Så kul är det att glo på ett regnavbrott

Hur länge ska Wimbledon pågå? Nu ringer jag till Pohlman

LONDON. Nog nu.

I morgon är det jag som ringer till Pohlman, Curt Kempe, Åsa Bodén samt den där förbenade tysken som spår sommarvädret i januari och alltid har fel.

Eventuellt slår jag också en signal till Enok Sarri däruppe i norr, han som brukade kunna spåra ett högtryck i både rentarmar och kaffesump.

Jag vill ha ett besked nu.

Hur länge ska årets Wimbledon pågå?

Den gröna presenningen över centercourten går mig på nerverna.

Den ligger där lika stabilt som på en svensk uteservering en normal sommarmånad, och inte ens närvaron av ex-president Bill Clinton kunde ändra på det i går.

I och för sig har jag anat det.

Eftersom min semester börjar i samma ögonblick Wimbledontennisen slutar har mitt luttrade jag insett att det måste komma ett gigantiskt regnavbrott som sabbar alltihop - och visst.

Nu ska i bästa fall herrfinalen spelas i morgon, måndag.

Det är i så fall första gången på 13 år detta sker. Ni kanske minns att Stefan Edberg fick avsluta sin avbrutna final mot Boris Becker en måndag 1988.

Men rekord är ju till för att slås.

Bara regn hos mig

Sen jag flyttade till London har det inte regnat så mycket på 264 år. Det vet man, för det var då man började mäta.

Det är därför jag måste plinga veteranerna Pohlman, Bodén och Kempe för att få nåt slags förhandsbesked:

Det kanske regnar på tisdag också?

Det kanske regnar hela veckan?

Det kanske till och med regnar varenda dag i månader, som det gjorde mellan januari och april?

Nu är det färdiggnällt.

Jag tror rent av jag hade det trevligare under regnavbrotten i går än vad Bill Clinton hade.

Jag bläddrade mellan sportkanalerna på en tv och såg först två svenskar spela utmärkt golf i europatourtävlingen utanför Dublin. Mikael Lundberg i ledning efter tredje dagen, Jarmo Sandelin delad tvåa.

Sen zappade jag till lag-VM-finalen i speedway och såg ytterligare en samling framgångsrika svenska idrottare.

Och till sist hamnade jag i en suverän final i dam-EM i fotboll och såg Sverige vara klart bäst i 60 minuter - för att sen krokna i förlängningen mot tyskorna.

Vad gjorde till exempel Clinton under samma tid?

Jo, satt och stirrade på det gröna skynket på centercourten. Sen drack han kaffe med Maggie Thatcher.

Hur kul låter det?

Tapprast var förstås alla de stackars tennisfantaster som köat två, tre dygn för att få biljetter - och sen satt kurande under paraplyer på "Henman-kullen" och glodde på ett regnavbrott på storbildsskärm.

Den goda nyheten är att dessa människor kommer att få pengarna för lördagens inträdesbiljett tillbaka.

Om det är mindre än en timmes spel säger nämligen reglerna så, och semifinalen mellan Tim Henman och Goran Ivanisevic pågick i bara 50 minuter innan presenningen åkte på igen.

Goran får vila servearmen

Då hade Goran gått ut och pangat in sina ess och lyckats vinna det fjärde setet i tiebreak.

Det står därmed 2-2 i set och 3-2 i avgörande till Goran (Henman har serven) när matchen eventuellt fortsätter i dag.

För Henman är det säkert psykiskt nedbrytande att hålla på och spela en semifinal i TRE dagar, med tanke på det tryck han har på sina axlar. För Goran spelar det nog mindre roll, han är bara glad över att få vila servearmen med jämna mellanrum och får nog hållas som favorit till en plats i finalen.

När den nu kommer att spelas.

Först är det Venus Williams-Justine Henin i damfinalen.

Sen herrarna, tidigast i morgon.

Vad säger rentarmarna, Enok?

Peter Wennman