"Vardagen är helt absurd"

Hanna Radtke Bergström

Aftonbladet möter Barbro ”Babben” Larsson

Förra veckan visades första avsnittet av Babben Larssons nya tv-show: “Babben & co“. En skön revansch för komikern från Gotland.

- För tio år sedan tänkte jag, aldrig mer stand up comedy, säger hon.

Hur rolig är hon egentligen privat? Det undrar jag på väg mot vår mötesplats, kafét Gröna stugan i Sumpan, Babbens Sundbyberg. Skitrolig visar det sig. Gång på gång under intervjun som handlar om allvarliga saker, som utbrändhet, uppbrott och en svikande självkänsla, firar Babben av vältajmade skämt och kommentarer som får oss att skratta så högt att folk vänder sig om. Allra högst skrattar hon själv, bullrigt och smittande. Babben Larsson har all anledning att vara glad, hon har precis haft nypremiär på sin tv-show, hon har flyttat till en ny lägenhet och haft stor 50-årsfest för alla vännerna på Nalen i Stockholm.

- Jag är helt bekväm med att ha passerat 50. Min stora livskris hade jag för tio år sedan, då jag kände att jag höll på med helt fel saker. Det känner jag inte alls nu. Nu är jag där jag ska vara.

Vi återkommer till livskrisen, men pratar först om sommaren som passerat. Babben och dottern Sofia,15, har flyttat från villan i Sundbyberg, till lägenhet i Solna. Fast som gammal Sumpan-bo poängterar hon att den ligger bara “fem meter från gränsen“.

- Jag har fixat gratisloppis och lagt ut grejer på Blocket och Tradera, för att bli av med allt. Just nu ser det ganska bra ut, men det står fortfarande 30-40 kartonger på ett lager, som jag inte vet vad jag ska göra med. När man har ett hus kan man alltid drälla undan saker.

Anledningen till flytten är uppbrottet från Bernt Westerlund, 54, som Babben var gift med i 17 år. Den 8 juni kom deras gemensamma ansökan om skilsmässa in till Solna tingsrätt. De kommer att ha fortsatt gemensam vårdnad om dottern.

- Vi är fortfarande vänner och ingen är osams. Det är jätteskönt. Det är en process, och skilsmässan kommer att gå igenom först i december. Jag har lagt det som är jobbigt med det privata paketet bakom mig nu, säger hon och tittar ut mot Lötsjön där en samling svanar simmar förbi.

Babben började med stand up redan innan begreppet importerats till Sverige. Hon gick från studentspex till krogshower på Gutekällaren i Visby på 80-talet, där hon analyserade nutidsfenomen och fick besökarna att vrida sig av skratt.

- Andra skådisar får panik av stand up, men för mig ligger det så nära. Jag har aldrig ifrågasatt om jag passar för det eller inte. Att stå på scen och ha totalt flow, att få med sig publiken i en andning det är fantastiskt.

Och om ingen skrattar?

- Det är väldigt smärtsamt. Men det hör till. Då gäller det att gå hem och analysera vad det var som gick fel och sedan boka in en ny tid. Det finns bara två sorters komiker: bra och dåliga. Medan tjejer tar dåliga gig personligt, borstar killar av sig och skyller på publiken eller lokalen. Vad som helst kan hända när man står på scen och man måste palla trycket, för det är ganska kaxigt att vara komiker.

Det finns också en annan anledning till att hon började. Babben tar själv upp fenomenet med den gråtande clownen, en person som hyllas för det hon gör men inte för det hon är.

- Se mig, förstå mig, walk a mile in my shoes. Jag kan inte tänka mig att det finns en komiker som inte är här för bekräftelsen. Man har fått för lite spotlights tidigare, och tar igen det på scenen. Tyck om mig, liksom.

Var det så för dig också?

- Absolut. Men jag insåg till sist att det kvittar hur bra det går, det är ändå bara prestationerna som applåderas. Och mitt självförtroende har det aldrig varit något fel på, men självkänslan låg i botten. Så jag jobbade stenhårt, för så fort jag var ensam med mig själv, då fanns det där jäkla hålet kvar. Om jag fortsatt hade jag jobbat ihjäl mig.

Det var för tio år sedan det hände. Babben var med i krogshower, tv-framträdanden och turnerade intensivt som komiker. Symptomen på att något var fel hade sakta växt sig starkare. Särskilt under ett gig på ett dansställe i en skånsk ort, då en full kille raglade upp på scen till Babben.

- Han började tafsa och ingen vakt insåg att det var läge att lyfta ut den där killen. Det blev en jättejobbig situation eftersom jag var trött. Saken är den att om jag varit på hugget hade jag sett det som en utmaning och börjat driva med honom.

Varken kroppen eller själen orkade längre. Hon slutade med stand upen och höll sig borta i hela sju år. I stället jobbade Babben med teater, sång och som föreläsare.

- Aldrig mer stand up, tänkte jag. Och jag var så arg på mig själv att jag sabbat min grej. Jag hade sabbat för mig själv genom att köra mig i botten.

På den tiden var begreppet utbrändhet fortfarande nytt, och hon fick hitta på en egen metod för att läka.

- Jag googlade “utbrändhet + rehab “ och hittade två, tre läkare i hela Sverige. Utbrändhet syns inte, och går inte att mäta förrän dagen då hjärtat smäller eller du inte kommer upp ur sängen. I stället läste jag alla självhjälpsböcker jag kom över och analyserade vad som hänt. Jag hittade en ventil genom promenader med mina hundar och varvar ner genom att spela dataspel. Medan andra komiker varvar ner genom att dricka en öl, skjuter jag ner ägg på online-spel, ha ha.

Så en dag för tre år sedan ringde hennes “brorsor “ Lennie Norman och Adde Malmberg. De ville ha med henne i en stand up-föreställning på Intiman.

- Då kände jag suget igen. Det kändes så safe. Att köra med två komiker som jag vet skulle fånga mig åt vilket håll jag ramlar. Sedan var det bara att köra.

Var hittar du inspirationen?

- Vardagen är så absurd! Det räcker med att jag läser en tidning eller ser reklam på tv. Jag tar på mig mina komikerglasögon så hittar jag massor.

(Här börjar Babben härma en radiojingel för cdon.com)

- De ska kränga dvd:s och gör blixtsnabba kast mellan klippen: Se den här: “I'll kill you! “ (med mörk röst). Eller den här: “Oh no, my god! “ (i falsett). Man har ju ingen aning om vad det handlar om alls. Och om man har det, har man redan sett filmen, och varför ska man köpa den då? (Skratt) Sedan är det jättetacksamt att skämta om distanslösa människor. Kändisar som tror att de äger världen.

Kan man skämta om allt?

- Nej, inte nationella trauman, typ Estonia eller Tsunamin. Eller terrorism i USA. Fast den här terroristskräcken ... den är ju lite rolig faktiskt. Jag flyger tre gånger i veckan och i tullen på Arlanda är det alltid unga män i stora kostymer som ger order. Man blir trött på de där jävlarna. Nu senast när jag skulle till Göteborg så pep det inte när jag gick igenom, men då blev jag i stället “slumpmässigt utvald “. Och han var så otroligt noggrann. Han var fan inne i fistelgångarna. Så jag sa: Vill du ha en dejt kan du väl säga det rätt ut, ha ha.

Du skriver kul (Babben är krönikör i Härligt hemma) och har kunskap och erfarenhet om utbrändhet. Varför skriver du inte en bok?

- Jag vet, jag har en förfrågan som ligger. Samtidigt är det jag kommit fram till inget nytt, men kanske är det avsändaren som gör att folk lyssnar. Jag bollar med idén men jag är inte ens säker på att jag kommer att leverera boken ... det får bli som det blir.

Känner du fortfarande att du måste stå i centrum?

- Nej. I dag är min drivkraft att ha kul. Det låter jävligt lyxigt, inte nog med att man är artist, man vill ha kul också! Men så är det och jag skulle lätt kunna byta bana och göra något helt annat. Det är skönt att kunna tänka så.

Vad gör dig lycklig?

- Lyckan finns i vardagen. Små stunder, som i går på jobbet, då jag kom med en idé och mina kollegor ropade: “Gud, det är skitbra, det har inget annat program! “ När energin och kreativiteten flödar.

Ett nytt kapitel är på gång för Babben Larsson. Ändå kommer det att bli den lugnaste hösten på länge.