Svennis har smygspetsat med Viagra

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Peter Wennman: City – nåt av det charmigaste, mest uppfriskande som hänt Premier League på evigheter

MANCHESTER. Om Arsenal är som en buljongtärning, vad är då Manchester City?

Som en Viagra, naturligtvis.

Så många eleganta smaker kanske vi inte känner i den grytan, men att det är fjong på den kan ni ge er fan på.

Läser att författaren Björn Ranelid sagt just så i en tv-studio, att ”Arsenal är som en buljongtärning, man släpper ner den bland motståndarna och så får man allting på en gång”.

Naturligtvis briljant formulerat.

I och för sig inte briljantare än att en sportjournalist kan skriva nåt liknande åtta dar i veckan utan att nån bryr sig, men nu var det alltså en kulturpersonlighet som slog till och då lyftes det på kepsar och skrapades med fötter och blåstes i trumpeter för att nån äntligen kommit på storheten med Arsenal.

Okej för mig, dock. Jag har lite svårt för uppblåsta och överreklamerade skånska mallgrodor i skrivarbranschen, men Ranelid går fri. Han höll ett tal av världsklass på ett födelsedagskalas jag besökte en gång, sen dess har jag respekterat mannen.

En buljongtärning...allright.

Vad är till exempel Liverpool, som kvitterade till 2–2 mot Tottenham på stopptid i går (Fernando Torres) i en Premier League-gryta?

Spansk peppar, antagligen. Man vet banne mig inte hur stark den är från gång till gång. I bland är den mesigare än sitt rykte. Beror också på hur snål kocken är med kryddorna för dagen. De mognaste lämnar han ibland kvar i skafferiet.

City – dagens rätt i England

Och Chelsea?

Tja, alla tror att det ska bli en riktig smaksensation eftersom restaurangägaren lovat det och köpt svindyra ingredienser, men med tanke på målproduktionen verkar det som om den enda tillsatsen i såsen är... valium.

Manchester City, dock, är dagens rätt i England.

En stuvning med femton (!) nationaliteter i truppen och en potential som överraskar alla. En tidigare så slappt hängande, ointresserad, opålitlig skara gentlemän som plötsligt fått nytt liv med hjälp av nåt ljusblått mirakelmedel...this is the talk of the town, Michelin-varning!

Att det är Svennis som smygspetsat anrättningen med Viagra råder det ingen tvekan om.

3–1 mot Middlesbrough i går, det var tredje ligamatchen i rad som City gjorde tre mål och femte raka fullpoängaren på hemmaplan.

City of Manchester Stadium förvandlades till ett slags ljusblått jätteparty, 40 000 människor sjöng, dansade och skrek på ett sätt som luttrade City-supportrar inte upplevt på år och dag.

Charmigt och uppfriskande

Detta Manchester City var ett sorgligt, smaklöst kapitel förra våren och gjorde ett enda hemmamål i ligan mellan januari och maj.

Nu har gänget vunnit sex av nio liga-matcher under Sven-Göran Eriksson och framstår som nåt av det charmigaste, mest uppfriskande som hänt Premier League på evigheter.

Hemmaarenan har blivit The Temple of Doom. De Fördömdas Tempel.

Ingen kommer till Eastlands och plockar lätta poäng längre.

”Detta Manchester City” är förstås ett nästan helt nytt gäng med inköpta stjärnor som satt sprätt på anrättningen. Det finns få likheter med fjolårets tröttsnoppar.

Elano, säger jag bara.

Han satte en stenhård frispark i krysset mot Newcastle förra helgen, ett litet mästerverk där han tvingades gå på kraft från långt håll och ändå hade järnkoll på bollbanan.

I går satte han en ny i krysset, den här gången med en känslig, lös skruv över muren. Det såg så löjligt jävla enkelt ut.

Elano börjar framträda som det största fynd som gjorts av en manager i Europa denna höst, det är en fantastiskt bra fotbollsspelare. När han, dödstrött, byttes ut mot Geovanni i slutet av matchen fick han en stående ovation modell gåshud av hemmapubliken.

City kunde vunnit större, City hade perioder i matchen där bollen gick som på ett snöre, City är det lyckligaste laget i ligan just nu jämsides med buljong-gänget, men City har också brister.

Försvarsmässigt såg det rätt darrigt ut mot slutet – kanske i nåt slags övermod – men det finns inga ursäkter för den retur som målvakten Joe Hart släppte före Middlesbroughs reduceringsmål.

Den mannen var en olycka på väg att hända genom hela matchen. Precis samma känsla som jag haft när jag sett Kasper Schmeichel under tidigare omgångar.

Nu har både Hart och Schmeichel avslöjat sina brister. Om inte detta betyder att Andreas Isaksson – som inte ens fick sitta på bänken i går – får spela från start mot Birmingham om två veckor, då är det nåt personligt det handlar om, då har City fått ett jätteproblem på målvaktsfronten.

Men varför gräva ner oss i det. Vi har en svensk manager som är den största snackisen av alla i Premier League, det är hur kul som helst.