Bank: Han ljuger – och han vet om det
MOSKVA. Putin skulle skära PR-guld med täljkniv. Sverige skulle göra sitt bästa. Spanien, Tyskland, Leo Messi och Neymar skulle göra upp om guldet.
Som väntat blev inget som väntat.
Gräshoppesvärmen drar vidare mot vinter-VM i Qatar. Vad tar vi med oss härifrån?
På fredagsmorgonen vaknade jag av ett pling från mobiltelefonen, en påminnelse om att jag skulle inte missa att gratulera Anna och Lisa på födelsedagen.
De fyllde 42, jag tänkte på dem en stund, som man tänker på vänner man inte träffat på ett tag, och skickade en hälsning med telefonen.
Oleg Sentsov fyllde också 42, precis samma dag, förmodligen vet jag mer om hans födelsedag.
Sentsov, en ukrainsk filmregissör, sägs sitta i ett högsäkerhetsfängelse i Labytnangi uppe i norra Ryssland. Han har avtjänat fyra år av det tjugoåriga fängelsestraff han dömdes till för att ha planerat terrordåd på Krim. Han var en stark röst för ett västorienterat Ukraina, en aktivist som protesterade mot Rysslands annektering av Krim.
Mamman vädjar till Putin
Sedan två månader hungerstrejkar Sentsov, människorättsorganisationer kämpar för att han ska friges – och på hans födelsedag publicerade radiokanalen Eko Moskva ett brev från Sentsovs mamma, avsänt för ett par veckor sedan.
Det inleds ”Käre Vladimir Vladimirovitj!”, är adresserat till president Putin, och innehåller en mors bön om benådning.
”Alla mammor älskar sina barn, de önskar dem frihet och lycka. Det är svårt för mig att bedöma graden av skuld hos min egen son, även om jag känner honom som en fredlig medborgare och en man som brinner för sitt yrke – att göra film. Jag tänker inte övertyga dig om Olegs oskuld, även om jag själv tror på den. Jag vill bara säga att han inte dödat någon. Han har redan suttit fyra år i fängelse. Hans barn väntar på honom, hans yngste son är autistisk. De saknar honom. De kommer aldrig att bli lyckliga utan sin far”.
På Sentsovs födelsedag bar Fifa-presidenten Gianni Infantino en klarröd huvtröja med volontärtryck.
Den senaste i raden av världsfotbollens hycklande Fifa-furstar välkomnade till presskonferens på Luzjniki-stadion, tröjan var väl ett sätt att visa att han var nere med alla de fina ryska ungdomar som volontärjobbat med VM.
– Det här har varit det bästa VM:et någonsin, sa han.
– Det har förändrat människors bild av Ryssland. Jag tror att alla som varit här har funnit ett välkomnande land.
Och det har vi ju.
Det ligger i hela VM:s natur att man finner välkomnande länder. Alla är på fest, alla är glada, människor möts med öppna sinnen. När Igor Akinfejev räddade en spansk straff med foten drogs oppositionsledaren Aleksej Navalnyj, Putins starkaste fiende på hemmaplan, med i yran och föreslog att Akinfejev skulle få statens finaste orden.
Fortsätt prata om problemen
Ett VM är människor och möten. Jag gick på Mariinskij och satt två meter ifrån Julia Nezjneva när hon sjöng Mozart, jag såg Nabokovs mytologiska fjärilshåv i hans barndomshem, knockades av fotografierna från när Bolsjoj-teaterns ballerinos tittade på fotboll i pauserna.
Kulturstaten Ryssland, i en annan division än det mesta i väst. Jag älskar den.
Vi träffade unga människor med väldigt liten erfarenhet av världen utanför gränserna och obefintliga språkkunskaper, taxichaufförerna med sina Sankt Georgsband dinglande från backspegeln. Patrioter, arbetare, vanliga ambitioner i en vardag som pågår.
På måndag åker världen härifrån. Ryssland har öppnat en del dörrar, andra har förblivit stängda, kanske har både russofobi och omvärldsskräck vädrats ut i alla fall en smula. Inför VM pratade vi om offrade gästarbetare, om korruptionen i Fifa, om hbtq-rättigheter, huliganer och rasism, och det borde vi fortsätta med.
Infantino ljuger, och det vet han om. Det här var inte tidernas bästa VM. Men kanske kommer det något bra ur det.
Fredagen den trettonde fyllde Oleg Sentsov 42, hans mamma har skrivit ett brev.
Tack vare strålkastarljuset från ett fotbolls-VM kommer väldigt många fler att veta det – och kanske till och med bry sig.
VM SOM DET VAR OCH BLEV – SIMON BANK SUMMERAR
Ett mästerskap i politik:
Serbiens förbundskapten Mladen Krstajic skrev om att det visst bara är serber som utsätts för orättvisa prövningar, oavsett om det är på planen eller i Haag-tribunalen. Shaqiri och Granit Xhaka firade sina schweiziska mål med den albanska örnen. Mesut Özils hela VM drunknade i kontroverserna efter PR-bilderna med president Erdogan. I Tjetjenien väcktes Mohamed Salah för att spankulera runt på PR-promenad med torteraren och antidemokraten Ramzan Kadyrov. Irans kvinnor gick på fotboll här, och fick gå på fotboll på Azadi i Teheran för första gången sedan 1981. Och i Frankrike svingades återigen fotbollslandslaget som ett slagträ i debatten om förorterna och invandringen.
Vi kommer att bära med oss många otroliga ögonblicksbilder från det här VM:et. Den mest representativa kom dag ett.
I Ryssland hade premiärminister Medvedev just meddelat att pensionsåldern höjts, i Saudiarabien hade man just gett klartecken till den aggressivaste attacken hittills i Jemen, mot hamnstaden al-Hudaydah mitt i världens värsta humanitära kris.
Och i Moskva satt Vladimir Putin, Gianni Infantino och kronpris Mohamemd Bin Salman al-Saud och höll i hand under premiärmatchen i VM.
Ett mästerskap i taktik:
Bra fotboll? Det vet jag inte, men dem minimala samträningen landslag har gör de enkla grunderna ännu viktigare.
Sverige överpresterade tack vare en automatiserad defensiv. England gick långt med organiserat spel. Frankrike stängde ner hela Belgien när det behövdes.
Fler trender?
Bollinnehavsländerna har kraschat. Spanien gjorde en karikatyr av sig själva mot Ryssland, Argentina kom ingenstans, Brasilien hade ju bollen men föll på att de slappnade av lite för länge. Tyskland var bara arrogant och får faktiskt skylla sig själva.
Ja, och sen har det ju varit ett VM som styrts av fasta situationer. 42 procent av målen så här långt har kommit efter hörnor, frisparkar och straffar. En logisk följd av att det är lättare att organisera fasta situationer än anfallsspel, att tränarna insett det och fått bättre redskap för sin scouting.
Ett mästerskap med publik:
Fram till slutspelet upplevde jag det definitivt som att det var mindre flaggviftande från värdlandet än det varit under de andra turneringarna på 2000-talet. Ryssarna hoppade på tåget först när laget vunnit ett par matcher.
Intressant annars var att västeuropéer inte orkade/vågade/hade råd att ta sig hit i samma volymer som normalt. Kanske var det för krångligt. Och allra intressantast var beviset på den globaliserade människobyn – den nya syd- och latinamerikanska medelklassen som har råd att åka till andra sidan världen, och de kinesiska supportrarna som åkte hit för att vara med där det händer.
Ett mästerskap med kalabalik:
De har ju ingen bra VM-trend, Spanien. 2010 var de bäst i världen, 2014 gjorde de fiasko redan i gruppspelet – och 2018 begick de harakiri två dagar före premiären, när förbundet sparkade förbundskaptenen som just blivit klar för Real Madrid.
Real Madrids brist på respekt och stil, Julen Lopeteguis brist på integritet och förbundet totala brist på ledarskap fällde en förhandsfavorit innan de ens börjat.
Ett mästerskap med teknik:
Minns ni gruppspelet? Viktor Claesson fick en solklar straff mot Sydkorea, Marcus Berg fick inte en solklar straff mot Tyskland. Serbien fick inte en solklar straff mot Schweiz. Det var tacksamt, för det visade att den här vetenskapliga låtsasterminologin kring videobedömning (VAR) inte säger någonting.
– VAR har lett till 99,32 procents korrekta domslut, meddelade Gianni Infantino lyckligt på fredagen.
1. TV-bilder visar inte alltid sanningen. De ljuger ganska ofta. 2. Man skyddar inte domarna med VAR, det öppnar för en helt annan sorts konspirationsmisstankar. 3. Om det vore ett självändamål för fotboll att döma ”juridiskt” rätt, med allseende ögon, hade vi haft straffsparkar på varannan hörna. 4. Om VM-finalen avgörs med tio sekunder kvar av några killar i ett videorum, medan 22 spelare väntar ute på planen så är det en annan sport än den jag vill ha.
Fotboll ska spelas av människor, ses av människor och dömas av människor – målet ska vara att arbeta för respekt mellan alla de där grupperna.
Jag är 99,32 procent övertygad i min inställning här.
Ett mästerskap med musik:
It coming home, it’s coming home, it’s coming home
Football’s coming home
It’s coming home, it’s coming, it’s coming home
Repetera en miljon gånger (eller tills Mandzukic gör mål).
Ett mästerskap med symbolik:
Inför VM satte jag frågetecken för varför svenska fotbollsspelare så sällan ville eller vågade stå för något.
Sedan ställde sig Jimmy Durmaz framför kamerorna medan ett helt lag ställde sig bakom Jimmy Durmaz, i den förmodligen starkaste manifestation jag sett svenska idrottare svara för. Vilken stolthet.
Några dagar senare blev det debatt kring Andreas Granqvists familjeplanering, när han och hans fru Sofie beslutade att hon skulle föda deras andra barn utan hans sällskap. Expressens biträdande kulturchef Jens Liljestrand ifrågasatte det valet i en text och fick en storm i ansiktet.
Det var en hemsk text, men inte för att frågeställningen var idiotisk. Det är den inte, på strukturplanet är den relevant på många sätt. Det osmakliga var att Liljestrand pekade ut en individ som dålig förälder, att han anklagade en familj för att fatta fel beslut. Och det smakar illa, oavsett om det rör sig om en kvinna eller en man, eller en landslagskapten.
Ett mästerskap med media i kubik:
Kylian Mbappé är nitton år gammal, och även om ingen som följt honom kan vara överraskad av vad han gjort i VM så har det här varit ett sorts brett genombrott för honom.
Vem var han när han var fyra år? Var gick han i skolan? Hur ser hans föräldrar eller barndomskvarter ut? Finns det någon spännande berättelse där?
Mbappé är en spelare från en ny tid. Det finns videoklipp från när han var fyra, det skrevs artikelserier om honom i Le Monde när han var fjorton, det finns bilder på precis allt. Det här var det första genom-medialiserade mästerskapet, det var som att det pågick ett parallellt VM på sociala medier, i tv, på nätet, överallt, hela tiden. Och nästa generations spelare kommer att vara som Mbappé, fast mer: födda i sin egen form av offentlighet.
Ett mästerskap med kosmetik:
De ryska proffshuliganerna från EM 2016? Borta. De rasistiska ramsorna och apljuden från läktarna som det hade varnats för? Hördes ingenstans.
Ryssland ville visa sin bästa sida för världen, och på en hel del områden såg de faktiskt till att göra det.
Ett mästerskap med tragik:
Andres Iniesta tackade för sig i landslaget. Kommer Cristiano Ronaldo någonsin spela ett VM igen? Lionel Messi?
Allt fortsätter, tiden väntar på ingen, men ibland är det bara att med en suck konstatera att Totti hade rätt:
Maledetto tempo. Förbannade tid.
- LÄS MER: ALL superläsning från VM – bara för dig med
- LÄS MER: Stor guide till VM – lag för lag
- LÄS MER: Alla artiklar om fotbolls-VM
- LÄS MER: VM i tv – så sänds matcherna
- LÄS MER: Alla trupper – spelare för spelare
- LÄS MER: Resultat i fotbolls-VM – live och tabeller