Frändén: Mästerskapsmanuset känns färdigskrivet
PARIS. Bråka med USA:s president på onsdag. Slå ut värdlandet ur turneringen på fredag.
Megan Rapinoe opererar på en nivå en bit över alla andra i ett mästerskap som mest tycks ha startat för USA.
Frankrike lämnar sitt eget VM där de brukar. Med ett nyvunnet intresse i hemlandet, men ett sportsligt ”jaha” när det gällde som mest.
USA kom till start med en förlust på de senaste 42 matcherna. Det var i januari mot Frankrike, om det nu kunde tänkas betyda något. Spoilervarning: Det gjorde det inte.
Det går inte att möta USA och tro att man ska mala ner dem, man måste hitta deras svaga punkter. Frankrike hade gjort jobbet och några minuter in i matchen stod det klart att det var på de offensiva kanterna de skulle knäcka koden. Enda problemet var att USA redan tagit ledningen i matchen via Megan Rapinoe, de senaste dagarnas självklara huvudperson i turneringen. Man kan säga mycket om lagkapten Rapinoes betydelse för sporten och för USA som land, men 0–1 mot Frankrike var en frispark som inte får bli mål. Men inspelet, som det av allt att döma rörde sig om, gick rakt mellan benen på Frankrikes lagkapten Amandine Henry, om man behövde den typen av symbolik, och i mål.
Stort amerikanskt stöd
Det var en chockartad start på matchen som på förhand hade dubbats som den största i damfotbollens historia. Skulle den leva upp till det epitetet? Skulle Frankrike?
Parc des Princes motsvarade i alla fall alla förväntningar och istället för att följas av desperat tystnad exploderade arenan efter USA:s ledningsmål, där säkert hälften av platserna tillfallit amerikanska supportrar.
Les Bleues hamnade i omedelbar uppförsbacke och fick en väldigt konkret bild av vad som höll på att hända: Veckor av uppsnack, laddning och gruppspel inför vad som utvecklat sig till ett rekord-VM inom fotbollen var på väg att ta slut, utan att Frankrike skulle finnas med i annalerna. Att åka ut i kvartsfinal är inget fransyskorna är obekanta med. Det har skett i samtliga mästerskap de senaste åren och ofta mot sämre motstånd än USA. Men det var ju nu de skulle våga briljera, detta var deras ”moment de briller”, som Fifas franska slogan förkunnat på förhand.
USA hade kanske inte briljerat färdigt, men de hade inga omedelbara planer på att anfalla vidare efter målet och la sig rutinerat på kontring halvleken ut.
Frankrike böjde och bände, trixade och passade, men trots en genuint god insats från försvar och fram till offensivt straffområde kändes det sällan riktigt farligt.
Hemmafansen fick upp hoppet
Strax före paus ljöd Marseljäsen på läktaren igen. Det här slaget var inte förlorat än och kanske behövde fransyskorna lite revolutionära toner för att riktigt få udd på anfallet. Något behövde helt klart hända i andra halvlek.
Efter en liten amerikansk forcering i inledningsminuterna återställdes ordningen ganska omgående. USA bildade block bakåt, utan att de någonsin kändes ultradefensiva – det är eventuellt bara USA som kan lyckas med det – och lät tiden gå.
Valérie Gauvin var nära att nicka in kvitteringen på en sublim boll från Le Sommer med halvtimmen kvar att spela, men USA:s ifrågasatta målvakt Alyssa Naeher hängde sig akrobatiskt kvar i luften och räddade. Och det var det sista som hände innan USA såg ut att döda matchen.
På en snabb omställning fick Tobin Heath fart på högerkanten och slog in bollen förbi Samantha Mewis, men snett bakom kom matchens, veckans och förmodligen mästerskapets viktigaste kalufs springande. Den är ljust lila och sitter på Megan Rapinoes skalle, som i sin tur är mästerskapets mest välmöblerade. Det var Rapinoes femte mål på fyra matcher. Det var hon som gjorde båda på straff i den oväntat svåra åttondelsfinalen mot Spanien.
När USA hade vad som såg ut att vara 0–3 inne skrev vi ”fiasko” i matchrapporten, men det var offside och det var, faktiskt, inte helt över än.
Frankrike öste på, de brydde sig inte om hur det såg ut längre, och när Wendie Renard hängde in 1–2 med skallen – hon har den näst mest imponerande efter Rapinoe i VM – var det match igen. Men det var inte lång tid kvar, temperaturen låg fortfarande över trettio grader och det var inte USA som var tröttast.
Fick ingen chans med VAR
Forceringen kom, Frankrike gjorde vad de laddat för i månader i kvartsfinalen som alla hade pekat ut som turneringens godis på förhand. En handssituation där Frankrike, enligt turneringens alla idiotiska prejudikat hittills, skulle kunna ha fått straff släpptes utan VAR-avbrott.
Frankrike får lämna turneringen just när de hade behövt kliva in i den på riktigt. USA tar tåget vidare till nästa destination. Vissa saker är som de alltid varit, att damlandslaget åker ut i kvartsfinal är en sådan sak, men väldigt mycket annat har förändrats de senaste veckorna i Frankrike. Fransmännen har upptäckt ett nytt landslag och tusentals franska kids har fått nya idoler.
Amerikanskorna är ju redan där och deras hemmaborta-publik kommer att fortsätta bära fram dem tills pokalen är hemma. Det är världens bästa landslag så klart värda. Det är bara lite tråkigt att mästerskapsmanuset redan känns färdigskrivet.