”Litar absolut inte på folk i mitt eget team”

Sven Fornling inför titelfighten: ”Ringen ska brinna”

Uppdaterad 2019-01-29 | Publicerad 2018-12-13

MALMÖ. Sven Fornling kan bli den mest osannolike svenske världsmästaren i proffsboxning någonsin.

– Det trodde man inte om en tjock unge från Sofielund, säger Sven.

EXKLUSIVT: Se Sven Fornlings titelmatch på lördag (cirka 22.00) med Plus Premium på sportbladet.se.

Sofielund var en potentiell problemstadsdel i Malmö när han växte upp utan alla jämförelser med områdena med dagens skjutningar och knarkförsäljning. När Sven som mobbad tioåring steg in i boxningslokalen var han 143 cm lång och vägde 75 kg. Svens BMI landade då på 36,68. Gränsen för fetma enligt ISO BMI 30 för en tioårig pojke ligger vid 24,00.

– Jag var smällfet, konstaterar Sven.

– Jag var extremt matglad som liten. Våra grannar åt på andra tider än vad vi gjorde hemma. Så jag åt frukost och lunch hemma och sen en lunch till hos grannen. Middag hemma och så gick jag över till grannarna när de grillade.

Hans val för att få ordning på sig själv stod mellan att börja bowla eller boxas, men eftersom bollsinnet var noll föll bowlingen precis som tidigare alla andra bollsporter bort. Endast de närmaste såg en gnutta av hopp i honom som framtida atlet och själv var han inte direkt entusiastisk efter första kvällen med boxhandskar.

Sven Fornling som barn.

Fet och ingen supertalang i boxning

– Jag hatade det. Jag led mig igenom hela passet. Försökte bara mygla för att komma undan.

Men gymägaren Bert Johansson Munk tyckte att Sven visat tillräckligt för att satsa på ett årskort.

– Jag ville verkligen inte, tänkte bara låt mig komma härifrån, men det blev prestige. Okej, sa jag, och pappa betalade.

En investering som kan betala sig många gånger om nu när Sven går upp i en VM-match mot Karo Murat om IBO-titeln i lätt tungvikt. En match som Sportbladet sänder från Hamburg för våra Premium Plus-abonnenter på lördag 15 december.

Precis som i alla andra idrotter var Sven ingen supertalang i boxning.

– Men jag har en jävla vilja. När jag har bestämt mig fullföljer jag till vilket pris som helst. En extrem envishet. Dumdristighet emellanåt. Har jag gett mig fan på något så har jag.

Kilona rasade. Han började tävlingsboxas utan att glänsa men vann två SM-silver och två brons som amatör.

Sven Fornling arbetar till vardags som revisor.

När vi för några år sen pratade om det svenska proffsboxningsundret hette stjärnorna Badou Jack, Erik Skoglund, Anthony Yigit, Mikaela Destiny Laurén och Klara Svensson. Adrian Granat sågs som en komet på tungviktshimlen. Maria Lindberg tog sig till VM-matcher. Otto Wallin nämndes i branschen med respekt av tränare och experter.

Sven Fornling gled med lite vid sidan av. Fick en rubrik då och då. Ibland till och med en artikel med bild.

Men på lördag är det Sven som går upp i en fajt om den femte största VM-titeln i världsboxningen. En titel som bäddar för matcher som kan ge ära och miljongager tillräckligt generösa för att ett par lyckade titelförsvar ska säkra försörjningen livet ut.

”Känslor jag inte trodde att jag hade”

– Så här har det varit i hela mitt liv. Under amatörkarriären var jag en av de sämsta, det hände ingenting. Men så slutade någon och gick över till fotboll. Den stora talangen började att plugga i stället. Medan jag fortsatte. Och då står man där till sist som den som är kvar.

Det stämmer inte helt. VM-matchen är framförallt ett resultat av Svens vilja att utvecklas. Han har matchraden 14 segrar (7 KO) och en förlust som proffs och det är den där förlusten som är nyckelmatchen i hans karriär.

Jevgenij Makhtejenko knockade Fornling i Kassel 4 juni 2016. Sven som så långt i proffskarriären boxats efter principen ta en smäll och dela ut två fick ta emot några smällar som han inte kunde slå tillbaka efter.

– Innan förlusten gav jag bara igen men nu kan jag ligga på defensiven. Jag kan blocka och inte bli stressad. Har man aldrig känt den känslan jag fick känna i den matchen tror man att man är odödlig. Innan förlusten hade jag bara två växlar. Inget eller allt.

– Förlusten tog fram känslor i mig jag inte trodde att jag hade. Jag kände mig så jävla hungrig efter den matchen. Det kliade i fingrarna bara en vecka efteråt när jag satt och kollade på den.

Sven och Karo Murat tillhör samma boxningsstall, Hamburg- och Berlinbaserade ECB. Det innebär att Sven inte vet vem han kan lita på längre i sin närhet. Hans absoluta krav för att gå matchen var att en domare skulle vara svensk, vilket det blir med Mikael Höök.

– Det finns ingen gräns för hur de kan råna mig. Så länge jag inte knockar honom kan jag alltid förlora, säger Sven.

Fast för ECb är det både och. Murat är en åldrande stjärna, 35 år. Sven är yngre, 30, med mer förmodad utvecklingspotential och än så länge billigare att ha i stallet.

– Det är många i mitt team som jag absolut inte litar på. Som är på träningarna och fiskar, men det spelar ingen stor roll. Får jag se filmer från Murats sparring betyder det ingenting. Det är stor skillnad på sparring och match. Kanske har han (Murat) sett min utveckling i mina senaste matcher. Har han inte gjort det kan han förbereda sig på en chock.

Båda boxarna är intensiva i ringen.

– Jag har sparrat mot Murat så jag vet hur han boxas. Han är en tjur i ringen. När han får fäste och flyt lyfts han och blir bättre. Men sätter man honom på plats så han inte får fajten dit han vill utan man tar den till sin egen planhalva, då får han problem. Rak direkthöger biter på honom.

– Framförallt gäller tät gard, för han slår hårt. Till varje pris gäller det att inte fastna intill ringrepen där han trivs. Han är inte en one punsch knockoutkille men han är envis och nöter ned motståndaren och slår sena knockouter. Jag är en poängboxare. Slår hårt, men är ingen knockoutboxare, säger Sven.

”Så stort det kan bli”

Till vardags jobbar Sven som revisor.

– Jag skulle vilja ha så mycket pengar att jag bara boxas och kan umgås mer med min familj. Men det är också ganska skönt att jobba, för det är enda tiden på dygnet jag inte tänker på matchen.

– Jag känner att jag inte är färdig med boxningen. Är jag chanslös mot Murat kanske jag ändrar mig och tänker att jag inte har något här att hämta. Men så länge jag tycker jag utvecklas vill jag fortsätta. Man vet inte var det kan sluta. Jag tror inte att det tar stopp nu. Tror inte att det tar slut mot Badou Jack heller om jag får möta honom. Jag kommer att hitta ett sätt för att slå dem.

På lördag ska han visa sina mobbare från barndomen, kritiska boxningsintresserade och självutnämnda experter, hånfulla konkurrenter och alla andra hur fel de haft om honom.

– På något vis känns det här overkligt. En del av mig säger att jag är way out of my league medan en annan del säger att jag kommer att knipa det här.

– Detta är en VM-match. Det är så stort det kan bli. Vad än Murat kommer med ska han inte få det enkelt. Jag ska regna över honom. Det viktiga för mig är att jag ska visa honom var fan skåpet ska stå.

Sen levererar han ett typiskt Sven Fornling-citat:

– Jag har bara lovat mig en sak inför denna matchen. Ringen ska brinna.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.

Följ ämnen i artikeln