”Jag gråter både av glädje och besvikelse”

Emil K Lagnelius

Känslosam Sanna mötte pressen efter fjärdeplatsen

helskärm

OSAKA

Med tårarna rinnande mötte Susanna Kallur den svenska pressen.

Hon visste inte vad hon skulle känna.

– Jag gråter både av glädje och besvikelse. Jag gör mitt livs lopp, men det räckte inte, säger hon och skakar på huvudet.

Susanna Kallur slutade fyra på 100 meter häck. En hundradel bättre än hennes personliga rekord – men en ynka hundradel från en VM-medalj. Vann gjorde som väntat favoriten Michelle Perry på tiden 12,46.

Efter loppet bröt Susanna ihop och började gråta – och tårarna rann fortfarande när hon mötte den svenska pressen i den mixade zonen i Nagai-stadions innandöme.

Det blev ett känslosamt möte där den spontana, raka, ärliga Susanna kom fram.

– Det är rörigt. Jag är skitnöjd över loppet, jag springer mitt livs lopp. Men det räckte inte ändå, säger hon och verkar inte veta hur hon ska känna.

– Det är synd, men inte surt.

Svenskan fick en jättebra start och var snabb upp ur blocken. Efter drygt halva loppet låg hon i delad ledning med amerikanskan Michelle Perry men efter den sista häcken föll hon tillbaka lite och tappade.

Målgången blev dramatisk med fyra sprinters i stort sett på rad bakom Perry. Kallur ramlade i mål på nytt personbästa, 12,51, och trodde att hon lyckats ta en medalj.

– Jag förstod att jag inte hade vunnit. Men jag tänkte, kanske silver eller brons.

Slog du dig i fallet?

– Nej, jag bara slappnade av när jag ramlade. Det var ingen fara.

Hur kändes det inför loppet?

– Jag hade jordens bästa uppvärmning. Och sedan var själva loppet galet bra.

Frågorna om Sannas känslor efter loppet återkommer. Hon upprepar flera gånger hur nöjd hon är över sitt livs lopp. Men den uteblivna medaljen smärtar, det syns.

– Jag gråter både av glädje och besvikelse.