"Hellre dokumenterar jag min vinterkräksjuka"

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Folk hyr in en fotograf som plåtar deras förlossning. Ja, du läste rätt. Jag har inte rökt på. Det är sant.

Och jag inser att jag måste ta en paus från den här planeten. Ta in på äldreboende ett tag, gå i kloster eller bara barrikadera mig i lägenheten. Vad som helst, bara jag kommer bort från folk. Ni är för skruvade. Jag orkar inte mer.

För det finns inget, jag säger INGET, som skulle få mig att frivilligt låta någon dokumentera den levande charkdisk som man förvandlas till när man föder barn. En blodig charkdisk som dessutom spyr, vrålar och bajsar på sig. Herregud. Det är som att släppa in en fotograf i badrummet och dokumentera sin vinterkräksjuka.
Även om man har turen att få en harmonisk Gudrun Schyman- förlossning (ni har väl sett den där filmen där hon pustar ljudlöst tre gånger och så är ungen ute) så är jag ändå full av invändningar:

* Jag har aldrig träffat någon som önskat att det fanns bilder på när han eller hon klämdes ut ur sin mammas mutta. ”A crowning shot”, som det heter på förlossningsfotografernas fackspråk.

* Jag har heller inte träffat någon vårdpersonal som önskat att det kom in en extra person i det redan trånga förlossningsrummet, dessutom utrustad med kameror, stativ och sladdar som man snubblar runt på.

* Jag har även svårt att tro att det finns vänner, grannar eller kolleger som förväntansfullt slår sig ner i soffan när man frågar ”Vill ni se mitt förlossningsalbum?”

* Och jag själv, som fött två barn, förbjöd all fotografering från första värken tills att allt var över. Samt ett halvår efteråt.

Så vem är det för? Jag kommer bara på två alternativ: Fotografer som drabbats av tidningsdöden och som måste hitta nya uppdrag. Eller förstagångsgravida som tror att de kan regissera sin förlossning med utvald musik, målbilder,  rätt” andning och allt annat som man ger blanka fanken i när det blir skarpt läge. Mouahahaha! Lycka till med ditt fotoalbum.

Blir det inte himla dyrt också? Min första förlossning tog 17 timmar och sist jag kollade prislistan hos Svenska Fotografers Förbund låg grundarvodet på 1100 kr/timmen (plus 25 procent kvällar och helger).

Sedan undrar man också vad som blir nästa steg? Att backa bandet ännu längre och hyra in en proffsplåtis när det är dags att make babies? Som ett ”kärleksfullt minne av när du blev till” att visa barnet någon gång i framtiden.

Sluta. Jag vill inte höra mer.

Nä, om du ska dokumentera något av din förlossning: ställ in en bandare istället. Ta upp ljudet. Det enda jag kan komma på som är värt att uppleva igen är allt sjukt man säger när man är hög på lustgas. En gång skrev jag en artikel om just detta – barnmorskornas bästa – och insåg att vårdpersonal måste skratta varje dag på jobbet. Fortfarande
är min favorit den födande tjejen som mitt i krystvärkarna högljutt började klaga över att Nordman gått vidare i Melodifestivalen. Det var nämligen den sämsta låt hon hört.