Duplantis om mötet med Zlatan: ”Surrealistiskt”
Publicerad 2024-04-12
SAINT-OUEN. När Armand Duplantis gör ett nedslag i Paris knappt hundra dagar före OS stiger temperaturen lokalt.
Alla vill ha en bit av spelens största friidrottsstjärna. Själv tar han uppmärksamheten med ro, men berättar att han själv bara blivit riktigt starstruck när han träffade en annan stor svensk idrottare.
– Det var lite surrealistiskt, säger Mondo om mötet med Zlatan till Sportbladet.
På ett hotellrum i Saint-Ouen, en sömning arbetarförort strax norr om Paris, sitter Armand Duplantis och river av intervjuer på löpande band. Det är hans sponsor som arrangerar mediedagen, som lika gärna hade kunnat heta ”Five minutes with Mondo” eftersom det är ungefär det världens störste friidrottare har tid för till var och en av de tillresta journalisterna.
Kring ett lågbord på hotellrummets soliga terrass sitter Duplantis agent Daniel Wessfeldt och språkar med Puma-höjdaren Pascal Rolling om de helt färska uppgifterna att det internationella friidrottsförbundet kommer att betala ut 50 000 dollar till sommarens OS-guldmedaljörer.
På en annan stol sitter Desiré Inglander och beundrar utsikten mot Paris. Hon och Mondo kommer närmast från USA, de är lite jetlaggade men har haft 25 grader varmt om dagarna i Louisiana. Desiré Inglander, som förutom att vara flickvän till världens bäste stavhoppare är modell och influerare, längtar inte akut till Stockholm. Hon säger att hon är ”färdig med snö för i år”. I sommar kommer hon att få vara på plats när pojkvännen hoppar OS-final för första gången, eftersom covidrestriktionerna i Tokyo 2021 inte tillät publik på arenan.
– Det kommer att vara så nervöst, säger Desiré Inglander.
”Kommer vara lite kaos under OS”
Terrassen vetter mot Paris, men hade Duplantis fått ett rum åt andra hållet hade han sett konturerna av Stade de France där han förväntas ta OS-guld den 5 augusti i år. Allt annat är förstås en enorm missräkning. Så hur visualiserar han den där kvällen om knappt fyra månader?
– Att vara i bra form. Jag hoppas allting är på plats. Jag har redan varit på ett OS, så det är nice, men vi hade ingen publik förra gången så det här kommer vara mer av en riktigt upplevelse tror jag. Nu kommer jag ha familj och vänner på plats, det blir speciellt.
Det blir på många sätt ett sorts första OS för Mondo, med fördelen att redan ha ett guld med sig in i spelen i Paris.
– Det gör att jag inte känner lika mycket stress och press på mig själv. Nu kan jag hoppa lite mer fritt. Jag är taggad, ingenting är större än ett OS för en friidrottare och självklart är det mitt viktigaste tillfälle att göra en bra prestation. Men mest är det bara spännande och jag är bara ”excited”.
Armand Duplantis svenska har sett ungefär samma utvecklingskurva som hans stavhopp de senaste åren, om en lite tillkämpad analogi tillåts. På frågan hur han tror att säkerhetspådraget kring OS i Paris kommer att kännas svarar han att det ”redan är lite kaosigt”.
– Jag tror att det kommer att vara lite kaos, men jag tror att vi kommer att vara i en egen liten bubbla, jag kommer nog inte vara ute så mycket efter tävlingarna.
Att försvara guldmedaljer är inte samma sak som att erövra dem en första gång. Numer är han ute på ”the second round” och känslan är inte helt identisk.
– Det är lite annorlunda på ett sätt. För jag har redan vunnit allting som jag kan vinna, så nu är det bara att göra allting igen och göra det flera gånger, typ. På ett sätt tror jag det blir ganska tufft, man vill alltid bli bättre och det har blivit tuffare de sista två åren. Man vill alltid ha känslan att man är på väg upp, så det är alltid en tävling mot sig själv, att försöka vara en bättre version av den man var igår.
Spelar mycket golf
Efter 15 försök att höja sitt eget världsrekord från februari förra året lossnade det i säsongens sista tävling i Eugene i USA i september, där han klarade 6,23 i första försöket i Diamond League-finalen. Det är bara ett halvår i en 23-årig idrottares karriär, men för dem som följde världsrekordjakten framstod det ibland som ett lång och mödosam transportsträcka. När Mondo säkrade VM-guldet inomhus i Glasgow för en månad sedan handlade rubrikerna mest om hur oväntat spännande det blev, efter att han rivit två gånger på 5,85. Duplantis har inte förlorat en stavfinal på nästan fem år, är det något han rentav saknar ibland?
– Nej, jag spelar mycket golf och jag förlorar hela tiden då. Det är klart att man behöver förlora ibland också, men för mig känns det som att det är en tävling mot mig själv.
Några våningar ner i ett annat rum sitter Renaud Lavillenie, 37, som vet allt om att tävla mot sig själv. Den förre världsrekordhållaren och OS-guldmedaljören hoppas få hoppa finalen den 5 augusti i hemma-OS, men är mitt i rehabilitering efter en lårmuskeloperation i september förra året. Han räknar med att börja tävla först i slutet av maj och har då bara några få tillfällen att klara OS-kvalgränsen på 5,82.
Lavillenie vann OS-guld i London 2012, i Rio 2016 blev han tvåa efter att ha blivit utbuad under finalen av hemmapubliken som stöttade hemmahoppet och sedermera guldmedaljören Thiago Braz Da Silva. Under prisceremonin började Lavillenie gråta och förklarade efteråt att han kände sig förnedrad. I Tokyo 2021 satte en skada stopp för de höga hoppen och 2024 är det alltså dags för ett sista OS på hemmaplan. Om han kvalar in.
– Jag har verkligen fått känna på alla möjliga känslor i OS, jag har mycket erfarenhet att luta mig mot.
Du tillägnar Mondo Duplantis ett helt kapitel i din bok som kom ut förra året, vad har han betytt för sporten?
– Först och främst är det en god vän. Vi kommer väldigt bra överens, vår relation går långt utanför det sportsliga. Idrottsligt är vi förstås konkurrenter, en vinner, en förlorar, men Mondo och jag har en sorts kemi som gör att vi knappt behöver prata för att förstå varandra, för vi har känt varandra så länge. Våra karriärer är också knutna till varandra, genom världsrekorden (Mondo slog Lavillenies dåvarande världsrekord på 6,16 med en centimeter i februari 2020), via OS på ett sätt och för att han tagit över och blivit friidrottens största affischnamn.
Är du inte ens lite avundsjuk på att han är i sin bästa ålder när OS går just i Paris?
– Nej, för jag har haft min tid. Jag kan inte klaga på det jag fått uppleva och jag har fortfarande som målsättning att vara med på finalen i Paris.
Mondo om mötet med Zlatan i Vegas
På Puma-hotellet i Saint Ouen är det fullt med bekanta friidrottsansikten. Nuvarande superstjärnor, som norske häcksuveränen Karsten Warholm, och levande legendarer som trestegsfenomenet Jonathan Edwards. Men allra mest drar alla i Armand Duplantis. Den lilla korridoren utanför hans hotellrum är så full med journalister som väntar på sina tio minuter med den svenske stjärnan att luften är svår att andas.
När Mondo och Desiré kommer ner i lobbyn några timmar senare ser de båda ganska färdiga ut, men Mondo tar sig ändå tid att ta ett par selfies och skriva en autograf. En fransk journalist konstaterar att Duplantis måste vara den mest kände idrottssvensken sedan Zlatan Ibrahimovic avslutade sin karriär. Det är svårt att ha några invändningar mot den iakttagelsen.
Mondo har berättat att enda gången han blivit riktigt starstruck var när Zlatan Ibrahimovic passerade honom på Formel 1-tävlingen i Monza för ett par år sedan, och han inte kom för sig att hälsa.
Det rådde han bot på när F1-cirkusen nådde Las Vegas förra året.
– Jag gick bara fram och presenterade mig själv och han sa att han visste vem jag var. Det var coolt, han var jättevarm och väldigt trevlig. Jag visste ju inte, för man kan tro att han kan vara ganska hård, och det kan han säkert, men mot mig var han rolig och varm. Vi pratade bara lite kort, lite om sport och var vi båda befinner oss.
Tänkte du på att du tagit över hans plats som Sveriges mest kände idrottare internationellt?
– Nej, inte alls, men det är klart att på insidan tänker du att det här är rätt coolt. Det känns som det var igår som jag var liten och spelade Zlatan på Fifa (tv-spel). Så det är lite surrealistiskt på ett sätt. Men i slutändan så är det ju bara en person man pratar med, oavsett vem man själv är är man bara en person som pratar med en annan.
Armand Duplantis är klar med sina sponsor- och medieuppdrag för denna gången. På väg ut från hotellet blir han stående och pratar med Renaud Lavillenie i flera minuter. Om lite drygt hundra dagar ska den yngre av dem ta OS-guld ett par kilometer härifrån. Om det verkar hela världen överens.
