Bank: Hamrén borde vara rädd för TFC...
Måste se till att vi får hem en hel Zlatan efter PSG:s möte med Toulouse – sen kan vi prata taktik
Erik Hamrén önskar sig en Danskdödare, men först gäller det att överleva.
Steg ett gick vägen.
Steg två på vägen mot Frankrike? Att trippa förbi Frankrikes allra elakaste fotbollsfötter.
Hela innermittfältare? Spännande skyttekungar? Ett vänsterbacksval?
Jo, men när Erik Hamrén klev upp på podiet för att släppa det som kan bli hans allra sista landslagstrupp var det alldeles uppenbart att han letade efter en sak mest av allt:
Den rätta känslan.
Han ville vara optimist, han ville utstråla självförtroende, han sa att ”nu är det dags, jag har en stark känsla för det” och han klarade sig igenom en hel presskonferens utan att tappa humöret.
Han grävde till och med ett 111 år djupt hål i jakt på feeling:
– Det är ju sånt här som idrottsmän och idrottskvinnor jobbar för, för att få vara med om sådant här. Förr i tiden hette det ”danskdödare”, och jag hade en spelare som juniortränare i Sundsvall vars farfar kallades Danskdödaren. Vi får se vem som blir det nu, sa han.
Sverige en liten underhund
1983 blev Erik Hamrén svensk mästare i fotboll, och även om det var ett juniorguld var det också en historisk framgång: Det första SM-guld som ett norrländskt lag någonsin tagit på herrsidan.
Häromåret återförenades IFK Sundsvalls mästargäng ihop inför en rörd Erik Hamrén under ett jippo, en av dem heter Lars Ericsson, sonson till Bertil ”Danskdödaren” Ericsson som gjorde fyra mål och sänkte Danmark 1934.
Sverige slog Danmark i U21-EM i somras och blev europamästare. Sverige slog Danmark i F19-EM i somras och blev europamästare. Sveriges förbundskapten har en gång tränat sonsonen till en Danskdödare.
Så det här ska nog gå vägen.
Äh.
Sverige kommer att gå ut som en liten underhund till matcherna mot Danmark, och det är inget som förändras av att Emir Kujovic (rimligen enbart påtänkt som Zlatan-reserv eller måljaktsavbytare i ett läge när man ska lyfta in bollar som sista kvarten i Moskva) eller Oscar Hiljemark (självskriven i en trupp, högaktuell för en startplats) plockas in eller av att Ludwig Augustinsson (Sveriges bäste vänsterback) och Oscar Wendt (förste utmanare) står utanför.
Tre svenskar platsar i Danmark
Det kan tyckas som en bisak att Erik Hamrén – med tredelad kostym, näsduk i bröstfickan och SvFF-nål i kavajslaget – orienterar sig igenom en pressträff med leendet intakt, men att förmedla den där känslan är en av hans absolut viktigaste uppgifter i veckan som kommer.
Han måste tro, han måste ha en linje och tro på den.
Jag har lättare för honom när han väljer sina spelare eller sin spelmodell och litar på dem, även om jag inte håller med. Det är när han lynnigt svänger hit och dit som jag osäkrar min motorsåg.
Den här sortens fotbollsdueller handlar mer än något annat om att lokalisera sina fördelar och maskera sina nackdelar.
Sverige har kanske bara tre spelare (Isaksson, Lustig, Ibrahimovic) som hade tagit plats i en dansk elva, men de möter ett Danmark som saknar den offensiva rörlighet som frigör Christian Eriksen hela konstnärspalett.
Fördel ett: Vinner Andreas Granqvist duellspelet mot Bendtner kommer Sverige att få sina chanser.
Fördel två: Hamrén vet att Morten Olsen kommer att spela sitt 4-3-3. Olsen kan inte vara helt säker på om Hamrén spelar 4-5-1 eller 4-4-2. Det är en fördel.
Fördel tre? Den ser både Erik Hamrén och alla andra i världen:
– Danmark har många duktiga spelare, men vi har en världsstjärna.
Sverige har, på gott och ont, lagt det här laget i Zlatan Ibrahimovics händer. Han är en världsstjärna, han är den som möjligen kan skrämma ett Danmark som haft väldigt lätt för Sverige under Hamrén-eran.
Frankrikes fulaste fotbollslag
Om dansken är rädd för Ibrahimovic borde Hamrén vara rädd för… Toulouse.
I helgen springer Sveriges ende världsstjärna in för att möta Frankrikes fulaste fotbollslag, som dessutom är frustrerat.
TFC har dragit på sig fler raka utvisningar än något annat lag i Ligue 1 de senaste åren, bara i höst har de sparkat till sig fyra knallröda kort. Alla som följer franska ligan vet att ett tröttkört TFC kan bli både våldsamt och vårdslöst.
Hamrén är nog mer hälsing än religiös, men jag antar att han ber en bön före avspark.
Vore jag förbundskapten hade jag, utöver att be till högre makter, försökt hitta det där mellantinget mellan 4-5-1 (som tätar defensivt) och 4-4-2 (som ger uppspelsmöjligheter) som kräver både organisationstydlighet och omänskliga arbetsinsatser.
Isaksson – Lustig, Johansson, Granqvist, Olsson – Durmaz, Hiljemark, Källström, Forsberg – Ibrahimovic, Berg.
Låt Marcus Berg springa som både mittfältare och anfallare så länge som han bara orkar. Skicka in John Guidetti för att göra om det när Berg inte orkar längre.
Men först av allt – låt oss få hem en hel Zlatan, s’il vous plaît.
Sedan kan vi prata taktik och strategi hela veckan lång.