Båstad - tennis och ständig fest

Sportbladet bakom kulisserna

BÅSTAD

- Titta! Erica är skadad, hur ska det då gå med VM?

Säger en tjej bredvid mig som också tittar på när Martin Dahlins beachvolleylag med bland andra Erica Johansson med lindad hoppfot försöker gå till final i Pepes Bodegas Beach Trophy på sandstranden.

I bakgrunden hörs applåder från centrecourten. Vinciguerra är i det läget fortfarande en vinnare.

Killarna till höger snackar livets väsentligheter:

- Första dagen på semestern som jag är nykter så här dags. Ändå drack jag frukost med två glas vin och några öl hos några polare.

Swedish Open i Båstad. En tennisfest. Eller kanske snarare tennis och en ständigt pågående fest.

Kul dussinturnering

Folk har blivit sura för att jag i veckan kallade Swedish Open för en dussinturnering.

Det är en dussinturnering - men en jäkligt kul dussinturnering.

Rent tennismässigt är det bara att erkänna att det startfält som årets arrangörer kallar för det bästa på tio år visserligen är både helt okej och naturligtvis fyllt av bra tennisspelare, men det innehåller inte världsnamnen som alla känner till. Ärligt talat kan säkert inte särskilt många på läktarna dra speciellt många av deltagarnas meritlistor, men ändå fylls läktarna, stranden, barerna, diskoteken dag efter dag, kväll efter kväll, natt efter natt - helt enkelt därför att Swedish Open är ett totalarrangemang där idrotten är grunden för att en kommun ska behålla sin plats på kartan. Båstad utan tennis finns inte.

Låt oss spalta upp vad det handlar om:

1) Historien

När gamle V-Gurra (kung Gustav V) på 1930-talet ramlade under en tennismatch och skrapade upp sitt kungliga skinn på knogarna utbrast han: "Vi måste anlägga grus på banorna!" och plötsligt hade han svarat för den enda bestående och viktiga insatsen under sin period som statens överhuvud.

Med det röda gruset och den kungliga glansen etablerade överklassen ett tennis-Mekka som under ett drygt halvsekel blivit sportens viktigaste fäste i Sverige. Det är här alla svenska världsstjärnor tagit sina första stora steg.

2) Turneringen

Under lång tid åkte alltid Wimbledonsegraren och ett gäng andra världsstjärnor direkt till Båstad sedan dåvarande tävlingsledaren Mats Hasselquist lockat med den mysiga atmosfären och några väl valda antydningar om the swedish sin som var ett gångbart bete på 60-talet.

Inom överskådlig tid har Swedish Open ingen möjlighet att bli en av ATP-tourens stora. Det kommer även i framtiden att behöva tryckas på arrangemangets täthet och avspända atmosfär för att locka spelarna strax under den absoluta toppen. För att det riktigt stora publikintresset ska hållas vid liv krävs dock att nya svenska toppspelare kommer fram och etablerar sig bland topp tio-spelarna.

3) Livet runt turneringen

Självklart finns ett idrottsintresse men frågan är egentligen hur många som vill se på tennis - och hur många som vill synas på tennis?

Båstad - en statusgrej

I vissa sociala kretsar hör det till att ha varit i Båstad under tennisveckan. Om man sen halvsovande suttit på läktaren är mindre intressant jämfört med att man glassat runt i hamnen, kanske gett järnet på Pepes Bodega eller på Slammet. Grand Slam, ett stökigt, rökigt, raggställe där svenska superstjärnor i många idrotter härjat vilt och ohämmat, som i och med ombyggnaden till det fina hotell Skansen ska bli anständigare och coolare med 26-årsgräns och finare image.

Det hindrar inte festprissarna.

I Båstad lever man dygnet runt och möjligheterna sinar aldrig.

Dagtid tittar man ibland till och med på idrott.

Fast svenskhoppet Andreas Vinciguerras märkliga genomklappning mot italienaren Andrea Gaudenzi hade de flesta helst velat slippa att se. Han ledde med 4-0 och 5-1 i första set, men förlorade med 5-7, 1-6.

- Luften gick ur mig när jag förlorade första set. Jag blev passiv och lät honom komma in i matchen. Klart att det känns lite extra tungt eftersom det är här i Båstad, säger Vinciguerra.

Hans sorti drog inte ner stämningen på bodegan.

Och Erica Johanssons lindade fot var nog bara en säkerhetsgrej.

Stefan Alfelt