Värsta vurpan stod svenska herrarna för
Brenning: Är inte en dag att fira ett vunnet silver
SEEFELD. I målområdet står Stina Nilsson och gråter av glädje men det här är inte en dag för oss att fira ett svenskt silver.
Vi borde sörja ett förlorat guld.
Maja Dahlqvist kraschade bort Sveriges största segerchans i VM men den största vurpan stod trots det ändå de svenska herrarna för.
”Wooow!”. Norrmannen Sindre Björnestad Skar häpnar när min kollega Kristoffer Bergström berättar om den svenska herrtaktiken att leda upp och ner för den första backen i VM-sprinten. Det är som om han inte riktigt kan tro det han hör (och då är ju norrmännen ändå mer än bekanta med svenska snedtramp).
– Det är det dummaste du kan göra. Det har i alla fall vi tänkt och det såg hela världen. Det var ingen norrman som låg först där. Vi kom först härnere i stället och det var planen, säger norrmannen.
Då gasade Sverige
Upplägget knäckte Viktor Thorn och sög den sista musten ur Calle Halfvarsson. Det oförklarliga faktum att Thorn rusade upp för backen var alltså inget hjärnsläpp. Att Calle Halfvarsson gjorde samma sak inte heller någon slump. Det var deras uttänkta plan. Den svenska taktiken som teamet slipat på i veckor.
När alla andra länder öppet talat om att aldrig ligga först. När hela finalfältet ställde sig upp och bromsade för att slippa vara etta nedför. Då gasade Sverige. Det fanns gott om svenska vurpor i VM-premiären men den allra värsta var ändå det svenska teamets tankevurpa när de lade upp den taktiken.
Men faktum är trots allt att det knappast berövade Sverige på några medaljer. Det var det istället en Falla men framförallt ett fall som gjorde.
Maja Dahlqvist såg lysande ut i prologen. Hon var så blixtrande övertygande att hon till och med kostade på sig att stanna hos oss i mediakåren en stund innan finalpasset för att konstatera att allt nu var upplagt för henne.
Nästan på minuten fyra timmar senare stod hon hos oss igen. Otröstlig.
– Jag vann prologen, jag hade en bra dag, det var en bana som passade mig bra... Jag vet inte vad jag ska säga mer, konstaterade hon.
”Jag vill inte ha någon tröst”
Stina Nilsson tog silver men det var ju inte hon som skulle utmana regerande mästaren Maiken Caspersen Falla. Det var Dahlqvists dag. Det var Dahlqvists bana. Det var Dahlqvists guld.
Men hon föll och Falla stod.
Maja Dahlqvist har bara sig själv att skylla och det är knappast någon tröstande tanke. Men det finns inte heller någon anledning att vara tröstande.
– Nu tänker jag vara sur. Jag vill deppa nu. Jag vill vara sur och förbannad för jag tycker att jag har rätt att vara det. Jag vill inte ha någon tröst nu. Jag vill bara vara sur, som Maja själv sa.
Det här är ingen dag att fira ett vunnet silver för Sverige. Det här är en dag att sörja ett förlorat guld.
LÄS MER: Vinterstudion 2018/2019 - stor guide med alla tider
LÄS MER: Världscupen i längdskidor – stor guide. lopp för lopp
LÄS MER: Skid-VM i Seefeld 2019 – allt om mästerskapet
LÄS MER: Allt om skidor – allt du behöver veta om säsongen 2018/2019