”Men hur mår barnen?”

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Mammor mår bättre om pappor hjälper till hemma (så får man inte
skriva, ”hjälpa till”, men jag försöker fatta mig kort och ni fattar.)
Pappor mår sämre om de gör det, visar ny studie från Försäkringskassan. Det var ett himla ältande av vuxnas väl och ve. Men hur mår barnen?

Det är betydligt mer intressant.

Jag är övertygad om att alla barn behöver sina föräldrar lika mycket och då menar jag i det lilla i vardagen. Som att någon finns hemma när man kommer hem från skolan, baddar pannan en febrig vabbdag eller går på utvecklingssamtal. Och att denna någon både är mamma och pappa, så att det finns två att ty sig till. Inte att det är uppdelat så att en sköter ekonomin och den andra livets hjärta och smärta. Det innebär att pappa får masa sig hem från jobbet och hugga i med matlagning, snoriga näsor och nattning – även om det kostar på.

Det är inte synd om honom, för hans barn kommer tacka honom en dag (och då menar jag inte ”Tack för att du skötte familjens deklaration så bra i alla år!”)

Det finns även ett annat skäl för alla män att inte använda Försäkringskassans nya studie som ett frikort att springa hem och lägga sig på soffan med en hemmatryckt tischa ”Stolt mansgris!” För mindre än två sedan kom en annan studie, en avhandling, som visade på rakt motsatt resultat. Nämligen att ojämställda män mår psykiskt dåligt av att inte göra lika mycket hemma som sin partner.
Ovanpå det vet vi att förhållanden där båda hjälps åt med jobb och
familj håller längre.

Så oavsett studier som svajar hit och dit: Gör
dig själv, din fru och dina barn glada. Lev jämställt!