”Jag tycker synd om honom”

Sportbladet tog rygg på kungen: Här är en OS-dag för Carl XVI Gustaf

Patrik Brenning

PYEONGCHANG. En skrålande norrman passerar över läktaren med en hel låda öl.

På raden ovanför tittar en bekant gestalt intresserat på.

Hemma i Sverige är han kung men i Sydkorea kan Carl XVI Gustaf i alla fall få en liten smak av hur det är att vara en vanlig dödlig idrottsälskare.

– Jag tycker synd om honom. Jag hade inte velat ha hans jobb, säger skidskyttetränaren Wolfgang Pichler.

Carl XVI Gustaf är i Sydkorea på sitt 23:e OS – något som måste vara ett rekord bland världens kungligheter. Sportbladet tog därför rygg på kungen för att få reda på vad det egentligen är som lockar honom ut från de fina salongerna till de svinkalla läktarna.

Svaret vi fann är kanske att det är precis det som är poängen.

”Tråkigt med så mycket säkerhet”

När Finnairs flight från Helsingfors tar mark i Sydkorea strax innan 09:00 på lördagsmorgonen får de övriga passagerarna en upplysning om vem de precis delat kabin med. På väg mot passkontrollen hänger en skylt med fem namn som omgående ombeds kontakta personalen. Bland dem sticker ett ut lite mer. ”Carl Gustaf Bernadotte”.

Kungen eskorteras ner till snabbtåget mot OS-området där en bil möter upp för vidare transport. Redan samma kväll finns han, trots åtta timmars tidsskillnad och gott om jetlagrisk, på plats på Alpensias skidstadion för damernas stafett.

Men det det är med både glädje och sorg han på plats noterar det senaste kapitlet OS-tävlingarnas historia.

– Jag har haft fantastiska förmåner det är fantastiskt roligt att ha fått vara med på så många OS. Det har utvecklats på olika sätt, både positivt och negativt. Det tråkiga är att det blivit så mycket säkerhet men just nu för mig har det fungerat bra. Men jag tänker på gamla tider när man kunde vara med och åka i spåren, som jag gjorde innan tävlingarna i Lake Placid och så. Det var helt annorlunda. Men det är så med all utveckling. Det går framåt och det går utåt. Det utvecklas hela tiden och det blir större och större intresse.

När kungen väl tagit plats på läktaren får han kanske ändå en smak av svunna tider. För mitt bland den övriga publiken står Sveriges regent utan märkbart skydd och med fri väg för samtliga åskådare att passera på den tomma raden framför honom.

En av de som går förbi är en finländare som förvånat möter kungens blick. Lite senare passerar en norrman med en hel låda full med ölglas. ”Nu kör vi, nu kör vi, det är så bra, så bra” sjunger norrmannen utan att ha en aning om vem han precis skrålat i örat. Carl XVI Gustaf ställer sig samtidigt nyfiket på tå för att se vad det egentligen är i lådan.

När stafetten väl kommer igång vänds dock nyfikenheten snabbt till frustration.

Vrålar när Kalla går i kapp

”Kom igen, kom igen”, ser kungen ut att mumla för sig själv när Anna Haag börja tappa mot täten. När Haag är över 25 sekunder efter vid första växlingen biter han besviken ihop tänderna.

Charlotte Kalla tar över och Carl XVI Gustaf gnager nervöst på naglarna. Med händerna i byxfickorna vrålar han sedan rakt ut när den frustande och jagande Kalla kommer in på stadion för första varvningen.

När Kalla gått i kapp är kungavrålet framme igen.

Ebba Andersson tappar på sin tredje sträcka och när talangen varvar på stadion är det som om kungen mäter upp avståndet bak till Norge med ögonen. Han ser inte helt nöjd ut och när Stina Nilsson väl gett sig ut på slutsträckan dröjer det inte heller länge innan Marit Björgen är ifatt.

Duon följs åt hela vägen in till stadion där Björgen får några meter ner för sista backen. ”Kom igen då! Kör!”, vrålar kungen samtidigt som åkarna glider in på upploppet. Men det räcker inte.

Kungen applåderar det svenska silvret och avböjer en intervju med IOK:s utsända mediakanal med ursäkten ”jag hör inte” innan eskorten tar honom ner till målområdet för ett möte med åkarna. Efter att Charlotte Kalla ”duat” honom fortsätter resan sedan snabbt mot skidskyttearenan.

helskärm

”Han åkte med olika pjäxor”

På en stol framför ett stort panoramafönster inne i Vip-avdelningen följer förre IOK-presidenten Jacques Rogge damerna masstart men den svenske kungen tar återigen plats på läktaren. Efter att ha småsnackat lite med längdåkaren Ida Ingemarsdotter och konstaterat att ”det kommer bli spännande” får han därifrån se Hanna Öberg sluta femma i masstarten.

Innan färden går vidare till lyxhotellet Intercontinental tar han sig tid att även krama om Öberg och hylla guldhjälten från tidigare i spelen med en honnör. I målfållan stöter kungen sedan även på vad som ska visa sig vara är en gammal bekant.

– Jag känner honom. Om du åker till OS har du träffat honom. Han tyckte det var ett bra lopp och en bra insats. Det är en stor ära att han tittar på vår tävling, säger skidskyttetränaren Wolfgang Pichler.

Efter att ha tagit kungen i hand erbjuder Pichler regenten sina vantar.

– Han hade så kalla händer att jag erbjöd honom men han sa att han hade fickor, säger tysken och fortsätter om relationen:

– Jag kan inte säga att jag känner honom men jag har träffat honom flera gånger och vi har alltid roligt. Jag tycker han är en smart person och det är ett svårt jobb att vara kung. Ibland tycker jag synd om honom. Du kan inte göra som du vill och jag hade inte velat ha hans jobb. Du kan inte gå ut och göra vad du vill utan allt måste kontrolleras.

Ja, kungen klagade tidigare på att han inte får åka i spåren längre.

– Vi åkte faktiskt tillsammans i Salt Lake City och han var duktig. Jag minns att hans pjäxa gick sönder så han åkte med två olika. Sverige kan vara stolta över sitt kungahus.

Klart är att Sveriges kungahus är stolta över Sveriges skidskyttelandslag och guldhjälten Hanna Öberg.

– Det är jättefint, fantastiskt. En guldmedalj och fyra nu, det är jättebra resultat. Fantastiskt, säger kungen.

Det är fortfarande relativt ouppmärksammad han sedan rör sig bort mot sin väntande svarta Bentley. Kanske är det också därför kungen uppskattar OS så mycket. För att han mitt bland alla idrottskungar faktiskt i alla fall nästan kan känna sig som en vanlig supporter för en gångs skull.

Men någon föråkare räknar han inte med att få bli igen.

– Nej, det är passé. Det var längesen.