Först nu förstår Emma sin mormor

I en ny bok berättar hon om ödet hon delar med kvinnorna i släkten

Emma Hamberg såg sin man kämpa mot en allvarlig sjukdom – ett öde hon delar med både sin gammelmormor och mormor. Men inte förrän nu förstår hon vad mormor Inga-Britta kände.

– Jag kunde aldrig prata med henne om de stora frågorna, säger hon.

Mormor, det var hon som alltid fanns där, hon som lagade mat och tog hand om andra. Så tänkte Emma Hamberg länge. Egentligen kände hon aldrig riktigt sin mormor Inga-Britta Smedberg. Men nu berättar Emma Hamberg om hennes liv, i boken ”Min mormors historia”, tillsammans med elva andra kvinnor som skriver om sin familjs kvinnoöden.

Många likheter

– Jag ville fantisera och luska lite om henne. Och det intressanta var att det finns väldigt många likheter mellan min gammelmormor, mormor och mig, säger hon.

Allvarlig sjukdom

I tre generationer har kvinnornas män drabbats av allvarlig sjukdom. Gammelmormor Brita flyttade till Stockholm när hennes man dog och försörjde där själv sina sex barn. Inga-Brittas man drabbades av polio och svävade mellan liv och död.

– Men hon pratade aldrig om det som varit jobbigt. Hon berättade om somrarna i Jämtland och det ljusa och fina. Inte om de tunga stunderna, som skapar en människa, säger Emma Hamberg.

Egentligen är hon likadan själv. Hennes man Agi överlevde en svår sjukdom med vissa bestående hjärnskador.

– Men jag är som mormor, när det blir jobbigt har jag ett behov av att ha kul och känna livet fladdra i håret, säger hon.

Klassfråga

Emma Hamberg har fått en ny förståelse för sin mormor efter att ha dramatiserat hennes liv. Tystnaden var också en klassfråga – man skulle inte klaga och göra sig till. Skillnaderna i förutsättningar blev tydliga.

– Min mormor längtade efter att bli dansös, men hon fick inte ens drömma om det, det var ett slampjobb.

Själv blev Emma Hamberg tecknare – med fullt stöd från sina föräldrar.

– Man inser att jämställdheten har kommit långt när man läser alla mormorshistorier i boken. På två generationer har man förändrat nästan allt. Jag är tacksam över att jag fått växa upp nu, säger hon.