Glöm guld, Sverige!
Wennerholm: I Sverige är det nästan straffbart med talangjakt
Ett nytt junior-VM i hockey och nytt hopp om ett svenskt guld.
Men glöm det.
Sverige har en idrottstradition som aldrig uppmuntrat tidig talangjakt.
Därför är det fel att kräva guld av svenska 19-åringar.
Det är lite av Moment 22 över den svenska junioridrotten.
Samtidigt som vi svenskar gnäller över uteblivna framgångar i junioråldern, klagas det samtidigt på tidig talangjakt.
Den debatten brukar återkomma en gång om året ungefär, då någon nioåring fått lämna Brommapojkarna i fotboll eller Huddinge i hockey eller någon annan klubb känd för att fostra just talanger.
Nu senast var det Boo IF.
Men Sverige är samtidigt känt för en idrottskultur där talangen mognar långsamt.
Det kan ju låta lite motsägelsefullt efter den senaste debatten, men sanningen är att andra länder är betydligt mer selektiva i unga år än Sverige.
Försvinnande få juniorer
I Kanada är utslagningen inom hockeyn obarmhärtig och på Rysslands begränsade isyta krävs det ungefär samma talang som att komma in på Bolsjoj-baletten.
Det gör att de länderna får fram 19-20-åringar som kan kliva rakt in i NHL och dominera, som Sidney Crosby eller Alexander Ovechkin.
Eller Jonathan Toews och Patrick Kane, båda uttagna till All Star Team i fjolårets JVM i Leksand/Mora och nu redan stjärnor i Chicago i NHL.
Sverige har försvinnade få juniorer i den kategorin, även om Nicklas Bäckström snuddar vid de ovan nämnda och vi har haft spelare som Peter Forsberg och Mats Sundin.
I Sverige är det nästan straffbart att förorda talangjakt inom idrotten, men sportens inbyggda mekanismer är sådana att ”utslagningen” ändå sker på naturlig väg.
Det är aldrig kul att bli vald sist eller att vara ständig syndabock i laget.
Ungar märker sånt själva.
Föräldrarna låter mest i debatten
Ett växande problem är väl snarare att det finns så många curlingföräldrar i Sverige i dag, som samtliga är övertygade om att deras barn både kan bli en ny Zlatan eller Foppa – hur talanglösa de än är.
Det är de föräldrarna som brukar låta mest i debatten.
Samtidigt protesterar ingen då musikskolan säger nej till en elev som är absolut tondöv, eller då dansskolan säger nej till någon som helt saknar rytmkänsla.
Där blir bristerna tydliga på ett helt annat sätt.
Men alla de spelare som är med i JVM eller når långt i andra sporter i Sverige har varit talanger redan från början.
Tro inget annat.
Det är väl snarare så att deras talang kanske hämmats av sämre lagkamrater eller medtävlare, vilket knappast är politiskt korrekt att påstå.
Men jag gör det ändå.
Nu finns naturligtvis alltid undantag som bekräftar regeln.
Men de är försvinnande få.
Kanada kommer att vinna junior-VM.
Som vanligt.
De har vunnit tre år i rad och har det absolut bästa laget.
I Kanada fanns det 545.363 registrerade hockeyspelare förra säsongen, tätt följt av USA med 450.958. Det kan förvåna många att USA har så många hockeyspelare, men det finns enormt starka hockeyfästen i Minnesota, Michigan och andra stater som gränsar mot Kanada.
Sverige hade 63.927 registrerade spelare i fjol.
Historiskt är man i lä av de stora
Vi är en lilleputt i sammanhanget, även om Ryssland bara var marginellt större med 82.967.
Men – som sagt – i Ryssland är talangjakten fortfarande inbyggd i systemet och det är bara de absolut bästa som tar sig vidare. Utslagningen är obarmhärtig.
Tjeckisk hockey är uppbyggd på samma sätt.
Därför är det länderna med störst talangjakt som dominerat totalt i JVM.
USA har genom ett ambitiöst ungdomsprogram kommit starkt på senare år, men historiskt är man i lä av de stora.
Kanada och Sovjet/Ryssland har delat på 28 av de 33 möjliga gulden genom tiderna. Tjeckien har vunnit två gånger (2000 och -01) och Finland två.
Men Finlands seger 1987 kom sedan både Kanada och Sovjet diskats från turneringen efter ett jätteslagsmål och guldet ”skänktes” till finländarna.
Sverige har vunnit en gång.
1981.
Det är ingen tillfällighet.
Även om det var just vad det var.