Vilken väg ska Roma välja?
Mitt val är givet: Mazzarri för sitt temperament
Napolis tränare Walter Mazzarri och Milans Massimiliano Allegri är kandidater att ta sig an Roma nästa säsong. Vill ägarna äntligen satsa på en vinnande klubb?
Juventus har som bekant redan vunnit sin andra ”scudetto” i Conti-cykeln, vida överlägsen. Den enda som varit ens i närheten av henne är Napoli, som likväl ligger elva poäng efter.
Från tredjeplatsen och neråt är det däremot ganska jämnt. Fyra poäng skiljer Milan och Fiorentina, medan Roma bara ligger tre poäng efter ”i viola”. Sedan kommer Udinese, Lazio och Inter, som liksom Roma hungrar efter en plats i Europa League.
Roma älskar man även för den totala bristen på kontinuitet, logik och rationalitet. Det gäller att vara beredd på en hisnande berg- och dalbana med svindlande höjder och bråddjupa besvikelser. Jag tycker till exempel att Roma borde ha haft sinnesnärvaro och överlägsenhet tillräckligt för att besegra Chievo i går på Olympiastadion. Men det är så gott som alltid när det verkar lätt eller när målet är nära, som Roma snavar och faller.
Och ändå…
Romas spelare har gjort fler mål än någon annan klubb i Serie A den här säsongen.
69.
Roma är också den enda klubb som har tre spelare bland ligans 15 bästa målgörare: Osvaldo (16), Lamela (15) och l’adorabile Pupone, Totti alltså, (12).
Totti står ju i en klass för sig. Han har sin givna plats i fotbolls-Olympen. Francescos namn är inristat i ”i romanistis” hjärta härifrån till evigheten för sin trohet till denna svajiga, labila klubb.
Försvaret är problemet
Osvaldo och Erik Lamela är två superlativa anfallare som nu är häftigt uppvaktade av internationella klubbar. Mattia Destro är fortfarande lite oslipad, men likväl en diamant med framtiden för sig. Romas anfall är det sannerligen inget fel på. På pappret är det ”il calcios” bästa.
Försvaret är däremot en helt annan fråga. Efter Ligajumbon Pescara, har ingen annan klubb släpps in så många mål som Roma, 54. Målvakten Maarten Stekelenburg gör de nervsvaga bäst i att betrakta med slutna ögon. Ingen kan dock påstå att han har fått särskilt mycket hjälp av sina lagkamrater.
Handlar om ambitioner
Det har blivit betydligt bättre sedan Aurelio Andreazzoli fick ta över efter Zdenek Zemans praktflopp. En typiskt romersk, oväntad och mirakulös uppryckning har föregått gårdagens återfall. I mitten av februari vann Roma över Juventus och har sedan dess förlorat två matcher, spelat oavgjort tre och vunnit sex. Ägarna verkar fundera över att behålla Andreazzoli. Det blir billigt och om det nu har uppstått en så bra balans mellan tränaren och spelarna är det kanske fel att bryta den?
Mycket hänger förstås på om formen och nerverna håller hela vägen och Roma säkrar en plats i nästa säsongs Europa League.
Men vad det ytterst handlar om är vilken ambitionsnivå som ägarna vill hålla och få lag är så beroende av en stark tränare som just Roma.
Nu lär det pågå förhandlingar med Napolis Walter Mazzarri och Milans Massimiliano Allegri inför nästa säsong. Att (och om) de överhuvudtaget är intresserade, tyder på att de bedömer Romas som ett intressant projekt.
Mazzarri är enligt min mening som klippt och skuren för jobbet. Han är lika fräck och temperamentsfull som de spelare han ska handskas med och han har redan visat hur man får en potentiellt genialisk men odisciplinerad grupp spelare att prestera sitt yttersta. Han är dessutom van vid en riktigt tuff och oborstad miljö runtomkring klubben, som det också gäller att behärska och dominera.
Roma är en katt bland de norditalienska hermelinklubbarna. Vad jag skulle vilja se henne visa klorna på allvar igen.