Han är årets förbannelse
Lückner blev årets tränare i fjol – nu leder han elitseriens största krislag
Utmärkelsen Årets coach borde byta namn.
Till Årets Förbannelse.
I fjol fick Harald Lückner priset.
I dag leder han elitseriens krislag och Modo är den klubb som bäst skulle behöva en ny röst i omklädningsrummet.
I reprisen på fjolårets SM-final föll Modo hemma mot Linköping med 0–5.
I sista perioden var det pinsamt att se de svenska mästarna åka omkring om bli fullkomligt utspelade av LHC.
Chicken Swedes?
Nej, men yra höns.
Veteranen Niklas Sundström snackade till sig sin femte tiominutersutvisning den här säsongen och bara det är bedrövligt.
Jag har gått tillbaka nio elitseriesäsonger och ingen har fått mer än fyra tidigare.
På en hel säsong.
Susse har redan slagit det rekordet och då är inte ens halva säsongen spelad.
Dessutom toppar han elitseriens busliga och ”riskerar” att bli den förste att snacka till sig titeln Årets buse.
Inget bra omen
Men tillbaka till Harald Lückner.
Årets coach.
Det är inget bra omen att få den titeln.
Av de sexton coacher som fått den utmärkelsen sedan starten 1991–92, är bara två kvar som elitserietränare (då räknar jag bort Bengt-Åke Gustafsson, som fick titeln som förbundskapten efter OS- och VM-guldet 2006).
Den ene är Per Bäckman, som tog över Frölunda då Årets coach 2004–05, Stephan Lundh, fick sparken.
Den andre är Harald Lückner.
Och frågan är hur länge han är kvar.
Det är tydligt att han talar för döva öron i omklädningsrummet, när Modos namnkunniga veteraner blivit plockgodis för motståndarna.
Mest sega gubbar.
Modo är den absolut största besvikelsen i årets elitserie och ligger nu farligt nära slutspelsstrecket.
Det är bara fyra poäng ner till Skellefteå och fem av de sex lagen bakom ångermanlänningarna vann sina matcher i går.
Kan inte skylla på Krizan
Kris?
Ja.
Krizan?
Ändå okej.
Det går inte att skylla på honom. En räddningsprocent på 91,21 är fullt godkänd och i går bytte han ut sig själv efter 0–4.
Jag förstår honom.
Försvarsspelet var under all kritik och felet var mer utespelarnas än Krizans.
Men jag tror i min enfald fortfarande att Modo blir svenska mästare i vår igen.
Säg att det bygger på personkännedom och på att mycket kan hända fram tills det är slutspelsdags.
Skulle jag utse en Årets coach i dag skulle det bli Olof Östblom i Brynäs.
Inte för att jag önskar honom olycka, utan för att han gjort ett förbannat bra jobb sedan han tog över efter sparkade Boork.
Ingen trodde på 28-åringen från Valbo, men han har visat samma talang som Nicklas Bäckström.
Om Djurgården hade haft samma bortafacit som Frölunda hade laget legat sist i elitserien.
Det säger en del om hur de spelat på hemmaplan.
Mörker i Stockholm
Det är bortaspelet som räddat Djurgården den här säsongen.
Men nu väntar Linköping borta i morgon och HV 71 i Kinnarps Arena direkt efter julmaten.
Det vill till att bortaformen håller i sig, annars kan Djurgården få fira nyår under slutspelsstrecket.
Har sett två raka matcher med Washington nu och måste säga att Nicklas Bäckström ser rappare ut än någonsin.
Han såg lite trög ut i början av säsongen, men nu har han den fart som krävs i NHL. Det märks också på siffrorna.
Det har sällan spekulerats så mycket i hur en högt draftad svensk ska klara sig i NHL som det gjorts om Nicklas Bäckström.
Nu är i alla fall jag övertygad om att det kommer att gå alldeles utmärkt.
Såg att Mats Sundin är den spelare i NHL som gör absolut flest poäng i spel fem mot fem.
Intressanta siffror.
Daniel Alfredsson är femma, medan poängbäste svensken Henrik Zetterberg sjunker till en fjortondeplats på den listan.
Det kom bara 6 231 åskådare till Stockholmsderbyt mellan Djurgården och Södertälje i går.
Då hade ändå Djurgården subventionerat många biljetter.
Bedrövligt.
Och mörkret över stockholmshockeyn sänker sig.