Kanontid av Kallur – tvåa i loppet

Mats Wennerholm

Sprang på 12, 91 i andra tävlingen

Susanna Kallur är Sveriges hetaste friidrottare just nu efter sina 12,91 i finska Kuortane.

Och hetare ville hon bli efter sitt andra häcklopp på sex år.

– Ja, nu ska jag bara njuta av den finländska bastun och sedan ta ett dopp i sjön, säger hon.

– Det här kändes stort. Det var ett steg i rätt riktning.

Ja, efter 13,00 i Stockholm blev det nästan tiondelen snabbare i Kuortane på midsommardagen. Sanna pressade finländskan Nooralotta Neziri ända in på mållinjen, men Neziri höll undan och satte nytt finskt rekord med 12,81.

Men Sanna tittade mer på klockan än placeringen.

– Ja, jag är jättenöjd med tiden. Jag tyckte att jag var ganska trög i starten och hade nog ingen vidare reaktionstid. Det kändes som jag inte var lika mycket på hugget som i Stockholm senast.

Anledningen?

– Jag har tränar fysiskt hårt den senaste veckan för att bättra på uthålligheten. Och det funkade ju i det här loppet. Jag tappade ingenting på slutet, utan höll hela vägen in i mål, säger Sanna.

”Känns härligt”

Hon låter mer än glad där hon pustar ut efter sitt andra lopp för säsongen och känner ingenting av de gamla krämporna. Hon tyckte till och med att det här loppet var större än den stora comebacken på Bauhaus-galan förra torsdagen.

– Ja, på ett sätt var det så. Det är ju lätt att offra sig, göra ett lopp, gå i tusen bitar och sedan inte synas med. Men att resa sig och kunna göra lopp nummer två bara en dryg vecka senare känns härligt. Att veta att jag klarade tävlingsbelastningen och kan göra det igen.

Hur har det känts i kroppen?

– Bra. Som efter en häckträning ungefär.

Inget av de gamla smärtorna från förra comebacken och de tre häckloppen 2010?

– Nej, inte alls. Då hade jag besvär hela tiden och hade till och med ont då jag sprang.

Ha du några fler tävlingar inplanerade inför EM?

– Nej, riktigt så djärv tänker jag inte vara. Jag måste bara låta det vara och chilla mellan varven.

Är inte stressad

Förbundskapten Karin Torneklint tänker nominera dig till OS, trots att du inte klarat SOK:s kvalgräns på 12,80. Hur ser du på det?

– Det enda jag kan göra är att springa så fort jag kan och se om när och hur jag blir uttagen. Det ligger inte i mina händer, så jag försöker att inte tänka på det.

Nu är det bara en tävling kvar att klara 12,80. Känner du dig inte stressad?

– Nej, faktiskt inte. Jag kan ju bara föra mitt bästa vid varje tävlingstillfälle.

Det kan trots allt bli dåligt väder i Amsterdam och omöjligt att göra bra tider?

– Ja, men så är ju friidrotten. Det är jäkligt sällan det är bra förhållanden.

”Ska man till OS behöver man klara det”

I EM kommer det att vara två lopp, semi och final, samma dag och med bara några timmar emellan. Är du redo för det?

– Ja, men ska man till OS lär man behöva klara av det. Och jag hoppas jag stannar som tia i Europa på den här tiden och slipper försöket.

Har du någon egen gräns för att åka till OS?

– Nej, för min egen del känns det som det är ganska lång tid från när anmälningstiden tar slut (11 juli) till OS börjar. Det är en månad. Och med tanke på att jag bara sprungit häck sedan mitten av mars känns det som det finns ganska mycket tid till bra och fler träningar. Jag kommer att ha tid att jobba där och förbereda mig ännu mer.

En sak är i alla fall säker.

Efter hennes 12,91 och nya styrkebesked är hon närmare sitt första OS på åtta år än någonsin.