60 år sedan Ingos knock

Publicerad 2019-06-26

Är du 70 år eller mer och levde i Sverige 1959?

Då minns du garanterat svensk idrotts största ögonblick.

I natt har det gått 60 år sedan dess.

Bröderna Cartwright har svensk tv-premiär.

Fidel Castro tar makten på Kuba.

Barbiedockan presenteras i USA.

Allt hände 1959.

Men viktigast av allt: Ingemar Johansson blir världsmästare i tungviktsboxning.

Klockan 03.47.27 svensk tid natten mellan den 26 och 27 juni för att vara exakt.

Det har kallat det största ögonblicket i svensk idrottshistoria. För på den tiden fanns det inget större i idrottsvärlden än att vara världsmästare i tungvikt.

Fyra miljoner lyssnade

Det var första gången Sveriges stod stilla på grund av en idrottshändelse. Fyra miljoner lyssnade på matchen i radio och i den extraupplaga som Aftonbladet tryckte dagen efter matchen stod det att raggarna satt stilla i sina bilar utanför stan, att busarna lämnat tunnelbanan eftersom det inte gick att höra radio där och att nattklubbarna stängde före klockan tre för att folk skulle hinna hem till radioutsändningen.

Men det var inte Sveriges Radio som sände den historiska matchen för det fanns inga sändningar nattetid vid den tiden och något undantag för proffsboxning kunde inte den statliga radion tänka sig.

I stället fick svenskarna ratta in Radio Luxemburg, där tunga namn som Pekka Langer och Åke Falck pratade mellan rocklåtarna på den reklamfinansierade kanalen. Radiotillverkaren Philips köpte sändningen och en av deras medarbetare, Lars-Henrik Ottosson, refererade matchen.

På den kvalmigt heta matchdagen i New York var Johansson, stensättaren från Göteborg, rastlös och lättretlig. Matchen skulle börja först 22.30 lokal tid.

– Det var den jävligaste dagen i mitt liv, sa Ingo senare.

Innan dess hade Johansson laddat på ett sätt experterna aldrig sett. Inför en titelmatch ska ju en boxare isolera sig, helst ute i skogen, och fokusera totalt på träningen och matchen. Men Ingo hade bott på lyxhotell med hela sitt följe (föräldrar, syskon, fästmön Birgit, tränaren och managern), ätit mammas köttbullar, varit ute och dansat, ätit gott, ställt upp i tv-shower och spexat. Experterna, framför allt de amerikanska, dömde ut Ingos chanser mot Floyd Patterson.

Bekymrade sig om gaget

Men 45 sekunder in i den tredje ronden fick Patterson smaka på ”Tors Hammare”, Ingos raka höger, för första gången och amerikanen gick i golvet på Yankee Stadium inför 30 000 åskådare. Han reste sig på nio och Ingo fick slå ner honom igen, och igen, och igen... Efter sex nedslagningar kunde referenten Ottosson äntligen skrika: ”domaren bryter matchen, vi har fått en svensk världsmästare” och hela Sverige jublade i sommarnatten.

Titeln var tillbaka i Europa efter 25 år.

”Ingo” kollar på i sin ringhörna efter att ha slagit ned Floyd Patterson

Johansson sa senare att han inte direkt uppfattade den galna uppståndelsen.

– Jag tänkte mest på hur jag skulle få mitt gage ut ur USA. Utan att betala skatt, berättade han.

Men innan dess, på natten efter triumfen firade han och fästmön i New York – med en hamburgare och ett glas mjölk på en bar.

Fick inte Bragdmedaljen

Ingemar Johansson utsågs till årets idrottare i världen 1959 av nyhetsbyrån AP.

Men i Sverige tilldelades han inte Svenska Dagbladets bragdmedalj. Den gick i stället till fotbollsspelaren Agne Simonsson för dennes två mål på Wembley i en träningsmatch(!) mot England.

Bragdjuryns beslut ska ha byggt på att Ingemar själv inte sa sig ha någon ”idrottslig ambition” med sitt tävlande, utan enbart ”boxades för pengar”.

Men allt det här visste ju du som är 70 år eller äldre.

För alla er som är yngre är det ett stycke stor, svensk idrottshistoria som aldrig får falla i glömska.

”Ingo” firar vinsten.

Följ ämnen i artikeln