Charlotte Kalla årets mest populära idrottare

Publicerad 2019-12-31

Sveriges mest populära idrottare har 2019 studsat mellan bedrövelse och triumf, mellan osäkra tårar och lyckliga kramar.

Hon gjorde det rentav på en enda magisk dag.

– Ibland hittar man energin när man är på botten, säger Charlotte Kalla.

Charlotte Kalla gör en vågrörelse med handen, eller är det ett EKG?

Hon möter oss på ett alphotell under ett schweiziskt stopp på världscupsturnén och visar med en böljande gest hur året har känts.

– Säsongen har inte startat på bästa sätt för mig. Och fjolårssäsongen var heller inte perfekt. Den innehöll toppar, men mycket var inte som jag ville. Mycket var frustrerande, säger hon.

”Jag blir så glad”

Jag sträcker över datorn där Sveriges populäraste idrottare 2019 är listade. Daniel Ståhl ligger högt, Kosovare Asllani och Tove Alexandersson är där, precis som Zlatan Ibrahimovic och Hanna Öberg.

Sarah Sjöström är klar tvåa på arton procent.

Charlotte Kalla kisar för att försäkra sig att hon ser rätt. Små skrynklor formas runt de halvslutna ögonen.

Hon är etta med tre procentenheters marginal, i sammanhanget som att vinna en masstart med ett helt upplopp till godo.

– Det är jätteglädjande att den här perioden varit så populär. Jag blir så glad. Att få sådana här siffror. Det är mer än en femtedel som har röstat på mig, säger Kalla.

Folk gillar dig.

– Ja. Man tänker att det ska vara framgångar det hänger på mer, att jag hade behövt få en blixtrande start på den här säsongen. Det är sådana här som har gjort otroliga idrottsprestationer 2019.

”Det fanns mer att plocka ut”

Morgonen 28 februari gråter Charlotte Kalla bakom skidglasögonen. Utmärkelserna är lika långt borta som de individuella medaljerna under det pågående världsmästerskapet. Sexa i skiathlon, nia på tio klassiskt, nu är det dags för stafett.

Fem år tidigare krossade hon konkurrenterna och ordnade OS-guld. Nu tvivlar hon på om hon ens platsar, trots att Ebba Andersson varit sjuk, Stina Nilsson skadad och Frida Karlsson är purfärsk på seniornivå.

Det är svårt att bortse från den dagens betydelse för ditt år.

– Ja, verkligen. Jag hade tagit kliv fram när vi kom till VM, men jag fick inte ut det i skiathlon eller tio klassiskt. Det fanns mer att plocka ut från den här kroppen.

Så vad hände?

– Jag var väldigt osäker på mig själv, till och med på morgonen. Det kanske är andra som kan göra det här bättre. Är det rätt att jag ska vara en av de här fyra? Även om jag visste att tränarna har tagit ut laget för att de tror på det var inte självförtroendet på topp.

”Jag ville köra fortare”

Jag har aldrig sett dig sådan. Du var inte bara laddad, det var något annat.

– Ja. Det var tvivel hela vägen fram till att jag skulle testa skidor. Men någonstans där kunde jag skifta fokus. Jag fick snacka med tränaren Magnus Ingesson.

Med handen målar hon upp linjediagrammet igen.

– Ibland måste man ner för att vända. Har man massa frågor och lite oro så är det kanske vad som behövs för att bli beslutsam. Jag kom dit att jag inte kunde tänka annat än att jag inte kan påverka vad andra gör, bara mig själv.

Norge var brakfavoriter. De ledde med två sekunder när du gick ut på tredjesträckan. Hur mådde du då?

– Det var otroligt skönt att få sticka ut. Att få klappen i ryggen av Frida och få ligga i rygg på Astrid Jacobsen. Jag ville köra fortare, men hade tålamod. Och sedan i varvningen bestämde jag mig på att öka farten, framför allt i sista backen. Det var en go känsla. Jag fick ut allt jag hade vid växlingen till Stina.

Du hade inte bara kunnat följa Astrid, för de hade Johaug på sista.

– Precis.

Inne i en tredje fas

... och så vann du sträckan med 22 sekunder.

– Ja. I Ulricehamn en månad tidigare var det åt andra hållet i världscupen. Då tappade jag jättemånga sekunder in mot växling. Nu var det otroligt spännande. Annars brukar man vara inne i sitt efter en sträcka, men det gick inte ens att byta torrt när man skulle följa Stina mot Johaug.

Ska vi kalla det en perfekt sträcka av dig?

– Ja, med tanke på bakgrunden jag haft. Ingen av oss var given efter allt som hänt. I december hade man kanske snackat om att utmana, men inte nu.

Och så vann ni.

– Ja. Vi gjorde det.

Vi reportrar har noterat att Charlotte Kalla trätt in i en tredje fas av karriären.

Åren runt genombrottsrycket i slalombacken 2008 sprakade hon av känslor och berättarvilja. Hon svor så rungande ute i spåret att det fångades av tv-mikrofoner, hon skrattade fram svar om Ronny och Ragge.

Frågor riskerade att såra

Med berömmelsen och det skenande antalet förfrågningar drogs persiennerna till det privata för. Inför OS 2014 var hon till synes inkapslad i sitt eget huvud, säsongen därefter klippte Idrottsgalan ihop ett potpurri av hennes fräsande intervjusvar. Efter en niondeplats i Falun lyfte presschefen bort skidstjärnan från journalister med motiveringen att frågorna riskerade att såra och försvåra för henne.

Numer är Charlotte Kalla en av de mest närvarande elitidrottare du kan träffa. Hon ser dig i ögonen och talar långsamt, genomtänkt och nyanserat. Att resultaten svajar är ingen öm punkt, hon reflekterar gärna över varför, men är öppen med att hon inte är tvärsäker.

Nej, karriären är inte över. Men sportens utveckling har lett till att inte ens en teknisk och formmässig fullträff garanterar en pallplats för tidernas svenska skidkvinna, menar hon. Fast ändå... såhär kämpigt ska det ändå inte behöva vara.

Jag frågar om det har med åldern att göra. Är 32 för gammalt för att vara bäst?

– Hm. Förra året hände något som gjorde att jag inte hade samma kapacitet efter jul. Jag saknade återhämtning. Det blev för mycket av det goda, säger hon och jag hämtar andan.

”Ha lite tålamod”

Syftar hon på bakelser? Åt hon bort segrarna? Hjärnan rullar bilder av vad det goda betyder i mitt liv medan hon fortsätter resonera om sitt livs njutningsmedel.

– Av de tuffa passen. De var bra men kom lite väl tätt. När jag drog igång försäsongsträningen i år så släpade den kapaciteten kvar. Återhämtningen var inte där. Det var inte någon gång efter VM som det kändes bra.

Hon påminner sig själv om femteplatsen på tremilen i Holmenkollen.

– Ja, den kändes bra, men det var ändå inte den stabila nivån jag kan ha. Jag är van vid att känna mig pigg fram till midsommar. Nu har inte den känslan kommit någon gång.

Kommer den nästa sommar?

– Nej, jag tror att den kan komma redan den här säsongen. Det viktigaste är att ha lite tålamod. Vi är bara i december. Tänk var jag var för tre månader sedan – och om lika mycket ändras de kommande tre månaderna. Det finns mycket att påverka fortfarande.

”Gud vad glad jag blir”

I ett myller av utnämningar har Sportbladets årliga undersökning ett särdrag. Den går maximalt brett genom att inte ta hänsyn till expertis eller intresse. Till Jerringpriset måste du aktivt vända dig för att rösta, vilket rimligen bara sportintresserade gör, medan Sportbladet försöker spegla hela befolkningen utifrån ålder, kön, region och partipolitiska sympatier.

Kalla kommer inte vinna Jerringpriset i vinter. Att hon toppar vår lista kan förklaras med att hon är störst också utanför sportnissekretsen, bland folk som inte tittar på Idrottsgalan.

Hon tittar på raderna av namn och siffror igen. Isabelle Gulldén tre procent, Henrik Lundqvist tio, Armand Duplantis tolv. Charlotte Kalla tjugoen.

– Gud vad glad jag blir.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.