Viktigare att skydda tuttar än att skydda liv
Kristoffer Bergströms nyhetsbrev vecka 24
Publicerad 2023-06-15
Följande har jag lärt mig av Fifas direktiv inför ett fotbolls-VM.
Att spelaren inte dör är viktigt.
Att hennes bröst inte skymtar är viktigare.
Sportbrevet skrivs av Sportbladets profiler och skickas ut en gång varje vecka via mejl – helt gratis! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial. Det här är ett smakprov, för att inte missa nästa brev – signa upp dig HÄR!
Sexism är inget att skratta åt, inte när den kan medföra livsfara. Men ibland måste man.
Förra veckan plockade jag rabarber hos Nilla Fischer. Den tidigare mittbacken har flyttat ut på landet utanför Linköping och under våren försakat sina odlingar för att koncentrera sig på skolan, så hon erbjöd mig att rycka upp ett par stjälkar och ta hem. Kräm skulle de bli. Polis ska hon bli.
Du noterade kanske den del av intervjun som behandlade VM 2011 och Fifas hastigt beordrade könstester. Men det finns en rest av mina efterforskningar som inte fick plats i artiklarna.
På telefon berättade landslagsläkaren Mats Börjesson att Fifa i regel har goda avsikter, men ändå halkar organisationen snett ibland när det kommer till damfotboll.
Lämnade mötet i protest
Inför VM 2015 i Kanada hade lagläkarna möte. De diskuterade den senaste tidens hjärtstopp på fotbollsplaner och hur de skulle agera om någon drabbades under mästerskapet.
Börjesson, som är en tung auktoritet på idrottskardiologi, skakade förbryllat på huvudet åt instruktionerna.
– Om det blev ett hjärtstillestånd skulle vi springa dit, ta alla spelare med oss och ställa oss i en tät ring. Först när vi säkrat att ingen kunde se något kunde vi ta av tröjan.
Vid akuta hjärtstopp är varje sekund viktig. Tiden från stillestånd tills att hjärtlung-räddning och defibrillering påbörjas är direkt kritisk för om personen överlever. Att i det läget täta alla luckor för gluttande supportrar? Att bemöda sig om att en sport-topp inte skymtar?
– Jag sa att som hjärtläkare gör jag inte det – hej då!
Så att jag inte missförstår: man bad er läkare att lugna er lite, fast ni stod bredvid en döende person, tills inga bröst riskerade att skymta?
– Ja. Det var en missriktad välgärning, de ville vara snälla och schysta. Någon vid ett skrivbord kom på att det var en bra regel, men ska man i verkligheten rädda livet på någon funkar inte det. Och det var bara åtta år sedan.
Förkastligt, säger läkaren
Det är i skenet av tutt-hjärt-gate som jag betraktar vaginakontrollerna. Det går inte att dela upp befolkningen i mansgrisar som försöker förstöra damfotbollen och jämställda hjältar som räddar den, för också med den ädlaste av avsikter kan man landa snett.
Därav de till synes helt olika reaktionerna på Nillas historia.
Angelica Lindén Hirschberg, professor i obstetrik och gynekologi vid Karolinska Institutet, kallar undersökningarna förkastliga och jämför med 60-talets förnedrande nakenparader, där utövare tvingades klä av sig i grupp inför en expertpanel.
Men de som utförde själva dörrknackningen, lagläkare Mats Börjesson och sjukgymnast Karin Schröder, är betydligt defensivare när vi hörs på telefon.
– Fifa gör inte såhär för att vara taskig mot någon, sa Börjesson.
– Vi gjorde det som krävdes av oss, sa Schröder.
Det låter som en djup ravin mellan parterna, men titta noga och du ser att de egentligen pratar om tre olika saker: varför testerna gjordes, hur de utfördes och vilken roll Sveriges landslagsledning hade i att de blev av. Man kan vara rasande på fråga två men förstående inför ettan och trean.
Man kan i samma anda glädjas åt att Fifa anstränger sig för att värna spelarnas integritet – och sympatisera med den svenske hjärtläkaren som stormade ut från mötet när det tycktes viktigare att skydda tuttar än liv.
Paus för att ordna frisyren?
Med minst tre bollar i luften samtidigt har mejlen piskat in i min inkorg efter helgens texter. En del har läst in frågan om transidrottares rättigheter, andra stoltserar med att de sannerligen inte skulle lipa om de behövde visa könsorganet på ett tyskt hotellrum. Där ser man. Några betraktar kontrollerna som gränsande till övergrepp, andra som rena bagateller.
Och så måste det få vara. För är det något jag lärt mig om damfotboll så är det att frågorna alltid blir mer komplexa än på herrsidan. Fördomarna är grövre, samhällsengagemanget större, kampen mer grundläggande.
Det är drygt en månad till VM och vår premiär mot Sydafrika. Jag kommer snart pausa mitt brevskrivande, ta på semesterhatten och glupskt sluka allt som rapporteras från mästerskapet.
Sportsligt har jag ingen aning om hur det kommer att gå, men är helt säker på att vi i sommar inte bara diskuterar laguttagningar, taktik och åldrande stjärnor. Det kommer också dyka upp något missriktat försök att i jämställdhetens namn hjälpa spelarna.
Vad ska vi gissa på den här gången: kortare matcher, tolv på planen, förbud mot att bua mot de stackars tjejerna? Spelavbrott för att ordna frisyren, för sånt vill väl damer?
Det vore hemskt. Men inte värre än att förbjuda återupplivning innan man byggt ett mänskligt plank.
Ha en fin sommar,
Sportbrevet skrivs av Sportbladets profiler och skickas ut en gång varje vecka via mejl – helt gratis! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial. Det här är ett smakprov, för att inte missa nästa brev – signa upp dig HÄR!