Wennerholm: Jag tror mörkertalet är enormt
Nu undrar jag – hur många FLER fuskar?
Wada lägger fram sin andra rapport om den ryska dopningen och det är rena skräckläsningen.
Men jag är faktiskt inte det minsta förvånad.
Det mesta var känt redan tidigare.
Frågan jag ställer mig är hur många andra som fuskar.
Att Ryssland haft täten i ett systematiskt dopningfusk har varit känt länge.
Hela öststatsvärlden hade en statskontrollerad dopning på 1970- och 80-talet och det räcker med att titta på en idrottare från den tiden för att förstå att något var allvarligt fel.
Hur många gånger blev inte Tre Kronor utklassade av gamla Sovjet i ishockey, där alla visste att det var mer än bara talang som gjorde sovjeterna så överlägsna?
Det var en officiell sanning på den tiden.
Och hur många medaljer tog inte DDR:s damer i de explosiva grenarna i friidrott och i simning?
De var fullkomligt överlägsna.
Trodde det var slutet
Då talade vi i stort sett hundra procent dopning.
Men när muren föll och de internationella dopningbekämparna även tog sig genom den gamla järnridån trodde jag att det var slut på det mest utbredda fusket.
Men nu avslöjas nästan samma sörja i Wadas andra rapport om den ryska dopningen.
Samma systematiserade fuskande på alla nivåer, där både aktiva, förbund, stat och ”dopningbekämpare” varit inblandade.
De största fuskarna jobbade på dopninglaboratoriet i Sotji 2014 och i det av Wada då godkända labbet i Moskva.
Dopningprover byttes ut, förseglade flaskor öppnades med specialverktyg och smugglades ut genom borrade hål i väggarna.
Det är som sagt en skrämmande läsning. Nästan som en dålig deckare.
Att något hänt med rysk vinteridrott i Sotji märkte jag direkt.
Efter att ha kommit elva i medaljligan i Vancouver 2010, krossade de allt motstånd fyra år senare.
Ryssarna vann medaljligan för första gången sedan 1994 med sina tretton guld, elva silver, nio brons och totalt 33 OS-medaljer. Fler än de någonsin tagit i ett vinter-OS, även om det till lika stor del beror på att antalet grenar vuxit explosionsartat genom åren.
Fördubblade medaljantalet
Nu brukar hemmanationen nästan alltid höja sig i mästerskapen, men den här gången var det exceptionellt.
Ryssarna mer än fördubblade antalet medaljer jämfört med Vancouver, där de åkte hem med tre guld, fem silver och sju brons och totalt 15 medaljer.
Nu vet alla varför.
Nu är jag luttrad efter alla år i den här branschen och är egentligen inte förvånad.
Jag tror det är ännu värre och ibland undrar jag om världsidrotten skulle överleva om hela sanningen kom fram.
Det är fler än ryssarna som fuskar.
Jag har alltid varit av den uppfattningen att fuskarna hela tiden varit steget före, vilket också visar sig i IOK:s alla omtester av gamla dopningprov.
Det är bara titta på alla som nu avslöjats när proverna från OS i Peking 2008 analyserats på nytt.
Nio år senare.
IOK testade om 454 dopningprover med den senaste tekniken och 31 nya fuskare avslöjades.
Det är sju procent. En av fjorton.
Skrämmande siffror
Det är skrämmande siffror och även om de flesta var ryssar även där, var det långt ifrån alla.
Idag känns det som jag måste vänta åtta, tio år innan jag kan lita på en enda resultatlista från OS.
Och hur många amerikaner har inte klarat sig utan att åka fast genom alla år, men avslöjats i efterhand.
Friidrottens mångåriga drottning Marion Jones och cykelstjärnan Lance Armstrong är de mest lysande exemplen.
Ingen åkte någonsin fast i ett dopningstest, trots att de under hela sina karriärer stoppat i sig förbjudna ämnen i klass med en halv FASS-katalog.
Att ryssarna fuskade till sig ett okänt antal medaljer i Sotji är det ingen tvekan om.
Bevisningen är överväldigande.
Men det finns definitivt fler dynghögar för Wada att gräva i.
Jag tror mörkertalet är enormt.
Och jag kan inte komma ifrån att även Wada och IOK:s ansvariga blev grundlurade där i Sotji, av laboratorier och personal de hade ansvar att bevaka och gå i god för.
Det är inte så lite skrämmande det heller.