Kappelin: Uppvisning i europeisk solidaritet
En kväll där fotboll hade stor politisk betydelse
Sällan har en kväll med europeiska vänskapsmatcher fått en sådan politisk betydelse som den i går.
På Wembley var England–Frankrike en uppvisning i europeisk solidaritet och enighet mot ett gemensamt hot. Frihet, jämlikhet, broderskap, stod det i neon över läktarna. Hela stadion sjöng Marseljäsen, som för kvällen blev Europas nationalsång.
I Hannover var mötet mellan Tyskland och Holland också planerat att bli en statsangelägenhet. Angela Merkel och holländska regeringsmedlemmar skulle se matchen på stadion för att visa kraft och mod, men ett bombhot fick upplägget på fall och hela staden paralyserades. Matchen ställdes in.
Fotboll, politik och terrorism. Det är naturligtvis ingen slump, att just fotbollsarenor väljs som mål för attacker. Terroristerna vill döda och lemlästa så många människor som möjligt och göra det på en plats med symbolvärde. Fotboll är Europas mest älskade sport och fotbollsspelare på elitnivå är våra samhällens mest hyllade idoler.
Hittills är det underligt nog just på fotbollsarenorna som terrorn har misslyckats. Det återstår att se om det verkligen var konkret fara för attentat i Hannover som polisen uppgav, eller falskt alarm. I Paris gjorde de tre självmordsbombarna på Stade de France allting fel. Men hur många dödsoffer hade de skördat om de hade
tagit sig in på stadion? Och hur många skadade?
”Livsviktigt att vi visar mångfalden”
Det är en fruktansvärd tanke för alla. För spelarna tillkommer skräcken att vara utvalda måltavlor.
Därför är det beundransvärt att Les Bleus beslutade sig för att spela i London. Spelarna vet att de är förebilder och viker inte undan när den rollen inte bara är någonting att glänsa med, utan kräver intelligens och ansvar. ”I denna atmosfär av skräck är det livsviktigt att vi visar fram Frankrike i hela sin mångfald”, skrev Lassana Diarra på Twitter.
Hans kusin sköts ihjäl på en av barerna i Paris.
Ni kan inte skrämma oss, är budskapet.
Och ändå känns det skakigt. Paris. Hannover. Rom och London är utpekade som framtida mål för IS. Vi får nog vänja oss vid att se tungt beväpnad polis och militär i fotbollssammanhang. Vi kommer att gå på match med hjärtat i halsgropen ett tag framöver, tycka att han på stolen intill ser skum ut, hoppa till för smällare och fyrverkeripjäser. Det är slut med att ta med sig barn till arenorna för att överföra la fede, kärleken till fotbollen och klubben. Hur ska det gå när alla ligor sätter igång igen i helgen? Kommer någon att våga gå på match?
Buade under den tysta minuten
Belgien beslöt tidigt att ställa in sin vänskapsmatch mot Spanien.
I Bryssel rasar jakten på terrorister och polisen var orolig att inte ha tillräckligt många mannar tillgängliga för att göra stadion till en säker plats. Italien inledde mötet med Rumänien med en tyst minut, men i övrigt var det business as usual enligt regeln att det enda sättet att bli av med sina spöken är att ignorera dem. Men just i går kändes det på något sätt respektlöst.
Även i Istanbul var det vänskapsmatch, Turkiet mot Grekland. Under den tysta minuten för att hedra offren i Paris, lär delar av publiken ha buat och visslat.
Det var rätt av England och Frankrike att göra vänskapsmatchen till politik, en europeisk kraftsamling. Det stärker alla och det lovar gott för EM i sommar, som ju ska hållas i Frankrike. Det vore en katastrof att ställa in eller flytta turneringen på grund av risken för terrorism.