Åtta av elitseriens tränare kommer från Färjestad och Huddinge
POTCHEFSTROOM. Svenska Ishockeyförbundet lägger miljoner på sin utvecklingsverksamhet.
Men när det gäller att fostra elitserietränare ligger två klubbar i särklass.
Färjestad och allsvenska Huddinge.
Att Färjestad fostrar ledare är ingen skräll.
Det bygger på gammal tradition som startade med förre rikstränaren Arne Strömberg och som sedan har gått i arv nedåt i generationerna.
I dag finns fem tränare i elitserien med rötterna i Färjestad:
Per Bäckman i Frölunda, Harald Lückner i Modo, Magnus Arvedson i Mora, Tommy Samuelsson i Färjestad och Perra Johnsson i Skellefteå.
Det går nästan att räkna dit Leif Strömberg i Södertälje också som gick i FBK-skolan i Bofors och Färjestad.
Och Janne Karlsson i Linköping som kom fram som assisterande till Conny Evensson i Frölunda – Conny som också är en gammal Färjestadsikon.
Då förstår alla att det inte är märkligt att även förbundskaptenen Bengt-Åke Gustafsson är utbildad i Färjestad.
Utan Huddinge – inget Djurgården
Mer oväntat för de flesta är väl att Huddinge fostrat så många hockeyhjärnor.
Kenta Johansson i HV 71, Challe Berglund i Timrå och Djurgårdens assisterande tränare Michael Johansson är alla fostrade i förortsklubben, även om många mest sammankopplar dem med Djurgården.
Utan Huddinge vet jag för övrigt inte var Djurgården varit i dag.
Stora delar av lagets ryggrad har rötterna i Huddinge eller har spelat där någon gång i karriären.
Huddinge är ett Färjestad i miniatyr minus sisådär 120 miljoner kronor i omsättning.
Men de har en fantastisk organisation och en filosofi som inte bara fostrar spelarna tekniskt utan även taktiskt.
Precis som Färjestad har Huddinge varit mästare på att ta fram kloka centrar, de som alltid symboliserat den svenska modellen – även om det finns en del undantag, som Michael Nylander exempelvis.
Många av dessa kloka centrar som tagit med sig spelförståelsen in i tränarrollen – och hamnat i elitserien.
Tjänade miljoner innan Bosman
Ett tag tjänade Huddinge miljoner på att fostra elitspelare och landslagsmän.
Men det var innan Bosman och då övergångssummorna fanns kvar i svensk hockey. Jag tror AIK fick punga ut med ett par, tre miljoner för att värva Micke Nylander i början på 1990-talet.
När övergångssummorna försvann trodde jag Huddinge skulle tappa fart och lust att jobba ideellt, för att hela tiden se de största talangerna försvinna.
Men klubben har bara fortsatt att hålla samma takt som tidigare – utan att få ett öre i ersättning.
Det är nästan värt ett litet bragdguld.
Just nu följer jag ishockeyn på distans, detta eftersom jag befinner mig i Afrika, närmare bestämtutanför Johannesburg, Sydafrika.
Lyckost, säger ni, men jag kan upplysa om att regnet öser ner när jag skriver det här. Det är som syndafloden, åtföljt av ett gigantiskt åskoväder.
Så det så.
Nu börjar det för övrigt hagla också.
Men det finns faktiskt hockey i Sydafrika också, även om man inte kan tro det de dagar då solen bränner och det är 25-30 grader den här tiden på året.
Men eftersom årstiderna är de omvända här på södra halvklotet är hockeysäsongen under vår sommar.
Sydafrika är officiellt rankade som nummer 41 i världen just nu.
Sydafrikas första rink byggdes i Johannesburg 1909, men inga bevis finns för att det spelades någon hockey där.
Men det sydafrikanska hockeyförbundet grundades 1936 – naturligtvis av en inflyttad kanadensare.
För att återkomma till gamla Färjestadsledare, så var faktiskt Conny Evensson här nere och utbildade hockeyfolk för inte så länge sedan.
Både Carolina Klüft och Susanna och Jenny Kallur är för övrigt riktiga hockeyfantaster. Sanna och Jenny åker och ser Leksand så ofta de hinner – och någon gång till Mora för diplomatins skull.
Carro och Patrik umgås rätt mycket med Fredrik Sjöström på somrarna, Fredrik som spelar i Phoenix Coyotes.