Lilla Elinor dog i mammas mage
Publicerad 2015-03-18
”Hon kommer alltid vara en del av familjen”
Jonas och Janett förlorade sin dotter i nionde månaden.
– Läkaren sa att det inte fanns någon förklaring, att det som hände Elinor mer var som att blåsa ut ett ljus, berättar de.
När Janett och Jonas bestämde sig för att skaffa barn blev de gravida på en gång.
Eftersom Janett var över 35 gjordes ett fostervattenprov och ett så kallat nupp-test, men allt såg bra ut och de fick veta att de väntade en flicka.
De kallade henne Elinor.
I slutet av graviditeten gick de på täta kontroller och vid varje tillfälle lyssnade barnmorskan på barnets hjärtslag.
En vecka över tiden
Men i vecka 41, en vecka efter beräknat förlossningsdatum, dog Elinor.
• Ni fick hjälp i sorgearbetet av en bra kurator. Vad var viktigast i hennes stöd?
Janett: Att hon bekräftade att Elinor fanns, att hon var vårt barn och att vi var föräldrar. Hon bekräftade bådas förlust lika mycket. I vården är det så stort fokus på kvinnan och kroppen, att mannen ofta glöms bort.
Jonas: Hon förberedde oss också på svåra situationer, som att oförstående människor kallade vår förlust för missfall.
• Hur lång tid tog det att släppa taget om den akuta sorgen?
Janett: Nio månader. Jag fick nytt arbete och kunde fokusera på annat. Det var skönt att träffa nya människor som inte kände till vår historik.
Jonas: Behovet av att besöka Elinors grav var inte lika stort. Vi kunde se en gravid kvinna utan att det högg till i hjärtat.
• Hur kan sjukvårdens bemötande bli bättre?
Janett: Med kontinuerlig träning, kanske som en del i utbildningen, kan många sårande kommentarer och bemötanden undvikas. I en situation där man är starkt beroende och utsatt kan ett felaktigt ord göra stor skada riktigt länge.
• Vad bör en bra arbetsgivare göra?
Jonas: Först och främst stämma av med den som drabbats om vad som ska kommuniceras, när och hur. Därefter ha kontinuerlig kontakt. Sorgearbetet går upp och ned och rehabiliteringen behöver ofta anpassas till dagsformen.
Janett: Alla försök att släta över, låtsas som ingenting eller blunda för att någon mår dåligt, förvärrar situationen.
• Hur känns det i dag att titta på bilder och minnen av Elinor?
Båda: Elinor är en del av vår familj, vi pratar om och tittar på henne varje dag. När vi behöver det besöker vi graven.
Fotnot: Janett och Jonas vill inte framträda med sitt efternamn
Coachen: Undvik låta för hurtfrisk
Samtalscoachen Barbara Kjellström ger stöd åt par som har mist sitt barn under graviditeten.
– Omgivningen har ofta svårt att bemöta människor i djup sorg. Mitt uppe i det svåra kan de få höra: ”Det är bara att försöka igen”, säger hon.
Att förlora ett barn sent i graviditeten sätter djupa spår. Barbara Kjellström vet av egen erfarenhet. Två gånger var hon med om att barnet i magen dog i sjätte månaden. Båda gångerna fick hon höra efteråt: ”Det är sådant som händer. Det är bara att försöka igen.”
I dag är hon diplomerad samtalscoach och utbildad i sorgbearbetning.
– De som kommer till mig för stöd bär ofta på mycket skuld. De vill ha en förklaring till varför just deras barn dog: ”Var det för att jag drack vin innan jag visste att jag var gravid? Var det för att jag lyfte den där tunga bokhyllan eller åt en bit opastöriserad ost?”
Individuell process
Många upplever också att omgivningen blir trötta på dem för att de ”aldrig sörjer klart”.
– Hur länge en sorgeprocess varar är individuellt. Hos mig får man gråta färdigt tills man känner sig klar, säger hon.
För att bidra till ökad förståelse har hon skrivit boken ”När det inte blir som du tänkt dig - om missfall, sorg och att våga igen”.
– Syftet var att skapa en brygga mellan patienter och sjukvården. Att läsa om andra som gått igenom samma sak som en själv kan också kännas trösterikt, säger hon.
Nyupptäckt gen bakom SENA MISSFALL
• Att ett barn dör sent i graviditeten kan ha olika förklaringar. I upp till hälften av fallen hittar läkarna ingen orsak.
• Forskare vid Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset i Uppsala har identifierat en gen som orsakar ett syndrom, FADS, som leder till att barnet dör i livmodern.
• Med de nya rönen hoppas forskarna kunna ge fler drabbade familjer en korrekt diagnos.
• I Sverige dör omkring fyra barn per 100 födda efter vecka 28.
Källa: Uppsala universitet
Så kan du stödja dem som förlorat ett barn
• Som anhörig eller vän räcker det gott att finnas där och bara lyssna.
• Undvik kommentarer som: Det är bara att försöka igen. Det är sådant som händer. Det var bara ett foster. Tiden läker alla sår.
• Hör av dig. Det blir ofta tyst efter ett tag.
• Erbjud ditt sällskap. Det kan vara skönt att skingra tankarna. Det värsta som händer är att du får ett nej. Försök igen.
• Skicka ett vykort. Prata in på telefonsvararen om ingen lyfter luren. Men säg inte: ”Ring när du orkar”. Ring tillbaka i stället.