Ivanisevic till final i Wimbledon

Semifinalen över - efter tre dagar

LONDON

Sagan är redan för bra för att vara sann.

Men det är den.

Och den ska få ett mycket lyckligt slut.

- Det är ödet...Gud vill att jag ska vinna. Det är meningen, säger Goran Ivanisevic.

På måndag möter han Pat Rafter i tennisens Wimbledonfinal.

Det tog tre dagar, två regnavbrott och en oändlig väntan innan semifinaldramat var över.

Kvart över ett på söndagen fälldes paraplyerna och in klev Ivanisevic och Tim Henman på centercourten. 18 minuter senare returnerade Henman ut Ivanisevics vinklade andraserve.

7-5, 6-7, 0-6, 7-6, 6-3 till Ivanisevic.

Han som var stämplat som en föredetting, på väg raskt utför (rankad 125:a i världen), är klar för sin fjärde final.

- Det är svårt att förklara...just nu känner jag bara en enorm lättnad och glädje. Det handlade inte om tennis i dag, det handlade om vem som hade bäst nerver och störst mod.

- Det har varit tre jobbiga dagar. Som cricket, fast utan avbrott för te. I fredags räddade regnet mig, på lördagen tror jag ingen gynnades. I dag var jag lite starkare, säger Ivanisevic.

Tack, du däruppe!

Kroaten gjorde korstecknet och skänkte himlen och den han tror bor där en blick av en enorm tacksamhet.

För att han fick komma till Wimbledon, inbjuden via bakdörren i form av ett wild card - och nu är den förste med ett sådant på fickan som nått en Grand Slam-final.

För att hans axel fortfarande håller.

För att han fick en sista chans att visa både sig själv och alla andra att Goran Ivanisevic fortfarande kan.

Och som han kan.

Denna märkliga och mycket fascinerande spelare har spridit skräck och fasa med en granatkastare till vänsterarm vars monsterserve - 186 ess hittills - knäckt allt motstånd.

Denna lika märkliga och fascinerande människa har i två veckor charmat publik, media och TV-tittare världen med lektioner i vad som försiggår i hans komplicerade själ.

Goran den harmoniske

Folk har skrattat åt alla berättelserna om Goran den gode, Goran den onde och Goran den kloke och deras inbördes förhållande och ständiga kamp om herraväldet över hans sinnelag.

Själv har Ivanisevic njutit över hur bra de tre tycks komma överens denna sommar som är en dag och en match från att bli hans största, vackraste och varmaste.

- Om jag möter en ängel i en dröm i natt och den säger "Okey, Goran, du vinner Wimbledon i morgon, men du kommer inte någonsin i livet att få röra ett racket efter det" så kommer jag att acceptera att aldrig mer spela tennis.

Vilar talar för Rafter?

Vad har du lärt dig av de tre finalförlusterna (Andre Agassi 1992, Pete Sampras 1994 och 1998)?

- Ingenting. Att jag förlorade och vill vinna. Jag har haft mina chanser, men tog dem inte. Förhoppningsvis, om Pat ger mig några, ska jag ta dem den här gången.

Rafter har fått vila två dagar.

Om det är till hans fördel eller nackdel är upp till Goran Ivanisevic att visa.

- Jag måste returnera lika bra som jag gjorde i dag. Om jag returnerar som för att par dagar sedan kommer jag att få stora problem eftersom han är en så bra volleyspelare.

Henrik Skiöld/TT