Blåst på segern

Halv orkan i Wimbledon - då blev Enqvist förnedrad

LONDON

Allt var över på en timme och femtiofyra minuter.

Ni kan döpa filmen till "Borta med vinden 2" eller "Blåsningen 2" eller "Perfect Storm 2" om ni vill, huvudsaken är att ni inte kallar den "Vi hade i alla fall tur med vädret".

Thomas Enqvist, 27, flög ur Wimbledon som en bomulls-tuss i en tornado.

Man kan se det på två sätt:

1. Det var förstås en förbaskad otur att det skulle blåsa så hårt på bana ett just i går, just i kvartsfinalen mellan Enqvist och Patrick Rafter (1-6, 3-6, 6-7), eftersom svensken är så oerhört vindkänslig. Han KAN inte spela sin vanliga tennis när bollen beter sig "onormalt", han är för robotmässig, slår för flacka slag, har för dålig improvisationsförmåga och - brutalt uttryckt - för dålig bollkänsla.

2. Ska man gå till semifinal på gräs i Wimbledon måste man vara så skicklig att man kan spela under alla yttre förhållanden. En världsklasspelare ska kunna anpassa sig. Det håller inte att skylla på vädret. Ordet otur finns inte i sammanhanget.

Thomas blev förnedrad i första set, klarade sig lite bättre i andra och tog sig ända fram till ett tiebreak i tredje - men denna kvartsfinal var en skrattmatch för Pat Rafter.

Den spänstige australiern briljerade med hela sitt register av säkra servar, tjusiga volleys och världens bästa overhead-backhands - men han behövde knappast anstränga sig nämnvärt.

Han spöade en svensk för åttonde gången i rad, slog Enqvist för sjunde gången på nio möten, och aldrig har han väl haft en bekvämare resa till en semi i en Grand Slam.

Jämförde med mamma

- Ni såg ju vilka problem Thomas hade... slog han in åtta procent av förstaservarna i öppningssetet? Det skulle min mamma kunna göra också, sa Rafter efteråt.

Det retar mig lite att den märkliga vinden i grytan på bana ett skulle spela Pat så fullständigt i händerna.

Jag satt förstås och blåhöll på Enqvist och hade tippat honom som segrare, men förstår nu efteråt att det var mer med hjärtat än hjärnan.

Thomas kanske kan slå Rafter en eller två gånger av tio - om det inte blåser halv orkan som i går.

- Jag hade stora bekymmer med förhållandena. Hög studs, hård bana och oberäknelig vind, det kändes obekvämt därute. Det blev fel i uppkasten och jag saknade rytm i serven.

- Till råga på allt var det en sån där stolpe-ut-dag då marginalerna gick emot. Men man måste faktiskt klara av sånt också, sa Thomas.

Det är svårt att inte gilla den killen. Han gör ett så enormt sympatiskt intryck även när han gjort en dålig match, och han försöker aldrig skylla ifrån sig.

Han har spelat tio år på touren och har haft stort framgång, men han uttalar sig lika ödmjukt som en rookie.

- Det är bara att ta lärdom av misstagen och försöka nå ett par snäpp högre nästa gång. Drömmen om en Grand Slam-titel lever vidare. Jag hänger i alla fall hyfsat med dom bästa.

Nu är det Andre Agassi, Pat Rafter, Goran Ivanisevic och Tim Henman som gör upp i semifinalerna, och det är en fullständigt öppen historia bakom ryggen på den utslagne Pete Sampras.

Tung förlust för Federer

Sampras baneman Roger Federer har spelat den bästa, tekniskt skickligaste tennisen jag sett i den här turneringen, men han föll ändå mot en Henman som hade hela publikhavet bakom sig.

Det måste ha känts värre för Federer att förlora än för Enqvist. Schweizaren ledde stort i två tiebreaks, tappade båda - och föll för trycket mot en sämre tennisspelare.

Enqvist gick längre än han nånsin gjort i Wimbledon och blåstes bort av orkanen Patrick. Tack och adjö, inte mycket att göra, nya tag nästa år.

Vem vet, det kanske kommer en dag då svenskens flacka, hårda spel betalar sig fullt ut?

The answer, my friend,

is blowing in the wind.

Peter Wennman