”Jag var rädd för att mista Alex i magen”
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-10-07
TV4-profilen Sofia Rågenklints cancerdiagnos ökar risken för missfall
Hon är den goda fen som delar ut pengar i ”Postkodmiljonären” varje vecka.
Men själv har TV4-stjärnan Sofia Rågenklint redan vunnit högsta vinsten. För trots livmoderhalscancer har hon fött två pigga pojkar.
Sofia Rågenklint dyker upp på redaktionen med Alexander i en svart barnvagn. Både mamma och son är på toppenhumör. Sofia, naturligt fräsch i flätor och minimalt med smink. Alexander ler och tittar nyfiket ut från vagnen.
Men för tre månader sedan var vardagen uppochned för Sofia och hennes sambo, musikern Patrik Isaksson. Alexander som föddes med akut kejsarsnitt, hade kolik.
– Han hade så ont och skrek oerhört från första början. Jag och Patrik prövade allt. Vi var uppe dygnet runt och masserade hans mage, gav droppar, välling, vaggade och kramade. Jag strök allt i min kost som skulle kunna påverka mjölken. Men inget hjälpte. Det var fruktansvärt.
Samtidigt som hon såg att hennes nyfödde hade ont, hade hon dåligt samvete för att inte ha tillräckligt med tid över för storebror Tim, 2,5.
Låg under värmelampa
Så fick Sofia ett tips från en vän: akupunktur. Det vill säga en gammal kinesisk metod för smärtlindring genom att nålar appliceras på specifika punkter på kroppen. Hon gick med Alexander till en kinesisk läkare.
– Alex låg under en värmelampa och sov under hela behandlingen. Han fick en liten nål instucken mellan tummen och pekfingret. Samma dag slutade jag amma. Inte ett kolikskrik sedan dess!
Sofia blir blank i ögonen när hon berättar om hur det kändes när hon äntligen fick se sin yngste son må bra och skratta.
– Det var en underbar, fantastisk känsla.
Hon är övertygad om att akupunkturen hade stor del i att Alex blev frisk från koliken.
– Däremot, under förlossningen fick jag själv akupunktur, men då hjälpte det inte ett smack! De
satte nålar i öronen, benen, fötterna och överallt. Men så låg han ju fel också, med ansiktet nedåt.
Räddade kärleken
Sofia Rågenklint är inte en person som tar hälsan för given. Som 25-åring fick hon diagnosen: ”första stadiet livmoderhalscancer” och opererade bort en del av livmodertappen. Något som gör att risken för missfall ökar.
– Risken var större för mig. Och under mina två graviditeter ... det fanns alltid tankar på att det kanske inte skulle gå hela vägen fram. Samtidigt var det inget jag kunde påverka. Jag försökte att vara lugn och harmonisk.
Sofia har även en skilsmässa bakom sig. En skilsmässa som var vad förhållandet mellan henne och sambon Patrik Isaksson behövde. De träffades 2000, då hon nyligen utsetts till Fröken Dalarna och jobbade som reporter för lokal-tv i Sälen. Han gjorde succé med sitt debutalbum och ställde upp på en intervju. När förhållandet blev offentligt sa Patrik till Aftonbladet:
– Det känns som att hon är kvinnan i mitt liv.
Nu, ett giftermål, en separation och en återförening senare, öser Sofia beröm över sin sambo.
– Jag har världens underbaraste man. Han är en fantastisk person och en fantastisk pappa. Vi kramas och busar så mycket som möjligt med pojkarna. Just nu blir det mycket fotboll och rutschkanor. Videokameran står framme hela tiden!
Att gå från enbarnsfamilj till tvåbarnsfamilj blev en rejäl omställning.
– Det är dubbelt så mycket jobb! Samtidigt blir man mer effektiv med städning och så. Allt sker i 180. När de sover får man passa på att städa, det kanske inte blir lika rent, men det får man ta.
– Och de har redan kul med varandra! Alex springer och jagar Tim i gåstolen. Storebror är idolen för honom. Och snart kommer han vilja vara med på fotbollsmatcherna. Fast han inte ens går ännu. Det är så charmigt.
Lille Alexander som har sovit som en stock genom hela intervjun hostar till. Sofia rättar till hans täcke. Hon berättar att som mamma har hon helt bytt fokus.
Har hittat ett lugn
– Innan jag fick barn var jag väldigt karriärsinriktad och ville leda stora produktioner. Som mest hade jag tre tv-produktioner samtidigt. Jag får fortfarande en kick framför kameran och tycker att det är superkul med livesändningar. Men nu har jag ett lugn, ett mammalugn som är väldigt skönt. Jag funderar inte längre på vad som är viktigt. Jag VET vad som är viktigt. Familjen. Och jag har insett att det finns ett liv efter tv också.
– Det är en enorm bekräftelse. Jag kan vara arg, ledsen eller besviken, så tittar jag på mitt barn som spricker upp i ett leende, eller om de skojar med varandra, då är inget annat viktigt.
– Sömn och brun-utan-sol! När jag inte sover får jag svarta ringar under ögonen direkt. Så dansar jag afrikansk dans, och har ett gymkort som ligger i lådan och ger dåligt samvete. Men jag ska!
– Det absolut viktigaste är – det låter så klyschigt – att de ska vara trygga och ha modet att göra det de själva vill.
– Inte just nu! Inte en chans, det hinner vi inte med ... ha ha. Men visst, en sladdis någon gång i framtiden kan jag tänka mig. Om det finns möjlighet.