GRUSKUNGEN

Nu ska lille Vinciguerra bli störst

Det hade ofta börjat skymma när sju-åringen motvilligt lämnade tennisbanorna på Lindängens idrottsplats i Malmö.

En bokstav senare är den där lille parveln vårt största hopp i Öppna franska i Paris.

Andreas Vinciguerra är grusungen som blev gruskungen.

- Drömmen är att bli världsetta. Det är en bit dit, men jag ska verkligen försöka, säger 20-åringen.

Andreas Vinciguerra ler.

Älskar man grus och får ett helt grustag för sig själv blir det lätt så.

Till och med hans bästa barndomskamrater var tillverkade av materialet.

De var tre till antalet och fick ständiga besök av Vinciguerra, som växte upp bara 200 meter därifrån.

Vi syftar på banorna på Lindängens idrottsplats.

Det är ingen tillfällighet att du är bäst på just det här underlaget?

- Nej, jag har alltid trivts på grus och har hittat ett bra spel. Det gäller att vara stark och våga spela tufft.

Du gick nyligen till semifinal i Rom. Vad betyder det inför Öppna franska, som inleds på måndag?

- Det var jätteviktigt. Nu har jag fått både respekt och självförtroende. Med rätt lottning kan jag gå långt.

Vilket innebär?

- Jag börjar med några omgångar...

Vem är egentligen det största svenskhoppet?

- Norman är bra på grus, Enqvist har spelat bra och Björkman kan blixtra till. Sedan får vi hoppas att jag kan få till det också.

Ja, det är ju du som är högst rankad av svenskarna.

- Det ändras från vecka till vecka, men det är kul när det är så. Fortsätter jag att spela som på slutet kan det bli bra.

Minns du din första match på klassiska Roland Garros?

- Ja, det var i juniortävlingen för två år sedan. Det var en speciell känsla. Då fick jag stryk i semifinalen av Ferrero. Nu vill jag ha revansch.

Förra säsongen blev det blågula segrar i elva av 71 turneringar på ATP-touren. I år har det inte blivit någon titel...

- Det kommer. Vi har haft oflyt.

Det är inte så att svensk tennis är på dekis?

- Nej, det går upp och ner och så är det för alla nationer. Det är små marginaler i tennis.

Hur gammal var du när du bestämde dig för att satsa på tennisen?

- Jag var 14 år när jag verkligen bestämde mig för att satsa. Då slutade jag med fotbollen för att satsa helt på tennisen. Jag spelade för BK Olympic.

Apropå fotboll är du årsbarn med Zlatan Ibrahimovic. Känner ni varandra?

- Ja, vi har en gemensam kompis och snackar alltid när vi träffas. I måndags var vi på Rosen-gårdsskolan och träffade ungdomar.

Under hela karriären har du haft Anders Henricsson som tränare. Hur är er relation?

- Den är lite speciell med tanke på att vi har hållit ihop under så många år. När jag var yngre var han som en extrapappa. Nu försöker vi vara tränare och spelare och inte umgås på fritiden.

Du har redan spelat in sju miljoner kronor. Hur investerar du pengarna?

- Lars Wilander sköter det där, men jag har faktiskt inte gjort något speciellt.

Har du inte ens unnat dig en bil? Du tog ju körkort i december.

- Jag håller på och tittar på bil, men har inte bestämt mig. Det lutar åt en BMW.

När flyttar du till Monte Carlo?

- Svårt att säga. Jag ska försöka bo kvar i Sverige så länge som möjligt, men det ligger nog inte så långt borta. Det är inte omöjligt att det blir redan i år.

Du är ung, rik och ser bra ut. Hur är det med groupisar inom tennisen?

- Det finns säkert, men jag har flickvän. Hon heter Karoline och vi blev tillsammans innan jag blev proffs. Hon har stöttat och betytt mycket för mig. Det är en bra tjej.

Din pappa, Guiseppe, kommer från Sicilien. Hur märks det att du har italienskt blod i ådrorna?

- I bland har jag för hett temperament. Men samtidigt kan det behövas för att tända till.

Dina föräldrar driver en krog, Strandgården i Beddingestrand. Hur föredrar du den italienska maten?

- När det gäller pizza tycker jag att den klassiska Capricciosan, med tomat, ost, skinka och champinjoner, är godast. Pastan vill jag ha med tomatsås och lite parmesanost.

Bara så att ni vet.

En rejäl segermiddag kan bara vara två veckor bort.

Vinciguerras fem största förebilder

Stefan Holm