Annie Lööf höll på att knäckas: ”Jag har gråtit många gånger”
Publicerad 2018-04-28
Annie Lööf gick in i en vägg men klarade sig med nöd och näppe från att bli utbränd.
I boken ”Sanningens ögonblick” berättar hon öppenhjärtigt om hur hon under sin första tid som partiledare drabbades av yrsel, trötthet och ett hjärta som rusade.
– Jag har hamnat i situationer där jag inte lyssnat på de tidiga varningssignalerna utan bara kört på, säger C-ledaren.
Inom loppet av bara några månader 2011 hände allt.
Annie Johansson skrev parallellt med jobbet i riksdagen färdigt sin uppsats och tog ut sin juristexamen, förlorade båda sina blivande svärföräldrar i cancer, gifte sig och blev därmed Annie Lööf.
Mitt i glädjen över bröllopet och den bottenlösa sorgen fick hon frågan av valberedningen om att efterträda Maud Olofsson.
Hon sa ja. Annie Lööf, 28, blev den yngsta partiledaren i Centerpartiet någonsin och tog också plats som näringsminister i Alliansregeringen. Hon gick in i arbetet med full kraft.
”Nära att gå över gränsen”
Men 2011 hade satt sina spår. I sin nya bok ”Sanningens ögonblick”, som ges ut på Ekerlids förlag i nästa vecka, skriver Lööf, bland mycket annat, om den tuffa tid som följde och hur hon stod vid utbrändhetens brant – men klarade sig precis.
”Även jag har varit nära att gå över gränsen och falla till följd av yttre och inre stress”, skriver hon.
Annie Lööfs kropp började säga ifrån. Hon kände sig trött, fick yrsel och hjärtat rusade. Och hon gick bokstavligt talat in i en vägg, den mellan hemmets vardagsrum och hall.
När Aftonbladet träffar C-ledaren veckan innan boken lanseras minns hon tillbaka.
– Genom att jag gick in i den fysiska väggen fick jag en varningssignal som jag tog på allvar. Jag kunde dra i nödbromsen, säger hon.
Har bättre verktyg i dag
Stressen kan drabba henne än i dag, men sedan flera år har hon bättre verktyg för att hantera känslan som kan komma av att inte räcka till i rollerna som både småbarnsmamma och påpassad partiledare.
Den som följer Annie Lööf i sociala medier ser en framgångsrik ledare som verkar vara överallt hela tiden. Men det är inte hela bilden.
– Jag får många frågor på sociala medier om hur jag hinner med allt. Men jag har också lediga helger, kvällar och försöker hitta tid för familj och träning. Annars skulle jag aldrig klara av tempot som jag har andra dagar på jobbet.
Hon säger också att det för henne, som många ser som en högpresterande politiker, var viktigt att erkänna i boken att även hon har varit ytterst nära att gå in i väggen.
”Vår nya folksjukdom”
– Det är alldeles för många som drabbas. Psykisk ohälsa, och framför allt stressrelaterad sådan, är vår nya folksjukdom. Det är framför allt kvinnor som drabbas. Det handlar om den inre pressen man känner och den yttre som finns i hur man ska kunna kombinera yrkesliv med föräldraskap. Jag befinner mig fortfarande där. Det är en balansgång där det är viktigt att hitta rätt och försöka få ihop vardagspusslet.
Hon säger att det ibland är svårt att känna av varningssignalerna.
– Även jag har hamnat i situationerna där jag inte lyssnat på de tidiga varningssignalerna utan kört på. Det kan manifestera sig i att man som jag, går in i en fysisk vägg. För andra kan det handla om att man har svårt att sova på natten, är stingslig eller att man blir väldigt ledsen på jobbet eller hemma. Det är signaler som kommer som man måste ta på allvar. Vi behöver prata mer om psykisk ohälsa, vi behöver och måste våga prata mer om kraven som ställs.
Sett medarbetare drabbas
Under sina år som partiledare har Lööf på nära håll sett nära medarbetare drabbas av psykisk ohälsa.
– När jag då berättat för dem att jag också mått dåligt har de blivit lättade. Det är därför det finns med i boken. Många tror att det bara är de själva som drabbas och känner sig otillräckliga. Men det är en känsla som jag tror alla haft. Det är sunt att känna den känslan ibland för då kan man också göra något åt det, om man pratar om det och låter andra få veta hur man mår.
Vad behöver hända för att situationen i samhället ska bli bättre?
– Jag tror det är många olika saker, beroende på vem det handlar om. Men jag tror i grunden det handlar om en ganska ojämställd struktur. Kvinnor känner fortfarande ett huvudansvar över familj och hem. Det gör jag fortfarande trots att jag är en högpresterande partiledare som jobbar orimligt många timmar varje vecka.
– Sedan tror jag att de här prestationskraven kommer någonstans ifrån. Jag tror att man får en skev bild när man följer en del sociala medier. Nyköpta perfekta kläder, barnen är matchade i exakta nyanser och folk som gör all mat från grunden samtidigt som de jobbar heltid och är ute på resor på helgerna. Men om man bara tänker till lite så hänger ju inte det där ihop. Det går inte. Man får väl återupprätta känslan av att det är helt okej med matlådor på kvällarna. Det har vi ibland, det är ett sätt att få ihop livet och få mer tid till annat.
Avbröt bröllopsresan
I boken skriver Lööf också utförligt om en annan tuff tid, den svåra kris Centerpartiet och hon själv genomled och som präglade hennes första tid som partiledare.
Som nytillträdd såg det ut som att hon skulle leda det gamla Bondeförbundet, en gång ett regeringsbärande parti, ut ur riksdagen.
För Annie Lööf kulminerade kaoset på en strand i Thailand vid årsskiftet 2012/13 då hon valde att avbryta den uppskjutna bröllopsresan. På hemmaplan rasade en uppslitande debatt om ett förslag till Centerpartiets nya idéprogram. En arbetsgrupp hade presenterat en lång rad kontroversiella förslag om allt från månggifte till slopad skolplikt som skapade konvulsioner både i partiet och i media.
Är självkritisk
I boken är C-ledaren självkritisk och skriver att den öppna processen kring framtidsdokumentet kunde gjorts bättre.
Och hon menar att det var helt rätt att åka hem.
– Jag hade ett samtal med min dåvarande stabschef där jag säger att jag kommer hem. Då skulle båten alldeles strax gå. Vi åkte tillbaka till fastlandet, packade ihop väskorna och började boka biljetter. Jag är partiledare och en sådan ska vara på plats för att kunna leda. Både jag och min man var medvetna om det när jag tackade ja till att bli det. Det hade inte varit någon njutning att vara kvar på semestern heller när man vet att alla förväntar sig att jag ska komma hem.
När du tänker på det i dag, hur illa ute var du?
– Jag hade under hela den här tiden ett kompakt stöd i partiet, eftersom jag blivit vald i en öppen process. Deras förtroende och stöd hjälpte mig igenom krisen som partiet och jag hade. Det är jag fortfarande tacksam för varje dag och det är en av anledningarna till att jag reser så mycket i landet. Det är för att säga tack till rörelsen för att de stod upp och trodde på mig när det var riktigt tufft.
”Jag har gråtit många gånger”
Tänkte du någon gång vid den här tiden ”vad fan jag gett mig in på”?
– Ett standardsvar man säger som partiledare är att man aldrig tänkt lämna eller sluta. Men jag har inte det, ärligt. Det har varit jättetufft, jag har gråtit många gånger. Det är oerhört svårt när man månad ut och månad in bara får läsa riktigt jobbiga löpsedlar där jag var sämst i klassen på förtroende, haft låga opinionssiffror och blivit ifrågasatt utifrån många olika perspektiv. Och jag var samtidigt ganska ny på jobbet.
På den tiden beskrevs du som en stel politiker som bara drog talepunkter. I boken ger du kritikerna rätt. Men hur tänkte du just då?
– Det var jobbigt att höra. Så här i efterhand ser jag att 2011, året då allt hände, gjorde att jag levde under ofantlig stress och press. Det påverkar hur man beter sig och hur man är. I det här fallet tror jag att jag byggde upp en mur runt omkring mig för att skydda det allra mest privata. Det gjorde att jag höll väldigt hårt i underlag och vad jag trodde andra förväntade sig av ett ledarskap.
– När jag tittar på en del intervjuer som jag gjorde ser jag en målmedveten person som är stolt, men jag ser också osäkerheten, att jag inte klev fram med hela min personlighet. Jag höll tillbaka och försökte vara en ledarroll i stället för att inse att ledarskap kommer inifrån. Den insikten kom stegvis under de första åren. Det handlade om att jag behövde släppa fram min personlighet och vara mig själv. Det var först i valrörelsen 2014 som jag personligen kände att sista haken släppte.
Gläds åt framgångarna
Nu, när C ser ut att gå mot sitt bästa valresultat på många år, säger Lööf att de svåra åren gjort att hon kan glädjas än mer åt framgångarna.
– De djupa dalar jag gått igenom i mitt ledarskap gör att jag blir väldigt glad över de fina ord jag får i dag.
Även om 2011 var året som Annie Lööf säger sig ”önska ingen annan” var det också då som hon och maken Carl-Johan svetsades samman än mer.
– När jag i dag ser tillbaka förstår jag inte hur jag höll ihop och mäktade med att ta på mig ett oerhört stort ansvar som det innebär att bli partiledare och näringsminister då jag var pressad av personlig sorg. Samtidigt var det året som formade mycket av mig och min relation till min man. Man kommer varandra väldigt nära och det ger en enorm styrka som gjort att ingenting efter det året har varit i närheten av de svåra känslor som man hade då. Vi gick igenom det tillsammans.
Vill ha fler barn
2015 födde hon parets första barn, dottern Ester. Och Annie Lööf ser gärna att det blir fler.
– Jag och min man skulle gärna vilja ha fler barn. Men samtidigt är jag också väldigt tacksam över att jag fick förmånen att kunna bli mamma. Det vet man ju inte om man kan en andra gång. Vi är väldigt tacksamma över Ester och säger inte nej till fler barn.
