Wennerholm: Som om ingenting hänt

Ryssland stängs av i fyra år av antidopningbyrån Wada.

Men det känns bara som ett nytt, verkningslöst slag i luften.

Inget som stoppar ryska idrottare från att tävla vidare som om ingenting har hänt.

Nej, stäng av hela bunten om det ska hända något.

Ryssland var ju avstängt även från vinter-OS i Pyeongchang 2018.

Det var samma regler som gällde då.

Inga ryska flaggor fick synas, inga nationalsånger spelas, inga landslagsdräkter bäras.

Effekten?

Noll och ingenting.

Ryssarna kunde tävla under neutral flagg och jag såg ett helt och opåverkat ryskt hockeylandslag vinna hockeyturneringen efter finalsegern mot sensationen Tyskland.

Visserligen inte i sina vanliga landslagsdräkter, men ändå?

Det var ingen som kallade laget för OAR, som det stod i de officiella papperen och det ekade fortfarande RUSSIA, RUSSIA, RUSSIA från läktarna efter slutsignalen.

Det var ju inte så att vi som satt där på läktaren pratade om några neutrala atleter som spelade hem hockeyguldet och det spelade ingen roll att det inte blev någon rysk nationalsång efteråt.

Fria att tävla ändå

Det var ändå ryssarna som vann och firades som vanligt hemma i Moskva.

Nu kommer samma regler att gälla:

Den ryska idrottare som kan bevisa att hon eller han eller hen står fri från den allmänna dopningsörjan är fri att tävla ändå.

Friidrotten har haft den här regeln länge och inte släppt in Ryssland som nation i något mästerskap sedan dopingskandalen exploderade efter OS i Sotji.

Vid senaste OS i Rio 2016 fick bara en ryss klartecken, längdhopperskan Daria Klisjina.

Klisjina fick klartecken i Rio.

Men vid senaste VM i Doha var de uppe i 30 som hade fått tillstånd att tävla under neutral flagg.

Bara något fler än de som fanns med i den svenska VM-truppen, men de åkte hem med betydligt fler medaljer.

Det blev totalt två guld, tre silver och ett brons.

Hjälpte uppenbarligen inte

Eftersom Ryssland inte får nämnas ens i medaljligan, så syns det inte officiellt, men det hade räckt för en sjätteplats före stornationer som Storbritannien och Tyskland.

Så jag undrar om det verkligen har någon effekt att bara förbjuda Ryssland som nation och inte dess utövare?

Det hjälpte uppenbarligen inte senast och det har inte haft någon effekt i friidrotten, trots betydligt tuffare regler.

Jag tvivlar inte på att de som fått klartecken för att få tävla har kunnat lägga fram övertygande argument, men samtidigt tar det bort effekten av en avstängning.

Jag tror också det hämmar den interna kritik, som säkert skulle bli starkare och alla stängdes av.

Att de ”goda” rösterna fick höras.

Jag ser att den norska vicepresidenten i Wada, Linda Hofstad, är inne på samma linje.

Hon ville ha en total uteslutning av alla ryska idrottare.

Jag tror inte det finns någon annan väg att gå.

Sedan kan jag tycka det finns fler länder med samma bristfälliga anti-dopningarbete. Kenya är ett exempel som klarat sig trots flera skandaler och mörkläggningar.

Det skulle bredda frågan och visa att det här problemet inte enbart handlar om Ryssland. Det finns fler syndare i branschen.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.