”Jag cyklade från Indien för kärleken”

Uppdaterad 2011-03-24 | Publicerad 2011-02-27

Saknaden av Lotta fick PK att ge sig iväg mot Göteborg – resan tog fem månader

Det var kärlek vid första ögonkastet när den kastlöse PK mötte adelskvinnan Lotta i New Delhi.

I fem månader cyklade han till Sverige för att möta henne igen.

– Kärleken har en enorm drivkraft. Flera gånger var jag så utmattad att jag var svimfärdig, säger PK.

För 35 år sedan satt Pradyumna Kumar Mahanandia på torget i New Delhi och tecknade porträtt av turister. En dag slog sig en blond kvinna ned framför honom och han kände sig plötsligt tyngdlös. Höll han på att bli förkyld? Det var som laser skar genom tillvaron.

Nästa dag återvände kvinnan och än en gång var det som om jorden vibrerade.

Samma kväll bad PK, som han kallas, till kunskapsguden Ganesha om att få se henne igen för han anade vem hon var – hans blivande fru.

Blev spådd i femte klass

När PK gick i femte klass spådde byns astrolog i ett palmblad att han skulle gifta sig med en flicka som inte kom från stammen, inte från distriktet, inte från provinsen... inte ens från landet.

Hon skulle vara musikalisk, äga djungel och vara född i oxens tecken.

”Får jag ställa en personlig fråga”, sa PK när den blonda kvinnan för tredje gången satte sig mitt emot honom för ett porträtt som hon skulle skicka till sin mor. ”Är du född i oxens tecken?” Hon sa ja.

– Jag började skaka, berättar PK. ”Är du musikalisk” frågade jag. ”Ja, jag spelar flöjt och piano”. ”Har du djungel?” ”Ja, min far äger skog”, svarade hon. Då blev jag ivrig och pekade på himlen. ”Du är mitt öde. Det är bestämt i himlen att vi ska möta varandra”, sa jag. Hon trodde väl att jag var galen, men jag sa: ”Du kommer att bli min fru”. Hon blev tyst, hon var chockad. ”Vad ska vi göra nu”, sa hon. Jag sa: ”Vi åker hem till min by”.

Reste till hembyn

Kvinnan lämnade sina vänner och påbörjade den tre dygn långa tågfärden till Orissa, PK:s, hemby vid Bengaliska viken. När de passerat tredje stationen insåg PK att han inte visste vad hon hette. Hon sa att hon heter Lotta.

– Vår dotter har frågat hur jag vågade följa med en främmande man, men det var en så stark känsla. Vi möttes på ett själsligt plan, säger Lotta.

Hennes liv var helt olikt PK:s.

Ann-Charlotte von Schedvin från Målsryd i de västgötska skogarna är adlig sedan hennes förfader på 1700-talet avslöjade en mordkonspiration mot kung Adolf Fredrik. Skogen på gränsen mellan Borås och Svenljunga kommuner köptes av hennes familj för pengarna som ingick i den kungliga belöningen. Som barn drömde Lotta om att träffa en elefantpojke från Indiens djungler, men hennes fantasier var mer romantiserade än PK:s verklighet.

Född som kastlös

PK växte visserligen upp i djungeln på Indiens östkust bland elefanter och apor, men han hade dragit nitlotten i livets lotteri. Han var dalit – kastlös, oberörbar. När han frågade de andra barnen om de ville leka så kastade de sten på honom. Om han råkade röra dem så sprang de till floden för att tvätta sig. Hans mor tröstade de honom med att alla de stenar som kastades på honom en dag skulle bli till blommor.

Sent på kvällen anlände paret till Orissa.

– När jag kom till PK:s trakt så kände jag att jag kommit hem, säger Lotta.

”Far, jag har kommit med kvinnan jag skall gifta mig med”, ropade PK när de nådde föräldrahemmet.

Fadern sade: ”Är hon född i oxens tecken?”

”Ja, far, det är hon”, sade PK.

När fadern mötte Lotta hade hon bytt om till sari och satt en röd prick i pannan vilket betyder att man är gift. På traditionellt indiskt vis böjde hon sig framför faderns fötter.

– Min pappa grät och sa att han önskade att min mamma skulle ha fått träffa henne.

Gifte sig i hembyn

I PK:s hemby blev de man och hustru och byborna blåste i snäckor och spelade trummor under ceremonin.

Efter tre romantiska veckor i Indien reste Lotta hem till Borås.

– Jag kände hopplöshet. Lotta var i mina tankar varje sekund.

– Det var smärtsamt. Tanken var att jag skulle återvända så fort som möjligt, säger Lotta.

De brevväxlade och när PK studerat klart på konstskolan sålde han allt han ägde och köpte en cykel.

– Jag visste att solen går ner i väster så jag började cykla i den riktningen. Jag visste inte hur långt det var. Jag hade ingen kunskap om geografi.

Efter tre veckor, i de afghanska bergen, fick han sin första punktering. En belgisk turist vecklade ut sin karta på marken och visade hur långt PK hade kvar.

– Det var ännu längre bort än jag hade trott. Jag trodde Lotta bodde i Schweiz. Jag hade redan så ont i rumpan att jag inte kunde sitta på toaletten.

Vad tänkte du på när du cyklade?

– Att jag skulle till henne. Annars hade jag lika gärna kunnat dö. Kärleken har en enorm drivkraft. Flera gånger var jag så utmattad att jag var svimfärdig.

Fem månaders resa

Tidigt på morgonen den 28 maj 1977 såg han en vitsippa för första gången.

Han hade då cyklat över indiska berg, genom Irans öknar och längs Svarta havets kust. Längs vägen hade han tecknat hundratals människors porträtt. Han hade liftat genom Europa och sovit utomhus med teckningsblocket under armen.

När han efter fem månader på cykelryggen anlände till Göteborg såg han ut som en vilde. Hans ben bar honom knappt, men när han klev in på vandrarhemmets toalett är han beredd att vända om. Gubben intill honom drog ut sina tänder och tog av sig håret.

PK skrek av rädsla och ropade på polis. Sverige måste vara ett land av fakirer och svart magi, tänkte han, vid synen av löständer och peruk. Men när han träffade Lotta var fakiren glömd.

– Vi grät hejdlöst båda två. Jag var överlycklig, säger PK.

Han var lycklig nu, men så hade det inte alltid varit.

I fyra år hade han hankat sig fram i trettonmiljonersstaden New Delhi. Han studerade konst, men när stipendiepengarna uteblev sov han på parkbänkar eller i häktet.

Försökte dränka sig i Ganges

Han var trött på livet. Vid två tillfällen försökte han dränka sig själv i den heliga floden Ganges. Som tur var hade han underskattat hur duktig han är på att simma. Vid sitt tredje självmordsförsök lade han sig över järnvägsspåren och viskade sin sista bön. En tågpolis informerade honom om att lokförarna gått ut i strejk och rekommenderade PK att återkomma en annan dag.

– Det kanske var meningen att jag skulle leva lite till. Det enda som höll hoppet uppe var horoskopet. Jag fantiserade om att min fru skulle komma för det hade profeten sagt.

Med tiden utmärkte sig PK som porträttecknare. Han tecknade världens första kvinnliga kosmonaut, Valentina Teresjkova. Han blev efterfrågad av premiärminister Indira Gandhi och hembjuden till hennes residens tre gånger.

Det ledde till att han fick den åtråvärda platsen på torget i New Delhi och hade råd med mat och husrum.

Och det var där som han mötte den 20 år gamla Lotta som bilat från Sverige i 22 dagar med tre vänner i en folkabuss.

Har två barn och lever i skogen

I dag har Lotta och PK två barn – Emelie, 25, och Karl, 22. Familjen bor i ett hus mitt i Sjuhäradsskogen men lever som om de var närmare ekvatorn. De vaknar innan solen gått upp och läser visdomsord för varandra. I glashuset på tomten mediterar de och gör yoga. Deras glashus är deras privata djungel – här växer bananer, kardemumma, mango och andra exotiska växter.

Lotta är musiklärare till yrket. PK, som arbetade som bildlärare i många år, är engagerad i IDSN (International Dalit Solidarity Network). De arbetar för PK:s hjärtefråga – daliternas rättigheter.

Familjen driver även flera vattenprojekt i Indien och införskaffar skolmaterial till indiska skolbarn. I Orissa har han byggt flera brunnar.

Varje gång PK åker dit på besök tas han emot som en hjälte. Folk möter honom med blommor, även de som kastade stenar på honom som barn.

– Precis som mamma sa skulle hända, säger PK.