Ett mirakel fyller ett

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-03-26

Gabriel föddes fjorton veckor för tidigt

Gabriel föddes fjorton veckor för tidigt och vägde bara 638 gram.

Då var hans arm tunnare än hans pappas lillfinger – men i dagarna är det en pigg och glad kille som ska ha sitt första kalas.

– Jag vill ge andra föräldrar hopp, säger mamma Susanne.

I slutet av april fyller Gabriel ett år. Men när han föddes var det osäkert om han ens skulle överleva.

I sin 25:e graviditetsvecka blev Susanne inlagd för högt blodtryck och det visade sig att hon hade havandeskapsförgiftning.

Några dagar senare, i vecka 26, fick de ta ut Gabriel med kejsarsnitt.

– Jag såg honom inte förrän dagen efter, något litet rött och genomskinligt, säger hon.

Susanne låg i Köpenhamn, för det var strejk på sjukhusen i Sverige. Pappa Mattias var på begravning av sin farmor samma dag, men kastade sig på nästa tåg.

– Han säger att det var den värsta dagen i hans liv.

Mycket oro

Efter förlossningen sade läkarna att Susanne och Mattias skulle förbereda sig på ett nöddop – Gabriel var så liten att de hade svårt att koppla på respiratorn.

Allt gick dock bra – men efter en vecka började Gabriels syrenivåer sjunka igen.

– Det började plinga i alla apparater och sjuksköterskorna kom springande. Då kände jag vilken enorm kärlek jag hade till honom, säger Susanne.

Familjen åkte in och ut på sjukhus under många veckor. Ibland ringde läkarna mitt i natten och sade att Gabriel inte andades. Han fick dessutom pungbråck, två gånger.

– Vi åt inte och sov inte.

Aktiv och glad

Till slut blev familjen Nilsson ändå utskrivna – tre veckor innan det utsatta födelsedatumet.

I dag väger Gabriel 6,5 kilo, ett kilo mindre än ”normalt”. Snart ska han firas med sitt första egna kalas.

– Han är en så glad och pigg liten krabat. Han har en väldigt aktiv personlighet, säger hon.

Rådet hon ger andra föräldrar med för tidigt födda barn är att ta vara på vilotiden. Hon tror det är viktigt att också försöka koppla bort sjukhuset i bland. Och att fortsätta hoppas.

– Visst måste man vara medveten om riskerna, men man vill ju höra om de som klarade sig också. Jag hade velat läsa om någon så liten som Gabriel, säger hon.

Följ ämnen i artikeln