Nu får vi se ”nya” friidrotts-Sverige
Wennerholm: Inne-EM i Prag känns som en nystart
Inne-EM i Prag känns som en nystart för svensk friidrott.
Startskottet för ”The Young Guns” som man säger inom hockeyn.
Khaddi Sagnia, 20, Andreas Almgren, 19, Johan Rogestedt, 22 och den evigt unga Angelica Bengtsson, 21.
Förbundskapten Karin Torneklint siktar på minst tre medaljer.
Jag säger två – gott så.
Jag känner inte att inne-EM i Prag är en jakt på medaljer.
Det är en jakt på framtiden.
Det ”nya” friidrotts-Sverige.
Jag blir lika förvånad varje gång som Sverige reser sig ur den aska som oftast blir kvar efter tidigare framgångar.
Det sprakade och lyste om stjärnor som Stefan Holm, Carolina Klüft, Kajsa Bergqvist och Christian Olsson under de första åren av 2000-talet och det talades om det svenska friidrottsundret över en hel värld.
Fyra vinnarskallar av en sort som jag trodde kom fram vart tjugonde år ungefär.
Sedan tog det slut ungefär lika snabbt som man blåser ut en födelsedagstårta och även jag trodde det var över.
Men det behöver inte vara så.
Jag kanske är alltför pessimistisk över dagens unga idrottare som fortfarande satsar på friidrott.
Passionen överlever
Det är den sport som kräver mest och samtidigt ger minst tillbaka. Då talar vi både ekonomi och tillfällen att visa upp sig.
Det är något annat som driver denna unga generation och jag är glad att den drivkraften och passionen överlever i ett Sverige där andra idrotter lockar med betydligt bättre ekonomiska förutsättningar.
Ta Andreas Almgren som kunde blivit en fotbollsspelare i toppklass, men som ändå valde att satsa på ensamheten i löparspåren och en träningsdos som vida överstiger den inom fotbollen.
Det är väl bara längdskidor och simning som kan konkurrera med vad som krävs av denna ensamma kamp mot klockan – om vi räknar bort det otyg som heter jaktstart i skidor.
Men den jag är mest nyfiken på i detta EM är Andreas Almgren.
Han kan bli en svensk Sebastian Coe, utan några jämförelser i övrigt. Men han påminner en hel del om britten som nu försöker bli ny ordförande för IAAF efter avgående Lamine Diack och i hård strid med gamle stavsuveränen Sergej Bubka.
Almgren kan naturligtvis bara drömma om Coes tider än så länge – britten hade länge världsrekordet med sina 1.41,73 – men Almgren har den där löparskallen som är så viktig på 800 meter och där tider sällan spelar någon roll i de stora mästerskapen.
Det gäller att löpa smart och taktiskt.
Det finns ingen gren som haft så många sensationella segrare genom åren.
Och kunde norrmannen Vebjörn Rodal vinna OS-guld i Atlanta 1996, så varför inte Almgren några OS senare?
Om han nu fortsätter att utvecklas och det har jag ingen anledningen att tvivla på.
Nej, det vore bara logiskt om Sverige fick fram en löpare i världsklass och speciellt på medeldistans där vi har en lång historia med löpare som Gunder Hägg och Arne Andersson – 40-talets giganter som inte enbart dominerade för att övriga Europa stod i brand.
Stor idrottare – större människa
Nu är vi inte där än, men det finns hopp på både 800 och 1 500 meter där Sverige varit totalt i skuggan i ett par decennier nu.
Löpningens blå band.
Hopp och kast funkar alltid, men jag tror alla törstar efter en löpare i världsklass och utan att några häckar eller hinder står i vägen. Utan att förringa de grenarna.
Mina medaljörer, då?
Jo, Andreas Almgren som jag redan varit inne på så mycket i det jag skrivit.
Han är tvåa tidsmässigt bland alla de som är anmälda till tävlingarna här i Prag och jag tror han är smart nog att utnyttja det.
Den andre är Michel Tornéus som även han är tvåa bland de anmälda om vi ser till årsbästa.
Här ser jag nästan Michel som favorit, då han gjorde sitt årsbästa i inomhussäsongens första hopp i XL-galan i Globen där han landade på 8,07. Det kändes bara som början på något större. Michel som aldrig tagit en guldmedalj i ett internationellt mästerskap är den av alla jag mest önskar att vinna.
Han är inte bara en stor idrottare. Han är den där typen som är ännu större som människa.
Nu är jag inne på uppsamlingsheatet. De som kan ta medalj.
Angelica Bengtsson i stav? Ja, rätt dag, rätt form och med rätt stav i händerna kan hon ta medalj. Det är små marginaler i stavhopp. Men på papperet är hon ”bara” femma bland de som är anmälda.
Erica Jarder fick sitt stora genombrott i inne-EM i Göteborg 2013 då hon hoppade 6,71 och tog bronset. Men det är fortfarande det längsta hon hoppat och det krävs en liknande längd för att konkurrera om medaljerna i Prag.
Och så Khaddi Sagnia, längdhoppets nya utmanare på damsidan. Här säger jag bara att det kan nå himmelska höjder, samtidigt som det kan bli platt fall och att hon ryker redan i kvalet.
Sådan är kapaciteten – och dalarna.
Khaddi är en enorm talang och jag har länge trott att det är vår nya världsstjärna.
Men den enda som styr över det ödet är hon själv.