”Tråkigt att hon inte är med oss”

Stor kartläggning om Kallas uppbrott från landslaget

Andreas Käck

VAL SENALES. Nere i byn värmer det svenska landslaget varandra med en gruppkram.

Uppe på glaciären tränar deras största stjärna – helt ensam.

– Det är tråkigt att Charlotte inte är med oss. Vi har ju så jäkla kul ihop och vi blir så otroligt mycket starkare som lag när hon är med, säger Anna Haag.

I slutet av april 2016 tog Charlotte Kalla sitt kanske största beslut i karriären. Hon bestämde sig för att bryta sig ur det svenska landslagets träningsgrupp och i stället inleda en egen satsning.

– Det har varit mycket övervägande men till slut har jag fattat ett beslut som känns väldigt rätt för mig, sa hon till Radiosporten.

Nu inleder hon sin andra säsong i egen regi.

Men hur går det egentligen?

Vilka uppoffringar tvingas hon göra?

Och är det verkligen värt det?

Sportbladet kartlägger nu den svenska superstjärnans uppbrott med landslaget och belyser alla aspekter – även de ekonomiska.

För hon går nämligen miste om en hel del pengar.

”Låter underligt”

Våren 2017 tog Charlotte Kalla tre VM-medaljer.

Belöningen? Noll kronor.

Som en rak följd av 30-åringens val att stå utanför landslagets träningsgrupp belönas hon inte längre med några prispengar från förbundet – varken för mästerskapsmedaljer eller pallplaceringar i världscupen.

I VM gick hon miste om totalt 205 000 kronor i medalj- och bonuspengar.

– Sportsliga värden kommer först. Samtidigt är hon den som tar tre medaljer. Hon åker för Sverige och står på prispallen i svenska kläder, med sponsorernas namn på, så det låter lite underligt, sa Kallas tränare Magnus Ingesson.

Han är den enskilt största anledningen till att hon har sin egna satsning.

Kallas samarbete med Ingesson inleddes när han tränade U-landslaget, och fortlöpte under flera år då Ingesson senare befordrades till förbundskapten för A-landslaget.

Efter OS 2010 slutade Ingesson som förbundskapten och återgick till sin civila karriär som polis i Piteå. Men våren 2016 fick han tjänstledigt och därmed kunde han återigen lägga mer fokus på Kalla.

Samtidigt hade Johan Granath och Ole Morten Iversen klivit in som nya landslagstränare – och om Kalla skulle jobba med Ingesson var hon helt enkelt tvungen att bryta sig ur det svenska landslaget.

”Vill ha en röd tråd”

När Sportbladet träffar henne i italienska Sydtyrolen Val Senales, där hon befinner sig på höghöjdsläger inför den kommande säsongen, frågar vi hur viktig Magnus Ingesson egentligen är.

– Väldigt, väldigt viktig, säger Charlotte.

– Jag vill verkligen ha en röd tråd rakt igenom min satsning, och jag tror att vårt samarbete blir så mycket bättre ifall vi får träffas kontinuerligt. Dels för att kunna utvärdera det som varit, dels för att kunna genomföra bra träningspass, dels för att kunna planera framåt. Det är inte bara träningen som är viktig för en elitidrottare, det är väldigt många andra pusselbitar runtomkring som ska läggas, säger hon.

Charlotte Kalla får fortfarande viss stöttning av det Svenska skidförbundet – de hjälper henne bland annat med service och skidtester – och SOK (Svenska olympiska kommittén) stöttar henne inför OS.

Men utöver det är hon sin egen chef.

Med ett helt eget team (se faktarutan nedan).

– Och då är det ju jag som får betala för allt. Jag betalar för alla läger, och jag betalar ersättningen till alla personer i mitt team, säger hon.

Är det värt det?

– Ja, det får lov att vara värt det. I slutändan handlar det om att jag vill fortsätta utvecklas som skidåkare.

Det är Charlotte Kalla AB som finansierar det här?

– Ja, så är det.

Charlotte Kalla AB är stjärnans egna bolag och det går knappast någon nöd på 30-åringen från Tärendö.

Årsredovisningen för 2015-16 visar ett resultat på + 2,2 miljoner kronor, och i eget kapital finns 11,5 miljoner kronor.

Men säsongen 2016/17 körde hon ”bara” in 174 064 kronor i rena prispengar, så en stor del av intäkterna kommer från samarbeten med sponsorer.

helskärm

Bytte manager

I åtta års tid jobbade hon tillsammans med Keith Karlsson i dessa frågor, men i vintras valde Kalla att abrupt avsluta samarbetet och i stället anlita Olle Håkansson som ny manager.

– Det var ett beslut som växte fram, säger hon.

Var det ett viktigt beslut?

– Det vet jag inte. Grejen med Keith handlade mer om jag kände att jag behövde få in lite ny energi.

Är det viktigt att du har personer runtomkring som hjälper dig, så att det inte blir för mycket jobb för dig?

– Ja, absolut. Det blir ju mer jobb för mig, men jag har också lärt mig att ta hjälp i större utsträckning. Jag har insett att jag inte kan vara expert på allt, hehe.

Nej, det är väl ändå skidåkningen du ska lägga mest fokus på?

– Exakt. Och jag märker det, att jag känner mig själv bättre och bättre för varje år. Jag vet att jag är en person som hellre säger ja än nej. Då behöver jag ett filter som Torbjörn (Nordvall, Kallas pressansvarige) som ansvarar för mediafrågor, och jag behöver Olle (Håkansson, managern) som ansvarar för sponsorfrågor. Jag vill kunna fokusera på det jag kan påverka – alltså min skidåkning. Samtidigt är jag väldigt tydlig med vilka ramar de ska förhålla sig till och jobba utifrån.

Upplever du att du behöver göra stora uppoffringar för att kunna ha den här egna satsningen?

– Ja, det blir ju ett större ansvar, definitivt. Men jag tycker att det ger mig så mycket i slutändan. Jag har försökt hitta en väg för att kunna samarbeta med Magnus Ingesson i flera år efter att han klev av som förbundskapten och till slut insåg jag att ”nej, det här går inte, det blir för mycket kompromissande, det är inte hållbart i längden”.

Har du blivit en bättre skidåkare av allt det här då? För det är väl ändå det som är slutmålet?

– Ja, det är det som driver mig; att utvecklas som skidåkare och som person. För några år sedan hade jag nog inte varit mogen för det här. Men i dag känner jag att … alltså, om jag ska kunna brinna fullt ut för skidåkningen så vill jag inte kompromissa mer, då måste jag få göra det här på mina villkor, säger Charlotte Kalla.

Ömsesidig saknad

Den största nackdelen, förutom det ekonomiska, är att inte få träffa sina landslagskompisar på regelbunden basis.

I Val Senales bor Charlotte Kalla på ett eget hotell tillsammans med tränaren Magnus Ingesson och sin syster Cecilia (som också är fysioterapeut).

Fyra kilometer därifrån bor det svenska landslaget.

Visst, de stöter de på varandra uppe på glaciären och visst, Charlotte har åkt över till landslagets hotell någon kväll och ”hängt lite”.

Men det finns ändå en viss distans.

Och de saknar varandra.

– Självklart, säger Ida Ingemarsdotter.

– Jag har ju varit i landslaget med Charlotte sedan 2007. Vi har hängt och kamperat ihop i väldigt många år, så det är klart att man märker att hon inte är med. Men hon har gjort sitt val, hon gör det hon tror på och det respekterar jag fullt ut.

För yngre åkare, som 22-åriga Anna Dyvik, känns det också lite tråkigt.

– Jag har ju aldrig varit i samma lag som Charlotte så för mig blir det ingen skillnad. Men självklart hade det varit kul om hon varit med, som den förebild hon är och så vidare. Och jag känner ju Charlotte personligen och tycker om henne jättemycket, säger Dyvik.

Anna Haag fyller i:

– Jag tycker det är tråkigt att hon inte är med oss, så klart. Dels för att vi har så jäkla kul ihop, dels för att vi blir så otroligt mycket starkare som lag när hon är med. Men jag respekterar hennes val, jag respekterar att hon gör något som hon tror på. För precis som jag så är hon inte i början av sin karriär, snarare i slutet, och då vill man inte behöva offra eller anpassa sig till något man tror kan hämma chanserna att nå sina mål. I slutändan är vi ändå individualister, säger hon.

Men snart börjar tävlingssäsongen. Då kommer Charlotte Kalla att resa, bo, sova, äta, träna och tävla tillsammans med sina vänner igen.

– Det känns skönt. När säsongen väl drar i gång så hoppas jag förstås att jag blir uttagen och får representera Sverige. Då kommer jag få hänga med gänget igen. Då kommer vi träffas hela tiden, från november till mars. Det ser jag fram emot, säger Charlotte Kalla.