Svettig och bara för killar – här är Pungbacken

SEEFELD. Den är svettig, lite fånig och bara för killar.

Skid–VM öppnar med ett ytterst genant inslag.

Säg hej till Pungbacken.

Ursäkta mig mitt i skidyran och premiärfebern. Jag hade tänkt klaga på en grej, fast det inte var originellt ens förra gången.

I december ondgjorde jag mig över att damernas distanslopp är kortare än herrarnas. Allra värst är skiathlon där sträckan är den dubbla och åktiderna 80 procent längre. Ojämlikheten går inte att försvara med nyktra argument, så fort den är utjämnad kommer ingen att längta tillbaka.

Bäst med tre minuter

Sprint är annorlunda. Där bör inte meterna utan sekunderna synkroniseras så att kropparna utsätts för samma sorts påfrestningar. Optimalt är att fältet, oavsett kön, klockar in på tre minuter.

Dessutom behövs utslagsgivande partier, vilket är svår svenska för backar. Det ska göra lite ont, finnas lägen att rycka, så att inte hela klungan kommer in jämsides på upploppet.

Tre minuter och en rejäl klättring, alltså. Vet ni vad det låter som?

Herrarnas VM-bana. Bara den.

I Seefelds midsommarhetta är solen förblindande stark, men alla som klarar att hålla ögonen öppna ser hur absurd sprintsträckningen är. Därborta vid skogen, lite till höger om du står på huvudläktaren, reser sig den brantaste backen och vänder ner i en utförslöpa. Fast tjejerna har fått en genväg. De krakarna ska inte behöva slita ut sina arma muskler i branten utan kan vika av i en smal passage till vänster, som på Ikea, så fort det blir jobbigt.

Ute en halvminut kortare

Herrvarvet är 1500 meter mot tjejernas 1200. Den extra slingan har en klättring på 20 höjdmeter och ner igen. Det ena gänget är ute i tre minuter och de andra i två och en halv.

Så förlåt för att jag påpekar det uppenbara, men det här är ruttet. Uppenbarligen har banarkitekterna haft killarna som norm och med felriktad välvilja snott ihop en mesigare tjejvariant. En som går fortare, en som har andra utmaningar, men också en mer slumartad. Det är helt onödigt. Om tiderna ska bli lika – varför inte flytta fram damstarten en aning? Varför inte låta dem klättra åtminstone en bit?

Jag ställer retoriska frågor ut i luften, för svaren har jag redan fått och de är ren akrobatik i att prata utan att säga något. Det bara är så här. Det är en kompromiss. I framtiden kanske det blir annorlunda.

Jahopp.

En liten protesthandling

För åkarna är det simpelt. De är förberedda. Stina Nilsson kör så länge låret håller, Jonna Sundling blåser på som om hon inte varit sjuk nyss, Hanna Falk flyger över det förlängda upploppet, Maja Dahlqvist söker utrymme för sin överjävliga överljudsfart och Calle Halfvarsson låtsas som att det är den där decemberveckan 2016 då han var bäst i världen.

Men vi runtomkring kan åtminstone göra en liten, liten protesthandling. 2011 döpte vi platsen i Holmenkollen där Marcus Hellner ryckte till sig VM-guldet till Hellnerbacken. Som pendang borde vi kalla backen i Seefeld för Pungbacken.

Det är olämpligt och fånigt. Jag vet. Det är därför det är så passande.


 
LÄS MER: Vinterstudion 2018/2019 - stor guide med alla tider

LÄS MER: Världscupen i längdskidor – stor guide. lopp för lopp

LÄS MER: Skid-VM i Seefeld 2019 – allt om mästerskapet

LÄS MER: Allt om skidor – allt du behöver veta om säsongen 2018/2019 

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.

Följ ämnen i artikeln