Backen som lade grunden till OS-guldet
Publicerad 2018-08-16
En gång i tiden var den hennes vardag.
I dag en källa till nostalgi.
Klackbergsbacken i Norberg, även kallad Frida-backen, är platsen där allt började för Frida Hansdotter.
– Det är här man lagt grunden till den skidåkare man är i dag, säger OS-guldmedaljören.
– Jag kanske inte hänger mycket här i backen sommartid men det är många minnen som väcks.
Frida Hansdotter står uppe i det lilla starthus som står beläget bland träden längst upp på Klackbergsbacken utanför Norberg och blickar ut över träden, mot byn och de numer inaktiva gruvfälten. Det pittoreska starthusets startsträcka och branta, smala trätrappor har genom åren utmanat de skidjuniorer som besökt den lilla västmanländska orten vid gränsen till Dalarna, sju mil norr om Västerås.
De skräckinjagande trapporna kunde skrämma även en ung Frida Hansdotter. I dag har dock trähuset på toppen, och backen som följer den, en helt annan betydelse för henne.
"Upp och ner, upp och ner"
För det var här som grunden lades till att hon vid 32 års ålder kunde stå på ett torg i Pyeongchang i vintras med ett OS-guld runt halsen.
Att Klackbergets huvudnedfart efter OS-framgången har döpts till "Frida-backen" har sin anledning. Om man missar den lilla skylten som sticker upp genom gräset vid nedfarten så missar man åtminstone garanterat inte den stora grattisskylt med slalomåkarens ansikte som hängts upp vid klubbhuset.
– Här har man hängt mycket. Vi var många kompisar som hängde här så det var inte bara skidåkning utan också gemenskapen. Det var lika mycket lek som satsning, säger slalomstjärnan.
– Det är min hemmabacke och den här backen jag tänker på när jag tänker på min barndom och allt det roliga man hade här. Den är kanske inte så lång men den har allt. Den har en brant och partier med lite terräng. En perfekt backe att växa upp med. Och att få en backe med sitt namn är stort.
Hon uppskattar att det skulle ta ungefär 20 sekunder för henne i dag att åka slalom ner för backen. Den går inte att beskriva som utmanande och magnifik – men samtidigt har det också funnits fördelar med Klackbergsbacken kontra kändare skidorter som Åre och Sälen, där köer och liftåkning tar en hel del tid.
– Här var det bara upp och ner, upp och ner och bara att åka, säger Hansdotter.
"Alltid varit hemmakär"
När backen ser ut som den gör nu, utan snö och grönfärgad, är det upp och ner till fots som gäller. Då Frida Hansdotter numer bor i Fagersta, en mil söderut, så blir det dock inte många intervallpass i backen sommartid, likt det blev förr. Vintertid kommer hon däremot tillbaka när hon kan.
– Jag åker hem hit och tränar ibland under vintern. Till exempel efter parallellslalomen i Stockholm åkte jag hit och körde något pass med pappa.
Att komma hem till Norberg är alltid speciellt för stjärnan.
– Jag har alltid varit hemmakär. Jag har min familj och släkt här i Norberg. Jag tycker om kontrasten. Att åka skidor och kunna komma hit. Att få vara vanliga Frida.
TT: Och du kan vara "vanliga" Frida även som OS-guldmedaljör?
– Det tycker jag. Många kan säga grattis och kul att det gått så bra. Men oftast får och kan jag vara mig själv.
TT: Inte allt för många autografskrivningar då?
– Väldigt sällan, faktiskt, säger Hansdotter, funderar en stund, och tillägger:
– De kanske har fått en autograf tidigare så de kanske inte behöver fråga mig igen.
Bara halvvägs
Kärleken till hembyn, familjen och skidåkningen består. Likaså motivationen. Även om OS-guldet var karriärens absoluta höjdpunkt så känner sig Frida Hansdotter fortfarande inte helt nöjd.
– Det har varit skönt att få landa lite på sommaren. Jag har haft VM och OS som de stora målen. Så jag är mitt i satsningen mot VM nu.
TT: Så du var bara halvvägs efter OS-guldet?
– Jag har försökt att njuta, men samtidigt har man målen uppstakade framför sig. Då kör man bara på, säger Hansdotter och fortsätter:
– Det var lite kul efter jag hade vunnit i Pyeongchang och vi åkte till Seoul två-tre dagar. När vi kom dit och jag lade ner huvudet på kudden på hotellet så var det första jag tänkte: "Hur ska jag lyckas på VM i Åre?". Och då kom jag på: "Nej, jag kanske skulle njuta lite".
Här och nu är det dock bara Åre 2019 i siktet.
– Jag har haft en bra sommar och har redan varit i väg på snö. Vi har haft första lägret och det var kul att träffa gänget igen.