Wennerholm: Vi vet inte vilka som tagit medalj
DOHA. Demontränaren Alberto Salazars långa dopningavstängning har satt sin stämpel på detta VM.
IOK-bossen Thomas Bach kräver nu att alla hans aktiva utreds av Wada och i mixade zonen pågår ett ständigt ordkrig.
Och mitt i allt springer Salwa Eid Naser 400 meter på 48,14.
En tid som tar oss tillbaka till dopningens guldår på 1980-talet.
På lördagen jagar Sifan Hassan sitt andra VM-guld på 1500 meter, en av dem som Internationella Olympiska Kommittén (IOK) nu tycker måste utredas.
Friidrotten kommer inte ifrån att dopningens mörka moln svävar över varje mästerskap.
Och Salwa Eid Nasser har redan påmint om en tid då vi fick de ”omöjliga” världsrekorden på damsidan, som idag alla är en bit över 30 år gamla.
Ett färskt exempel på hur extrema de är:
När kinesiskan Lijao Gong vann damernas kulfinal på 19,55 på torsdagskvällen, var hon över tre meter från Natalja Lisovskajas nu 32 år gamla världsrekord på 22,63.
Tre meter.
Mångdubbel effekt på damsidan
Hennes 19,55 hade bara räckt till en åttondeplats i historiens första VM i Helsingfors 1983.
Så mycket har anabola steroider påverkat idrotten och framförallt på damsidan, där de har mångdubbel effekt mot hos herrarna.
1980-talet präglades av det gamla öst, av länder som DDR, Sovjetunionen och dåvarande Tjeckoslovakien.
Allt avslöjades när muren föll och arkiven i gamla Östtyskland öppnades.
Det lilla landets oerhörda idrottsframgångar byggde på en gemensam nämnare.
Ett litet blått piller vid namn Oral-Tirunabol.
En anabol steroid som byggde en stormakt och som distribuerades via en statsstyrd apparat, där de aktiva inte alltid visste vad de fick i sig.
Men de såg förändringarna och följdverkningarna av det mänskliga experimentet blev förödande för många.
Men det skapade några världsrekord som är omöjliga att slå.
– Nitton meter i kula idag är som 21 meter på den tiden, sa Daniel Ståhls tränare Vesteinn Hafsteinsson tidigare här i Doha.
– Men det finns inte ett skit vi kan göra åt det.
Ingen i närheten sedan -85
Jag undrar om han inte tog till i underkant där om vi ser tillbaka på kulfinalen.
Och USA tillhör också de misstänkta från förr, med Florence Griffith-Joyners lika omöjliga rekord på 100 och 200 meter och Jackie Joyner-Kersees 7291 poäng i sjukamp.
Men mitt i allt detta springer alltså Bahrains Salwa Eid Naser 400 meter på en tid som ingen varit i närheten av sedan 1985 - 48,14.
Bara två tjejer har någonsin sprungit snabbare och det är DDR:s Marita Koch och dåvarande Tjeckoslovakiens Jarmila Kratochilova.
Två av de största symbolerna för damfriidrotten i det forna öst.
Det är också från den epoken Salwa Eid Nasers bulgariske tränare Yanko Bratanov kommer, själv gammal mästerskapslöpare i slutet av 1970- och början av 80-talet.
Eid Naser som urpsrungligen kommer från Nigeria och som många andra värvats till det lilla oljelandet, känt för att även värva gamla tränare från det forna öst.
Det är nog för att få alla larm att tjuta, speciellt som hon sänkte sitt eget personliga rekord med över en sekund.
Jag hade helst bara velat njuta av hennes fantastiska lopp, men efter att ha följt den internationella friidrotten i nästan 40 är så är det som verkar vara för bra för att vara sant oftast det också.
Nu vet vi inte.
Och vi kanske inte får veta förrän om sju, åtta år när alla dopningprov här i Doha ska omtestas.
Verkar aldrig ta slut
I måndags såg jag amerikanska 800-metersspecialisten Alysia Montanao ta emot två VM-brons vid en enkel ceremoni här i Doha. Det ena åtta år gammal från VM i Daegu 2011, den andra sex från VM i Moskva 2013. Båda gångerna blev hon fyra, men båda gångerna flyttades hon upp på pallen sedan ryskan Marija Savinova avslöjats i eftertesterna.
Så de VERKLIGA medaljörerna vet vi inte än.
Bara från OS i Peking 2008 och London 2012, återkallades totalt 33 friidrottsmedaljer i efterhand och då nya tester kunde göras
Det är den solkiga värld friidrotten fortfarande lever i.
Och den verkar aldrig ta slut.