Tränarna har störst makt
Wennerholm: Ingen kan påverka ett lag så mycket
Brynäs sparkade Leif Boork och det har väckt debatten om hur mycket tränaren egentligen betyder för ett lag.
Jag skulle vilja säga – det mesta.
Ingen har så stor makt att påverka laget som en tränare.
Därför är doldisarna Perra Johnsson och Hans Särkijärvi elitseriens bästa tränare just nu.
Med tanke på spelarmaterial och utgångsläge är det Skellefteå och Djurgården som är de största plusvarianterna i elitserien.
Djurgårdens start är sensationell.
Och nederlagstippade Skellefteå har lyckats tack vare en offensiv, publikfriande hockey.
Jag känner att det är dags att lyfta fram elitseriens framgångsrika tränare nu, efter alla negativa rubriker runt Boork och Brynäs.
De som lyckats.
Djurgårdens Hans Särkijärvi i par med nye Mikael Johansson är den största skrällen.
De fick bygga ett lag på en snålbudget och gick in i seriespelet som ett av de mest nederlagstippade lagen av alla.
En tuff psykisk press direkt från nedsläpp.
Svaret:
Ett pånyttfött lag som lyckats hundraprocentigt med sin taktik:
Tätt bakåt och en extremt effektiv kontringshockey plus ett bra power play. Statistiskt har Djurgården ett klart minus i total skottstatistik – 285–322
Men 32–24 i målskillnad.
Seriens effektivaste lag
Sanningen bakom siffrorna är att Djurgården är seriens måleffektivaste lag framåt och samtidigt tätast bakåt.
Snacka om att få ut hundra procent av sitt material.
Det har Perra Johnsson också lyckats få ut av sitt Skellefteå, även om det skett med en annan spelidé.
Skellefteå satsar framåt, det är en optimistisk och offensiv hockey, både hemma och borta.
Hemma har det gett nästan hundraprocentig utdelning och borta har det förmodligen kostat en och annan poäng.
Men det är alltid kul att se någon som vågar spela offensivt på bortaplan och längden tror jag att de kommer att löna sig för Skellefteå.
Det är naturligtvis tränarna som har störst del i den här framgången, eftersom de tar ut lagen, formerar femmorna och väljer taktik.
Och jag kan garantera att både ”Säcken” och ”Perra” har spelarna med sig.
Kenta Johansson och Challe Berglund ska också lyftas fram.
Nya i två klubbar med krav på framgång.
Moderna tränare båda två
För en tränare är det nästan en lika tuff miljö som att slåss för att överleva.
Men båda har lyckats flyta in i sina nya roller och lyfta sina lag ytterligare ett snäpp.
Jag är inte förvånad.
Det är moderna tränare båda två.
Riktiga förbundskaptensämnen den dag Bengt-Åke Gustafsson avgår.
?
Största besvikelsen efter Boork?
Harald Lückner i Modo.
Han har inte fått någon fart alls på sina svenska mästare.
Modo har i mina ögon elitseriens starkaste trupp och kan visserligen rycka upp sig lagom till slutspelet. Men förra säsongen var Modo ändå trea i grundserien.
Och det går inte att skylla på att de nya spelarna inte
levererar.
Hemvändaren Magnus Wernblom har gjort nio av Modos 32 mål så här långt.
Det är nästan en tredjedel – eller 28 procent för att
vara exakt.
Själv tycker jag att Modo spelar alldeles för tråkigt och defensivt.
Speciellt med det spelarmaterialet.
Den som inte riktigt tror på en coachs förmåga att påverka ett lag borde titta på kanadensaren Scotty Bowman.
Den störste av dem alla.
Mästerlig lagbyggare
Han har vunnit nio Stanley Cup-titlar i tre olika lag (Montreal, Pittsburgh och Detroit).
En mästare på att bygga lag och motivera sina spelare.
Ett typexempel på en tränare som använder sin makt och sina resurser på rätt sätt.
?
Jag tror att Södertäljes största problem är att målvakten Jhonas Enroth kommer att försvinna till JVM-spel
under jul och nyår, precis som Nicklas Bäckström gjorde i fjol.
Han kommer att missa minst sju matcher.
Det kan skicka SSK till kvalserien.