Tränaren kvittar – det är spelarna som avgör
MALMÖ. Så blev då Sören Cratz ändå nedpetad ett snäpp när Norrköping märkligt återgår till den lagledning som tidigare ansågs för dålig.
Och Malmö presterar inte bättre under Roland Nilsson än man gjorde under den bespottade brandmannen Åkeby, medan Tony Gustavsson bygger ett topplag av ett sargat Hammarby.
Jag säger som jag brukar.
Det kan kvitta med vem som är tränare.
Vad det handlar om är bra eller dåliga spelare.
Malmö har skadeproblem. Det har Hammarby, som dessutom hade stjärnan Petter Andersson avstängd, också. Men när Roland Nilsson valde den defensiva lösningen, att försöka säkra bakåt med två långt tillbakadragna inre mittfältare, uppmuntrade Tony Gustavsson sina orutinerade spelare till mod och mer offensiv även på bortaplan.
Helikopterfint och klackar
Anfallaren Alagie Sosseh är på väg att bli en ypperlig vänsterback. Lite naiv i defensiven än så länge men härligt kreativ offensivt.
Helikopterfint följd av en klacksparkspassning i trängt läge ser man inte en back göra i varenda allsvensk match.
För övrigt matchens andra lyckade helikoptersnurr.
Den första stod Carlos Gaete för och honom hade varken vi på läktarna eller förmodligen MFF-spelarna koll på före avspark.
Nu vet vi att det är en riktig lirare som inte får spela allsvenskt därför att hans konkurrenter heter Lolo Chanko och Petter Andersson. Två av seriens absolut bästa spelare.
Lolo var efteråt förvånad över sitt tidigare lags spel. Han mötte aldrig något hot på mittfältet utan fick löpa och rulla boll som han ville utan att störas.
– Deras innermittfältare var ju två extra mittbackar, konstaterade Chanko.
Mitten varken eller
MFF lider uppenbarligen mycket mer av sina skador än Hammarby gör sett till spelet.
Utan Daniel Anderssons balansspel och Labinot Harbuzis kreativitet blir mittfältet varken eller.
Därför att truppen inte rymmer ersättare av klass.
Inhoppande Jimmy Touma svarade för en lovande debut med snabba tekniska fötter, men ett par av mina vänner, som är ljusblåa in i själen, hävdade på fullt allvar att gårdagens startelva plus avbytare var den sämsta uppställningen i klubbens historia.
Ser man till namnen handlade det inte om etablerade stjärnor och utvecklingspotentialen ser heller inte direkt stor ut.
Så visst, kompisarna kanske har rätt.
Inget toppmaterial för Nilsson
Roland Nilsson har inte ett toppmaterial att jobba med, men han har heller inte sett till att skaffa spelarna som behövs.
När säsongen inleddes fanns en stekhet yngling i truppen men när Agon Mehmeti inte gavs förtroende till mer än korta inhopp sjönk glöden successivt.
Rubriken till ordföranden Bengt Madsens krönika i programbladet kunde inte vara mer feltajmad. ”Håller Jonas klassen är han landslagsmässig!”
Det är väl i så fall alla när de håller klassen, men i går gjorde Sandqvist årets målvaktstavla, samt bjöd på ytterligare ett mål och agerade tveksamt vid ett tredje.
I stället för landslaget är det frågan om han får stå i det kommande dubbelmötet med serieledaren Kalmar eller om han petas av inköpte Dusan Melicharek.
Davies vilja imponerar
Betydligt hetare är Bajens plötslige skyttekung Charlie Davies som verkligen jobbat sig till sin position. Viljan han visade när kämpade in 3–1 imponerade.
Det är den typ av vilja som Norrköpingspelarna måste skaffa sig om de ska reda ut sin svåra situation. En vilja som kommer inifrån och inte från ord från den eller andre tränaren.
På tal om ord från tränare tycker jag att Göteborgs Stefan Rehn uttryckte sig gulligt när GP frågade om hans intryck på plats i San Marino inför Champions Leaguekvalet.
– Varmt, kulligt och god mat.
Kulligt var ordet.