Läkarna lyssnade inte på föräldrarna – Alvin dog en månad gammal
Publicerad 2018-04-24
Alvin blev bara en månad gammal.
Hade läkarna tagit hans föräldrars oro på allvar hade han kanske levt i dag.
– Vi kände ett enormt svek från sjukvården, säger mamman Sofia.
På en hylla i vardagsrummet står bokstaven A i trä och några ljus brinner bredvid ett foto på Alvin.
Efter drygt två veckors kamp förlorade han kampen mot kikhostan. Han blev en månad och en dag gammal.
In i det sista hade han sina far- och morföräldrar, pappa Mattias och mamma Sofia vid sin sida.
– Att se sitt barn så sjukt och känna sig så hjälplös är det värsta man som förälder kan uppleva. Vi pendlade mellan hopp och förtvivlan flera gånger om dagen. Det var en fruktansvärd tid, säger Sofia.
Hade pojken levt i dag om läkarna lyssnat på henne?
Ingen kan säkert svara på den frågan.
– Men chanserna att han hade levt i dag hade definitivt varit större om de tagit vår oro på allvar från början, säger Sofia.
”Han finns i våra hjärtan”
Hemma i villan i Malmö far Alvins lillebror Vilmer, 2, omkring i vardagsrummet. Han rycker i fotografens sladdar, plockar fram bollar ur en korg och visar sina bilar. I vagnen sover lillebror Villiot, 4 månader, efter en promenad.
– Tack vare Alvins småbröder så känner vi lycka igen. De har hjälpt oss att gå vidare i sorgen. Självklart ersätter de inte Alvin, han är alltid saknad, men han finns i våra hjärtan, säger Sofia.
Hon har bara gott att säga om hur småbröderna har bemötts av sjukvården.
– Många känner ju till vår bakgrund och har verkligen visat förståelse och hänsyn inför den oro som vi bär med oss efter det som hände Alvin.
Halsont och rethosta
Alvin är Sofias och Mattias första barn.
Graviditeten fortlöper utan några problem men några dagar före förlossningen i februari 2015 får Sofia halsont och rethosta. Förkylningen ger inte med sig efter att Alvin föds. När hennes mamma påpekar att hon kiknar när hon hostar börjar Sofia läsa på och förstår att det kan röra sig om kikhosta.
Kikhostan orsakar ett segt slem i halsen. För små barn kan det vara livshotande.
Men läkaren på vårdcentralen tar inte hennes oro på allvar, enligt Sofia.
– Likaså avfärdade han min önskan om ett kikhosteprov och förebyggande antibiotika till vår son. Läkaren lyssnade helt enkelt inte på den oro vi kände, säger hon i dag.
Att få svar på prover skulle ta för lång tid. "Återkom om pojken själv börjar få sjukdomssymtom", är läkarens uppmaning.
”Bebisar låter så här”
Tre dagar senare ringer de till vårdcentralen när Alvin börjat hosta. Han låter rosslig och har slem i näsan. Beskedet från vårdcentralen är att de inte kan ta hand om så små barn. De åker i stället till barnläkarmottagningen i Lund.
”Bebisar låter så här när de är förkylda”, är svaret från barnläkarmottagningen i Lund och Alvin skickas hem – för att redan nästa dag tvingas åka till sjukhus igen. Denna gång till barnakuten i Malmö då hostan blivit värre. Men även denna gång får föräldrarna höra att det inte är något att oroa sig för. Deras vädjan om att ta kikhosteprov hörsammas inte heller.
Några dagar senare är Alvin tillbaka på akuten i Malmö. Han har andningsuppehåll. Läkarna på akuten i Malmö ger honom adrenalin. Det hjälper inte. Han blir blå om läpparna och slutar att andas. En sjuksköterska springer iväg med honom. Sofia och Mattias stannar kvar i undersökningsrummet utan att veta vad som försiggår.
”Enormt svek från vården”
När de en stund senare återser pojken har han fått syrgas och de får veta att han ska läggas in på neonatalavdelningen med dygnet-runt-bevakning.
Beslut om att ta ett kikhostprov fattas äntligen.
”För att utesluta kikhosta”, som en läkare uttrycker det.
Resultatet, som kommer några dagar senare, visar sig vara positivt.
– Just då befann vi oss i ett trauma, vår son var allvarligt sjuk och där och då var det inte viktigt att vi hade rätt utan bara att han skulle få bästa möjliga vård och bli frisk. Däremot så har vi i efterhand känt ett enormt svek från vården som inte lyssnade på vår intuition och oro.
Från neonatalavdelningen i Malmö flyttas Alvin till barnintensivvårdsavdelningen i Lund där han läggs i respirator. Föräldrarna vakar vid hans sida dag och natt men hans liv går inte att rädda.
Stressad personal
Första tiden efter Alvins död präglades förstås av sorg och chock. Sedan föddes Vilmer och när livet började återgå till det normala anmälde Sofia och Mattias sjukvården i Skåne till Inspektionen för vård- och omsorg, Ivo.
Parets huvudsakliga kritik handlar om att personalen kunde för lite om kikhosta och inte tog deras oro på allvar.
– Det ska inte krävas fyra vårdbesök på tre olika vårdenheter inom loppet av en vecka för att bli tagen på allvar och för att få den vård man är i behov av, säger Sofia.
De upplevde även att personalen på akuten i Malmö var stressad.
– Vid besöken på barnakuten nattetid fanns där bara en läkare, säger Mattias.
Hård kritik mot läkarna
Ivos utredning blev klar i mitten av januari 2018. Myndigheten riktar svidande kritik mot flera läkare för att de inte tog Sofias och Mattias oro på allvar:
”Ivo finner att Region Skåne inte har sett till att de aktuella verksamheterna hade tillräcklig kunskap om bedömning och behandling av barn och vuxna med kikhosta”.
– Vi hoppas att Ivos beslut leder till att vården i framtiden tar patienters oro på allvar och att kunskapen om spädbarn och kikhosta blir större, säger Mattias.
”Inga fler ska behöva gå igenom detta”
– De allra flesta läkare och vårdpersonal som vi kom i kontakt med under Alvins vårdtid var helt underbara och vi är trots allt tacksamma för den vård Alvin till slut fick, säger Sofia.
Sjukvården är valets viktigaste fråga. Sofia och Mattias hoppas att deras berättelse ska hjälpa andra.
– Genom att berätta kanske kan vi förhindra att ett annat barn blir lika sjuk som vår Alvin och att inga fler föräldrar och barn ska behöva gå igenom det som vi gick igenom, säger Sofia.