Värdlandets hopp – en afrikansk seger i fotbolls-VM
Sydafrika brottas med problem inför VM i juni. Pengarna tryter och fotbollsförbundet lägger krokben för landslagstränaren.
För värdlandets Bafana Bafana lär det bli ett blekt VM.
Men för Afrika?
Det handlar mycket om fotboll i Afrika just nu. Ghana möter Nigeria och Algeriet Egypten i semifinalerna i Afrikanska mästerskapen i morgon. Och Sydafrikas landslag Bafana Bafana väntar på att ta emot Zimbabwe i en vänskapsmatch på den nybyggda VM-stadion i Durban i kväll, efter en 6–2-seger över Swaziland häromdagen.
Swaziland är inte direkt en gigant i internationella fotbollssammanhang. Icke desto mindre lossnade det för sydafrikanerna i matchen. Det är alltid bra med många mål, tyckte nye förbundskaptenen, brasilianaren Carlos Parreira. Han har organiserat ett träningsläger i Brasilien i mars, för att ge sina spelare en djupdykning i sitt hemlands stil och teknik.
Men en maktkamp inom sydafrikansk fotboll verkar tvinga honom skjuta upp lägret, sedan en pamp i förbundet vägrar lämna ifrån sig nyckelspelare.
Så när Parreira säger att ”VM är en prioritet. Det vet varenda politiker, varenda människa i Sydafrika”, så har han långt ifrån alla med sig.
Den brasilianska tränaren brottas med korrupta pampar, budgetproblem och ett fortsatt svalt intresse för landslaget. Detta när bara ett halvår är kvar till Afrikas historiska VM.
Som om det nu inte räckte med det ständiga ifrågasättandet av turneringens värdland. Att då och då göra en djupdykning i sydafrikansk press, ger en bred bild av vad både landet och fotbollen går igenom inför turneringen med stort T.
Biljettköp med kort
I omvärldens medvetande uppfattas Afrika som ett land, inte en världsdel. Att en nigeriansk terrorist försöker spränga ett plan på väg till Detroit, blir därmed ett säkerhetsproblem för VM i Sydafrika. Likaså att fyra personer i Togos landslag blir nedskjutna och dog i en terrorattack i provinsen Cabinda i Angola.
Sydafrikas ekonomiska problem och stora arbetslöshet, ökar inte stödet för turneringen i landet. Mer än en miljon människor förlorade sina jobb under 2009, VM-förberedelserna till trots. Nära fem miljoner sydafrikaner är nu arbetslösa och fattiga svarta är värst drabbade. Inte att undra på att det är trögt med biljettförsäljningen. Fifas krav på förbeställning och betalning med kort, visar total okänslighet för verkligheten i landet. De som köper biljetter är följaktligen de mer välbeställda. Men de vill se England, Tyskland, Italien och
Argentina, inte Sydafrika.
Hoppet växer
Både klass- och rasskillnaderna kommer allt tydligare fram inom just fotbollen. Sowetos dagstidning har en lång artikel om hur svårt det är att locka vita och indiska ungdomar att spela fotboll. Ironiskt nog var ligan mer blandad medan apartheid ännu rådde.
Nu spelar indier och vita nästan bara cricket och rugby. Föräldrarna vågar inte skjutsa sina barn till matcher i de svarta bostadsområdena.
Och ändå växer hoppet. Bafana Bafanas chanser att gå långt i VM är små. Men i gengäld har de afrikanska länderna betydligt större chans än tidigare. Hittills har inget afrikanskt land kommit längre än till kvartsfinal. Men om ett lag som Elfenbenskusten, Nigeria eller Ghana skulle börja klättra rejält i turneringen, får de inte bara sina egna supportrar, utan en hel kontinent bakom sig.
Att den sydafrikanska fotbollsfederationens ordförande just har gett sig ut på en landsomfattande resa för att utveckla fotbollen i organisationens 52 regioner är alldeles utmärkt, men rätt sent påtänkt om syftet var att återföra Sydafrika till sin forna storhetstid.
Det allra bästa värdlandet kan hoppas på i VM, är en afrikansk seger.