”Är dejtingsajter bara för misslyckade?”

Veckans dilemma: Ska jag svälja stoltheten och ge det en chans?

Nätdejting engagerar miljoner singlar världen över.

En av fyra svenskar hittar kärleken så.

- Bea måste släppa sina fördomar om hon vill träffa en partner, säger Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz.

helskärm

I dag är nätdejting lika accepterat som att leta efter en partner på krogen eller i vänskapskretsen – och minst lika vanligt.

I en sifo-undersökning fick 1 111 män och kvinnor mellan 25 och 60 år som hade inlett en relation de senaste fyra åren frågan: Hur träffade du din partner?

23 procent svarade ”Via en nätdejtingsida”, medan 21 procent svarade ”Via vänner och bekanta”.

”Måste tänka mer nyanserat”

Eva Rusz tycker inte att Bea ska rata dejtingsajter av rädsla för att uppfattas som desperat eller udda.

- Man är verkligen inte misslyckad för att man söker kärleken på nätet, säger hon och uppmanar Bea att ändra inställning.

- Hon sätter en stämpel på människor som nätdejtar. Om hon inte trivs med att vara singel och vill förändra sin situation, måste hon öva på att tänka mer nyanserat.

Risk att bli fartblind

Däremot ska man akta sig för att nätdejta för mycket och för ofta. Risken finns att man blir ”fartblind” och väljer bort bra människor för snabbt, menar Eva Rusz.

- Att ”serie-nätdejta” är inte bra. En del verkar tro att dejtingsajter är som postorderkataloger där man ”klickar i och beställer en partner”. Vi behöver alla få känna oss unika, utvalda och utforskade, säger hon.

Virtuella möten kan inte ersätta de personliga, men en nätflirt kan mycket väl leda till en riktig träff.

- Att få till den där dejten i verkliga livet är ibland lättare sagt än gjort, och där kan dejtingsajterna spela en viktig roll, tror Eva Rusz.

Vad tycker du att Bea ska göra? Ge råd i kommentarerna!

Veckans dilemma: Ska jag svälja stoltheten och ge det en chans?

Det är säkert fördomsfullt, men jag tänker att dejtingsajter är för misslyckade typer.

Visst är det knepigt att träffa någon på krogen, men steget till att nätdejta är ändå långt för mig.

Min väninna, som längtade efter att bilda familj, träffade sin man så. Hon är inte snygg, fast väldigt bra som person.

Om mannen tänkte jag: Inte konstigt att han inte lyckats bli ihop med någon på ”vanligt sätt”. Han är inte ett dugg attraktiv.

Vet att det är elakt att tänka så, det är inget jag skulle säga högt.

Har själv varit singel i många år, men vägrar att känna mig som en som ingen vill ha. Samtidigt är jag trött på att vara ensam.

Vad är din syn på nätdejting, Eva? Ska jag svälja stoltheten och ge det en chans?

Bea