Blåvitt smyger i vinnarhålet

Mästare på dekis?

Inte alls.

IFK Göteborg är med och smyger i vinnarhålet. Precis som förra året.

Det var tränaren Stefan Rehn som sa så efter dramatiken på Råsunda. Han såg väldigt nöjd ut med de tre poängen som plockades med den sent fixade segern över Djurgården. Och det är klart att Rehn ska mysa. Blåvitt kommer ju att ligga bättre, eller åtminstone lika bra, till efter 14 omgångar i år som man gjorde förra säsongen då det blev guldpytt till slut.

I fjol låg Göteborg i omgång 14 på åttonde plats med 19 poäng, nio efter ledande Elfsborg.

Nu har man 23 poäng, kommer att ligga sämst sexa och ha max nio poäng upp till Kalmar, kanske bara sex.

Visst kan man kalla det för att smyga i vinnarhålet, men jag har på känn att det blir besvärligare att rusa obesegrade genom hela höstsäsongen i år. Göteborgs spel imponerar inte, men gjorde det egentligen inte heller någon gång i fjol.

Blåvitts spel är primitivt. Ett konsekvent fotbollsarbetande som aldrig överraskar. Förra säsongen vann man på att laget verkligen fungerade som ett lag som var tungt och jobbigt att möta. Fasta situationer utnyttjades nära nog maximalt.

Fick kritik av blåvita fans

I år har man ingen vänsterkant beroende på Tobias Hyséns djupa formsvacka. Högerkanten är hotet men alla vet ju hur Niclas Alexandersson går in i banan för att sen spela ut till framstormande Adam Johansson. Det överraskningsmomentet har väl aldrig ens varit överraskande.

Efter Göteborgs match mot Helsingborg skrev jag positivt om Pontus Wernblooms inhopp. Det uppskattades inte av en del blåvita fans som tyckte att han var värdelös och att Göteborg tappade matchen när han byttes in. Jag tycker att Wernbloom även i går visade att han är viktig för Göteborgs spel. Motståndarna avskyr hans tunga anfallsspel och kompletterar man med snabbheten hos 17-årige segerskytten Robin Söder får Göteborg ett klassiskt uppbyggt anfallspar. En stor stark och en liten kvick. Såna par gillas inte av mittbackar.

Söder ville inte prata med journalister efter vad som måste vara hans största stund i fotbollskarriären. Det står honom naturligtvis fritt att låta bli så länge som hans klubb eller elitfotbollsorganisationen inte kräver av spelarna att marknadsföra produkten de lever ganska gott på.

Gustav Svensson tyckte jag var en av fjolårets viktigaste guldmakare, själva kittet i lagbygget. I år har jag knappt lagt märke till honom förrän i går på Råsunda när han och Thomas Olsson tog och gjorde kampen jämn med Djurgårdens starka innermittfältare Andrej Komac och Prince Ikpe Ekong.

Bjärsmyr gjorde det svårt för sig

Till slut stressade man också fram kontringen som ledde till Söders 2–1 på stopptid. Skönt att domaren Martin Ingvarsson och hans team hade rätt i såväl friandet av Jonas Wallerstedts hands – inte avsiktlig och därmed inte straffbar som regeln är skriven – och att Lance Davids upphävde offsiden när Wernbloom blev frispelad.

Kim Christensen hade naggat självförtroende efter sina två poängkostande tavlor mot Trelleborg och Helsingborg men var riktigt säker igen, framförallt i spelet med fötterna. Mattias Bjärsmyr däremot verkar springa omkring med utlandsflytt i huvudet och gör det mycket krångligt och för svårt för sig själv.

För Djurgården blir det en mellansäsong även om man lyfte spelet rejält jämfört med den bleka insatsen i Trelleborg. Jones Kusi Asare löpte enormt och var ett ständigt hot för Göteborg. Sebastian Rajalaksos återkomst gav ett snabbare djupledsspel. Obegripligt förresten att Halmstads Anselmo kom undan med två matchers avstängning när han försökte sparka benet av en motståndare medan Rajalakso fick tre matcher för att sparka på dörrar.

Dubbelbytet när Quirino och Mikael Dahlberg ersatte Johan Oremo och Mattias Jonson kan ha varit det ”dyraste” någonsin i allsvenskan, sett till hur mycket kvartetten har kostat Djurgården.

Som så ofta när antagonister typ Djurgården och Göteborg möts handlade det om massiv polisinsats, avspärrade gator, bråk på krogar, läktare och gator. Se, upplev, älska är en farlig uppmaning till de som sätter likhetstecken mellan att älska sitt lag och att hata alla andra.