Redo – för ett OS
Räkna inte bort supertrion – de är tillgängliga till Vancouver 2010
OS i Turin skulle bli det sista stora mästerskapet för Den Gyllene Generation.
Jo, pyttsan.
Nu ser det ut som Mats Sundin & Co kan vara tillgängliga i Vancouver 2010.
Nicklas Lidström är redan klar för jakten på andra raka OS-guldet.
Lidas skrev ju nyligen på för två nya säsonger i Detroit och det kontraktet sträcker sig över OS i februari 2010.
Guldskytten från Turin kommer förstås att vara given i ett svenskt OS-lag även som 39-åring.
Mats Sundin är fortfarande bara 36 och på väg mot sin poängmässigt bästa säsong på elva år.
Det trots att Toronto är ett lag i spillror just nu och under kraftig beskjutning från kanadensisk media. Mats Sundin är den enda som går helskinnad ur den massakern (för något annat ord finns inte).
Sudden är uppe i 48 poäng (20+28) på 42 spelade matcher den här säsongen.
Prognosen pekar på att han ska sluta på 94 poäng om han fortsätter på samma sätt andra halvan av säsongen och 94 poäng har han inte gjort sedan 1996-97.
Men vad som också sipprat ut från Toronto och Suddens agent JP Berry, är att han är intresserad av att förlänga kontraktet.
Ett år till och vi är framme vid 2009 och bara ett knappt år från OS i Vancouver och den unika chansen att få försvara ett OS-guld, även om Sudden själv sagt att det inte blir några fler OS då jag frågat tidigare. Men tiden går fort och alla kan ändra sig.
Och räkna inte bort Peter Forsberg.
Enligt färska rapporter är Foppa försiktigt optimistisk och hoppas fortfarande på en comeback i vinter.
Han fyller 35 först i sommar och är ”bara” 36 år då OS spelas i februari 2010.
Håller foten kommer han definitivt att spela i två år till.
Men tillbaka till Sudden.
Nu verkar alla överens om att byta bort honom till en annan klubb – alla utom Sundin själv.
När fansen röstade blev det en klar majoritet för att byta bort den svenske lagkaptenen.
Inte för klubbens skull, utan för att de unnade den oerhört populäre Sudden chansen att få vinna Stanley Cup.
Torontos general manager John Ferguson sitter illa till och vet att han måste göra något.
I samma läge som Foppa
Fansen och media kräver en helrenovering av den typ som Philadelphia Flyers gjorde efter fjolårets katastrofsäsong.
Där ingick traden av Peter Forsberg till Nashville, som gav Flyers unga forwarden Scottie Upshall och talangfulle backen Ryan Parent i utbyte plus två draftval – ett i förstarundan och ett i tredje.
Nashvilles enda skäl till bytesaffären var att de ville vinna Stanley Cup. Foppas kontrakt gick ut och det fanns inga garantier för att han skulle stanna. Vilket han heller inte gjorde.
Nu är Mats Sundin och hans Toronto i exakt samma läge.
Kontraktet går ut och stannar Sudden i klubben kan Toronto inte utnyttja honom för att få in ungt blod i en trade.
Att Mats Sundin har en no trade-klausul där han kan vägra en flytt spelar ingen roll. Det hade Foppa också. Ingen spelare tvingar sig kvar om klubben vill något annat.
Något kommer definitivt att hända i Toronto de närmaste veckorna.
Det kan ha hänt redan när ni läser det här.
Men det var OS i Vancouver det handlade om.
Och vilket Dream Team Sverige kan få.
Igen.
Henrik Zetterberg, Henrik Lundqvist och Daniel Alfredsson är naturligtvis kvar.
Och jag är inte överraskad om Nicklas Bäckström är med i det OS om två år.
Bäckis en framtida storstjärna
Jag har sett Washington många gånger på senaste tiden och Bäckis har varit sensationellt bra. Han har naturligtvis hamnat i bättre omgivning sedan han började spela med Alexander Ovechkin och Viktor Kozlov, men det är inte hela förklaringen.
Han har visat en dimension till.
Visat att han kan bli en framtida storstjärna.
Och det är två år till OS.
När Detroitbacken Chris Chelios spelade mot Colorado i tisdags blev han NHL:s näst äldste spelare genom tiderna med sina 45 år och 348 dagar.
Äldst är Gordie Howe och hans rekord kommer ingen att slå. Han var 52 år och 6 dagar, då han spelade sin sista match i NHL. Den säsongen spelade han för övrigt samtliga 80 grundseriematcher för Hartford. Imponerande.
Han bokfördes dessutom för en farmarlagsmatch för Detroit Vipers i IHL – just innan han skulle fylla 70 år. Men det var mer ett jippo och gamle Gordie gjorde bara ett byte.
Jag såg i en intervju att Fabian Brunnström har nummer 96 bland annat för att han alltid gillat Pavel Bure.
Men för mig har Pavel Bure alltid varit nummer 10.
Han bytte till nummer 96 bara för en kortare period i Vancouver, mest för att han vill ha ett unikt nummer.
Då var han den förste i NHL:s historia med det numret.
Men när han kom till Florida var det klassiska 10:an som gällde igen och senare i Rangers hade han nummer 9.
Så det där med nummer är väl en generationsfråga.
För mig står 96 för en enda spelare.
Tomas Holmström.
Snart kan kanske Fabian Brunnström också räknas dit.
Jag är otroligt imponerad. Från division I och direkt till näst bäste poängplockare i topplaget Färjestad.
Nästa år spelar killen i NHL.