LAUL: Goitom är bäst i allsvenskan
Mitt tips – Elfsborg ger sig först i guldstriden
Anförda av allsvenskans just nu bästa spelare svarade AIK för allsvenskans hittills bästa halvlek.
Sex topplag ryms nu inom fem poäng och frågan är vilka som ger upp först?
En dag som denna är jag böjd att skriva Elfsborg som på fyra försök endast tagit en poäng på gräs.
Inför avspark på Friends roade jag mig med att titta närmare på åldersstrukturen i respektive startelva.
AIK med en snittålder på 30 år, Elfsborg inte så mycket yngre – 27 – men den höjs av två enskilda spelare: Anders Svensson, 39, och Andreas Klarström, 38.
Jämför vi medianålder blir skillnaden tydligare: Där landar AIK på 32 år mot Elfsborgs 23.
Gnaget har ägnat sommarens transferfönster just åt att tillföra truppen rutin och erfarenhet, och idag spelade de två tyngsta nyförvärven från start: Stefan Ishizaki, 33, och Jos Hooiveld, 32.
Och jodå, det var inte bara på papperet det var män mot pojkar – det såg likadant ut på planen, åtminstone i första halvlek.
Nyförvärvet klev av
Hooiveld (som inledde med en överstegsfint som sista gubbe) fick visserligen kliva av redan efter tolv minuter efter att ha krockat med Nisse Johansson medan Ishizaki briljerade till vänster mot sina före detta lagkamrater. Så noggrann, så klok, aldrig stressad, alltid med en tanke bakom besluten. Som vid upprinnelsen till 2-0-målet där han satte Henok Goitom och Mohamed Bangura i ett ”två-mot-två”-läge som resulterade.
Visst, Elfsborg uppmuntrade till målkalaset genom att möta AIK med enorma avstånd mellan lagdelarna. Jag fick en fråga på Twitter vad jag tyckte om Elfsborgs försvarsspel och behövde inte fundera länge på svaret ”Vilket försvarsspel?”.
Anfallsparet Goitom/Bangura klev högt i pressen, och stängde helt Elfsborgs försök att vinna mark med framskjutna ytterbackar och breddande mittbackar. Tränaren Magnus Haglund tvingades byta strategi i andra halvlek vilket stabiliserade Elfsborgs defensiv. Han underskattade uppenbarligen AIK:s offensiva slagstyrka.
Så länge Gnaget hade fokus på presspelet tvingades Elfsborg slå hopplösa långbollar mot en ensam Per Frick, och Ebenezer Ofori högg som en kobra på andrabollarna. Han kunde tillsammans med Dickson Etuhu vinna den centrala kampen trots en numerärt överlägsen motståndare.
AIK som en enhet
I första halvlek spelade AIK försvarsspel som en enhet över hela planen, de anföll genom att flytta bollen snabbt på spelare i rörelse. Spetsat med Henok Goitoms individuella briljans – han leder skytteligan och jag håller honom som allsvenskans bästa spelare just nu, landslagsmässig i dag – var Elfsborg inte i närheten av att kunna skydda det egna målet.
Det som möjligen kan oroa AIK så här efteråt, är hur laget sjönk ihop när Henok Goitom byttes ut med magknip efter en dryg timme .
Men då hade han gjort 1-0 efter tio minuter, 4-0 efter 40 minuter och matchen var avgjord. Att Elfsborgs inhoppare Viktor Prodell och Simon Lundevall reducerade varsin gång förde aldrig tankarna till Olympiastadion i Berlin. Andra halvlek lunkade på likt en längre nedjoggning ackompanjerad av hemmaklackens taktfasta sång, det hade behövts ett Elfsborgsmål till för att skapa nerv.
Matchen hade på förhand fått en extra knorr genom IFK Göteborgs förlust mot Falkenberg, och AIK-segern innebär att de sex topplagen nu befinner sig inom fem poäng.
Om första halvleken på Friends i dag var en galen kross är det ändå ingenting mot den galna guldstrid som väntar i höst.
Vilket av de sex lagen kastar in handduken först?
Elfsborg är jag böjd att skriva en dag som denna, inte bara för förlusten utan för att detta var fjärde matchen på gräs, och de har hittills bara tagit en poäng: 2-2 mot bottenlaget Falkenberg.