EM-brons till Sophie Hansson
Publicerad 2017-12-13
KÖPENHAMN. Vi har sett Sophie Hansson gråta efter många mästerskapslopp förut.
Men aldrig tidigare har hon gjort det på väg till en prispall.
– Att jag står här med en individuell medalj på ett seniormästerskap… jag kan inte fatta det, säger hon.
Hon inledde loppet lite si-och-så, men hittade in i rytmen och höll i simningen fint hela vägen in i målgången.
När nittonåriga Sophie Hansson insåg hur snabbt det gått pumpade hon vilt med högerhanden mot taket inne på Royal Arena. Hon firade som en vinnare.
29,77 – svenskt rekord. Framför allt: ett EM-brons.
– Jag har inga ord, säger Sveriges första medaljör i Köpenhamn.
Det kom lite tårar den här gången också, men det var en annan sort. Sophie har brottats med nervositet många gånger, och förlorat den matchen oftare än hon vunnit.
– Man har ju sett henne stå och darra i hela kroppen före semifinaler, och nu kör hon bara! sa en imponerad Sarah Sjöström efter Sophies lopp i semifinalen.
I det loppet gick Helsingborgs-simmaren för första gången under 30 sekunder på 50 meter bröstsim.
– Det är alltid speciellt när man passerar gränser, och trettio sekunder är en gräns, konstaterade hennes tränare Jonas Lundström.
Var det en mental gräns också?
– Visst är det så. Sedan tar det tid att etablera sig på den här nivån, det går inte över en natt och det ska man vara ödmjuk inför. Hon har jobbat sig in i det här undan för undan och nu sitter det. Det är häftigt.
På ett pass sänkte hon sitt personbästa med en tredjedels sekund, och det svenska rekordet med tre hundradelar. Till litauiska världsstjärnan Ruta Meilutyte, som vann på 29,36, var det en bit, men 29,77 är en sensationellt bra tid.
Trodde du att du hade en sådan tid i kroppen, Sophie?
– Ja, jag trodde faktiskt det, för efter semifinalen kände jag att vändningen inte alls var bra. Men att gå in och göra det i finalen, det är jag otroligt stolt över.
Nu har hon gett Sverige lagets första mästerskapsmedalj. De behövde inte ens vänta på Sarah Sjöström den här gången.
– Man har tänkt och undrat hur känslan är när man står där, får se flaggan gå upp och ha familjen på läktaren. Det går inte att beskriva, säger Sophie Hansson.
Hur mycket av din utveckling handlar om teknik och fysik, och hur mycket är rent mentalt?
– Jag skulle säga att det är fifty-fifty, speciellt på femtio meter så man inte spänner sig.
Har du arbetat aktivt med mental träning?
– Ja, i drygt fyra år, så det har jag verkligen gjort. Jag har börjat lära mig att slappna av och lita på min simning.
Den tilliten räcker hela vägen upp på pallen redan nu. Mycket talar för att det kommer mera.