”Jag kan inte heller få ihop livspusslet”

Uppdaterad 2018-08-21 | Publicerad 2013-05-23

Magdalena Graaf har tröttnat på perfekta fasader

Hon har överlevt trassliga äktenskap och en hjärnblödning.

Nu kommer fyrbarnsmamman Magdalena Graafs nya bok ”Mitt perfekta liv”.

– Det är en ironisk titel. Jag har också tvätthögar, finnar och mår dåligt. Och det är det jag vill förmedla, säger hon.

Det råder ett slags kaos i Magdalena Graafs lägenhet i centrala Stockholm. Hon och den övriga familjen – fästmannen Filip och fyra barn – har plåtats för en familje­tidning hela dagen. Möbler har flyttats runt i lägenheten, yngsta sonen Charlie, 1,5 år, gråter och alla är trötta.

Det är en kontrast till omslaget på Magdalenas bok ”Mitt perfekta liv” där hon poserar i puffklänning hållande ett fat med cupcakes.

– Min bok har en ironisk titel. Mitt liv är precis motsatsen och det är vad den handlar om. Händelser, tankar och funderingar som jag tror att andra kan känna igen sig i, eller i alla fall skratta lite åt, säger hon.

”Allt ska vara så himla bra”

Som hon skriver i inledningen av boken så är den en ”arselspark till alla rosaglittriga Facebookuppdateringar”.

– Alla verkar så lyckliga och allt är så perfekt. Man försöker hela tiden hålla upp en fasad och allt ska vara så himla bra. Kvinnor får prestationsångest av att leva upp till det. Så då tänkte jag att om jag kan bjuda på mig själv så kanske fler kan stiga ut i ljuset.

Hon skriver bland annat om hur hon fått fira nyårsafton ensam, om hjärnblödningen som hon drabbades av under ”Let’s Dance” 2009, om hur kroppen egentligen ser ut efter en graviditet – och hur det känns att vara avundsjuk på barnflickorna som ”struttar runt med sina små sammetslena kroppar i tajta Acne-jeans”.

– Det är massor av saker som gör att vi får prestationsångest. Allt från att åldras till att man är inkonsekvent med barnen. Att man är en surkärring, tycker det är tråkigt att leka med barnen eller har svårt för att säga nej.

Charlie kommer springande med en telefon och vill ha sin mammas uppmärksamhet. Magdalena låtsas att det ringer och pratar med Charlie som skiner upp.

Kort därefter dyker Lancelot, näst äldst i syskonskaran, upp. Han har tröttnat på att stå framför kameran och vill gå ut i parken. Magdalena förmanar honom att inte bråka med sin bror ”som de brukar göra”.

Svaret på frågan om hur hon får livspusslet att gå ihop kommer snabbt:

– Jag får det inte att gå ihop. Jag försöker trolla med tiden och göra mitt bästa. Men det är då man ska känna att man inte behöver ha det så jäkla perfekt.

Hon är medveten om att många har en bild av henne som framgångsrik och vacker.

– Jag försöker förmedla via text, blogg och bok att det inte är så. Att jag också har tvätthögar, finnar och mår dåligt. Jag hoppas att folk uppfattar det.

I slutet av 1990-talet var Magdalena en del av popduon ”Graaf” tillsammans med systern Hannah. Men uppmärksamheten handlade mindre om musiken än om deras utvik och stora bröst.

– Jag tycker inte att vi bidrog till något ideal som kvinnor skulle leva upp till. Vi hade på oss stora polotröjor, var inte anorektiska, och förespråkade grillchips. Så det tror jag absolut inte. Bland annat byggde vi barnhem, så vi var nog ganska bra föredömen.

Att hon fortfarande får frågor om den tiden har hon ingenting emot.

Kallar sig inte feminist

– Det är superkul, det är en period jag är väldigt stolt över.

Även om hon gärna peppar och vill uppmuntra andra kvinnor kallar hon sig inte för feminist.

– Jag tycker att alla ska få göra som de vill. Det ska vara så jäkla ramstyrt allting och det spyr jag på. Jag gör kanske mer saker hemma än vad Filip gör, men då kanske det är mer jämställt på något annat plan. Man kan inte sätta upp regler för hur man ska vara och det tycker jag att många feminister gör. Så jag är nog mer ”glamourfeminist”.

Förutom att ta hand om fyra barn jobbar hon heltid med Postkod­lotteriet, bloggar och är ny programledare för dejtingprogrammet ”Ensam mamma söker”.

– Jag fyller tiden ganska väl kan jag säga. Tyvärr finns det bara 24 timmar på ett dygn. Jag försöker så gott jag kan. Kan man förlika sig med tanken att man gör sitt bästa så kommer man ganska långt, säger hon.

Följ ämnen i artikeln