”Vi är trötta på fallossymboler”
Uppdaterad 2019-06-18 | Publicerad 2009-04-15
De hyllar vaginan med en helafton
Hallå där, Malou Zilliacus, som tillsammans med Disa Nordling och Cecilia Paulsson arrangerar en Vaginaafton i Lund. Kvällen ordnas genom den världsomfattande rörelsen V-day, som arbetar för att få slut på våld mot kvinnor och flickor.
Varför behövs en vaginadag?
– I Sverige finns en tendens att tro att våld mot kvinnor inte berör oss, och vi vill lyfta den frågan, inom ramen för V-day. Vaginamonologerna är ett ypperligt sätt att belysa vaginan och våld mot kvinnor. Vi måste våga prata om fittan, idag är det skämmigt att prata om sin vagina.
Vilka är höjdpunkterna?
– Det kommer att finnas fittfakta med vaginans olika delar, och ett smeknamnsschema där alla får delta med egna ord. Vi kommer också ha fakta om kvinnor som överlevt sexuellt våld i Kongo, och samla in pengar till dem genom inträdet och försäljning av fika, allt från klittbollar till hallongrottor och muttmuffins. Dessutom visar vi utställningen ”I see vaginas everywhere”, och så kommer man att kunna pyssla en vagina och kolla på femidomer och menskoppar, som man kanske hört om men inte pratar så mycket om.
Vad har ni fått för reaktioner?
– Det har varit lite blandat. Det finns folk som tycker det är jättejobbigt att vi vill ta tillbaka det här ordet. Vi har en facebookgrupp där män skrivit att vaginor är det fulaste som finns och att vi är feministfittor – det tar vi som en komplimang om vi känner personen. Men överlag har folk tyckt 'oj vad det här behövs'.
Varför är ni trötta på fallossymboler?
– Vi tycker det finns så mycket av dem. Det heter han har stake, men den som är en tristis är en ”pussy”. Fittan används så nedvärderande.
Vad kan vara en vaginasymbol?
– Vaginor finns i alla former och färger, så det kan vara allt möjligt. Men vi ska till exempel dansa runt en midsommarfitta, en stor grop, istället för att dansa runt den eviga blomprydda testikeln.
Vaginaafton anordnas på Café Athén i Lund den 16 april.